onsdag 14 maj 2008

Franska Röda

Dags för en av säsongens avslutande stora provningar på SB, Franska röda mästerverk, denna gång hållen av Josef Andirik. Ett svårt val mellan Giganternas kamp om några veckor och denna, men jag har med tiden erkänt mig allt mer frankofil och valde därmed efter en kort vånda att fokusera mig. Det visade sig vara ett lyckosamt val, ty detta var en strålande provning, faktiskt ett snäpp bättre än jag förväntat mig. Provningen var helt blind, och när den var över kunde jag faktiskt inte utse en vinnare att rösta på. Alla dessa var strålande viner; tyvärr kan bara ett av dem köpas på SB idag. Se själva.

2004 Armand Rousseau Chambertin Grand Cru.
Ljust, tegelfärgat, uppenbar bourgogne. Hallon, jordgubbar och blommor i doften; kryddigt, trevliga syror, strålande balans och en viskning tanniner.

1998 Lafleur-Petrus. Mörkrött, "typisk pomerol" sade man. Aningen stallighet, mint, örter. Plommon, russin, kanle, fat, choklad, lade andra till. I mitt tycke perfekta tanniner ("kl 9," sa Andirik), fyllig, syra. Detta kom ur Andiriks egen källare, och var om än från ett fantastiskt Merlotår fortfarande ungt. Jag har alltid varit lite road av och skeptisk till de där dubbelnamnen som är inte bara ett bra vin utan två! Men detta var verkligen något strålande.

2004 La Comte des Fons Clos S:t Jean. Nästan blåviolett; en dundrande konkoktion med smörsyra, underliggande pepparkaka, russin eller druvor, svettig gummistövel. Smaken är närmast eldig men tanninerna varsamma och välstrukturerade.

1999 Ch. Latour. Rubinröd, tyckte jag. Tegel, sa andra. Örtig, antydan till stall, syrener, kände jag. "Ceder, gräs, svart vinbär, mineral, blod, järn, blodkorv!" utropade provningsledaren. "Fantastisk!" utbrast någon annan. "Så typisk det blir." Latour är, sedan en tidigare provning på SB, det vin jag brukar ha som romantisk perfektion, på en piedestal.

2001 Ch. Haut-Brion. Den gamla klassikern. Varm, nästan knäckig i min mun. Violer och en synestesiskt dov doft av mörka bär. Angenäma syror, starka, mogna tanniner. "Körsbär, lakrits, vanilj, choklad!" ljöd ropen. "Cohiba," sa min granne, vilket var ganska mitt i prick.

2001 La Mouline E. Guigal. Röd, bleka kanter, viss fällning. "Vanilj, kardemumma, fat, blommor, parfym!" "Grymt elegant!" (medhåll), "Typisk Guigal, 42 månader (sic) på fat." "Fylligaste vinet idag, hög och välgörande fruktsyra".

Som synes en provning att minnas, väl värd pengarna. Vi var relativt många vid bordet, femton personer, men även om det gav mindre vin per glas så fick vi, än viktigare, riktigt bra viner. Ska jag försöka välja ut de som var en noslängd före? Armand Rousseau, Latour och Haut-Brion.

2 kommentarer:

Johan sa...

Många bra viner var det. För min del framstod Latour:en och Guigal:en som snäppet bättre och CdP:n som den minst lysande i skaran. Tuff matchning för Clos St Jean:en dock.

Thomas sa...

Som sagt, jag tyckte det var nästan omöjligt att välja. Ch9dP kanske var aningen lättviktig i sammanhanget, men såhär i efterhand tyckte jag även Lafleur-Petrus var en strålande upplevelse.

Snart har man räknat upp hela skaran ... Inte för att jag klagar.