Diverse Barolo

Viner som dracks denna lördag:

• 2004(?) Kloster Eberbach Riesling Spätlese (fnittervinet)
• 1985 Barolo Vigna la Delizia, Fontanafredda
• 1993 Barolo Bric dël Fiasc, Paulo Scavino
• 1997 Barolo Cerequio, Michele Chiarlo
• 1998 Barolo Cerequio, Michele Chiarlo
• 2003 Barbera d'Asti Ca'Bianca (i grytan)

Något om Barolo-årgångar: 1985, storslagen, historisk årgång, långliggare. 1993, mediokert år, för tidig skörd pga regn. 1997, 90-talets bästa år, lysande. 1998, nästan lika bra som -97.

(Mina) omdömen (från minnet)

• Delizia: Nästan rosé-färgat. Våt kartong, svag bärdoft. Saltvatten, trasig smak, utspädd vinäger med lite bärighet. Hade garderobsdöden dött.
  
• Scavino: Mörkrödbrun. Kaffe, fat, körsbär. Fortfarande mycket sträv, komplexa smaker, men lite kartig. Bra till maten.
• Cerequio 1997: Mörkröd. Plommon, tobak. Fatig, mycket sträv, frisk, fyllig, god. Mycket bra matvin.
  
• Cerequio 1998: Se ovan, lite mindre kraft men mer finess.

Synd på Delizian som förmodligen var korkskadad (i kombination med 11 år i garderob, The Closet of Death). Det var stendött. De bästa vinerna var helt klart de två Chiarlo-vinerna. Det märktes att 1993 inte var ett storartat år, man kunde nästan smaka de omogna druvorna i Scavinon. Skillnaden mellan Cerequio 1997 och 1998 var liten men jag tyckte -98 hade en liten edge med sin större finess, 1997 hade mer kraft. Kudos till Anders som identifierade alla fyra vinerna blint.

Allra godast var de sista slattarna av vinerna. Vid det laget hade de stått framme runt 6 timmar. Strävheten var då borta och fler dofter och smaker uppenbarade sig. Det kan vara så att 1998 kändes (för mig) lite bättre än 1997 då 98:an redan fått runt 3 timmars luftning när vi drack den, 1997 hade endast luftats en timma. Hur som helst så verkar det som om man inte ska underskatta värdet av luftning.

Annan observation: det finns ingen orsak att använda svart tryffelolja i framtiden, den vita tryffeloljan sopade banan med den svarta. Den vita var väl värd sitt tredubbla pris.

Slutsats: Barolosarna är mycket goda matviner, som behöver massor med luft, men jag vet inte om jag tycker de lever upp till sina priser (runt 500 kr flaskan). Faktum är att Annica och jag tyckte att Barbera d'Asti Ca' Bianca som vi bräserade steken i var ett närapå lika gott vin, det kostade 89 kronor. Men det kan vara otränade nybörjarsmaklökar som talar också? [Det var det /Magnus från 2007]

Och: lagra inte för länge i garderoben!