Bordeaux - från ung till gammal

För ett tag sedan var Thomas och jag och handlade godsaker i NK:s "vinkällare" under en lunch och upptäckte då en halvdold lista på väggen över publika vinprovningar i Systembolagets regi. Det mesta var fullbokat men det fanns två platser kvar på en provning med temat "Bordeaux, från ung till gammal". Provningen var den dyraste provningen på listan vilken inte gjorde den mindre intressant, så vi slog till.

Förväntningarna infriades till fullo. Mina anteckningar (provningen var helblind) från "Bordeaux, från ung till gammal" ("Pärlor för svinen" var ett bättre namn enligt en avundsjuk Annica):

Château Saint-Brice 2000, Grand Cru, St-Emilion, 199 kr. Klarröd; sv. vinbär, örter, lite fat och choklad, urtypisk bordeaux-doft; medelfyllig, bra syra, lagom sträv, fruktig, lite bittermandel i eftersmaken, gott. Detta var referensvinet, en typisk Bordeaux att mäta de andra emot. Mest prisvärt kanske man kan säga, med tanke på övriga viners prisnivå.

La Conseillante 1985, Pomerol, 2179 kr. Tegelröd kant med rubinröd kärna; stor bordeauxdoft, ceder, tobak, kryddor, torkad frukt, fantastiskt förförisk pipa; moget, avrundat och balanserat, syltig frukt, fortfarande lite strävhet, läder, lång, lång eftersmak, makalöst elegant! Detta är en av de Pomeroler som trängs på nivån direkt under Ch. Petrus. Det bästa vinet i provningen tyckte jag (men jag var i minoritet, de flesta röstade på det sista vinet, se nedan), om man tar hänsyn till att vinerna skulle drickas idag utan mat och inte lagras 10 år till.

Château Haut-Brion 2002, Grand Cru Classé 1er Cru, Pessac-Lèognan, Graves, 1174 kr (primörpris). Mörkt blåviolett; vanilj, björnbär, lite banan, kaffe, inte lätt att identifiera som en Bordeaux; fylligt, syltigt, strävt, rönnbärsgele, "tjusiga tanniner", balanserat men fortfarande outvecklat med baby-fettet kvar, mycket lång smak. Jag hade nog sparat detta vin i 10 år till om jag varit ägaren.

Château Gruaud-Larose 1990, Grand Cru Classé 2eme Cru, St. Julien, Medoc, 1376 kr. Klarröd med brunaktig kant; utvecklad doft, katrinplommon, ciggaraffär, russin, sötlakrits, körsbär och höstlöv; fortfarande strävt, bränd starkvinston, harmoniskt, ceder och bär, balanserat, lång eftersmak. Det här vinet borde jag kunnat identifiera; det kändes bekant och vi har ju druckit några årgångar Gruaud-Larose förut, men det var för länge sedan och jag var för rostig. Dock: "ciggaraffären" borde ha varit ledtråd nog. Fortfarande ett storartat vin. Mycket, mycket gott.

Château Latour 2002, Grand Cru Classé 1er Cru, Paulliac, Medoc, 1131 kr (primörpris). Kompakt mörkt blåviolett; stor, kraftig, enormt komplex doft (det fanns ingen grunddoft, snarare tio olika dofter som slogs om uppmärksamhet), några bäriga sylter, kryddor, lite köttigt, fräsch blomma (fråga mig inte vilken), rostat kaffe; mycket sträv, syrligt, alla sorters svarta bär, enormt fylligt, nästan tjockt, harmoniska fattoner, mycket vanilj, ungdom och kraft! Stun, no parry! Detta vin visade inte upp många likheter med den Latour 1982 vi drack vid Latour-badet (en episk middag där hela fyra flaskor Latour 1982 tömdes), detta unga monster är något helt annat men fortfarande ett fantastiskt vin. Det märks att Bordeaux anstränger sig för att deras viner ska kunna gå att dricka i baby-skrud utan 30 års lagring (utan att för den skull förlora lagringspotentialen; tror man åtmintone, ingen vet ännu). Inget att smutta på framför brasan kanske, men med en brödbit och lite exklusiv olivolja var detta storartat; detta vin vann provningen förutsatt att det fanns mat till (eller om man får vänta i 20 år).

Vinprovningen varade i två timmar och leddes av en mycket kunnig vin-geek från Systembolaget. Hans föreläsning om baby-fett och de "tjusiga tanninerna" i Haut-Brion var mycket lärorik; det finns mycket att veta om tannin-struktur som jag inte visste förut :-) En annan fördel med att det är Systembolaget som håller provningarna är att det är i stort sett självkostnadspris; nästan hela inträdespriset (800 kr/pers förresten) går till vinerna. Av 18 provare fanns det en som aldrig provat vin förut; jag vet inte om detta var en exemplarisk introduktionsprovning, han såg lite konfunderad ut.

En Pinot för mycket?

Morgonen efter... I ett skumt ljus bökar en oformlig figur långsamt bland lakanen; ett pluffsigt, svettdrypande ansikte framtonar i det svaga skenet. Colonel Kurtz (spelad av Magnus Brando) stönar svagt fram: "The horror... The horror..."

En vinprovning som växte över bräddarna och slet hårt på deltagarna.

Nåja, temat var Pinot Noir.

• Saintsbury Garnet Pinot Noir 2003, Carneros, Napa Valley, USA, 159 kr. Publikfriande doft, jordgubbssylt, vanilj och sandelträ. Kryddig smak.
  
• Quartz Reef Pinot Noir 2003, Central Otago, Nya Zeeland, 299 kr. Plommon, hallon, vanilj, sandelträ igen, finstämt och balanserat. Passade bra till maten.
  
• Beaune 1er Cru Les Grèves 2001 (Domaine Maillard), Bourgogne, Frankrike, 277 kr. Mogen, komplex doft med plommon, choklad, fat och lite höstlöv. Mycket frisk syra som passade utmärkt med kycklingbröst, jordärtskockstimbal, mandelspotatis och hallonbalsamvinägersky.
  
• Calvados du Pays d'Auge Vénérable (Roger Groult), Frankrike, 688 kr. Mycket god, harmonisk, komplex, lång Calvados som legat 20 år på fat. Utmärkt till Anders äppelsockerkaka.
• Gouden Carolus Cuvée van de Keizer 2002 (Het Anker), Belgien, 115 kr. "Flytande danskt rågbröd" sa Anders och jag håller med, fick efter tag lite krydd- och kolatoner, även om smaklökarna var hårt ansträngda vid det här laget.
  
• Palo Cortado Península Solera Reserva, Jerez, Spanien, 139 kr, sveptes framåt småtimmarna...

Det är bara att konstatera ett det inte finns billig, bra Pinot Noir; man får betala ordentligt om man vill ha en Pinot Noir värdig druvans rykte. Själv utser jag Bourgognen till bästa vin, men delade var meningarna. Även Qurtz [sic!] Reef var gott men amerikanen fick finna sig i att bli omkörd, men med dess prishandikapp var det inte så konstigt. Vinernas dofter utvecklas mycket under middagen, ett bevis på vikten av luftning.

Dessutom hittades, tyvärr, ett bortglömt lager gammal Uppsala-sprit. Det dracks Kahlua, Laphroig 10, Blue Curaco, Cointreau, Creme de Menthe och Tequila (de två sistnämnda blandades av någon, inga namn, men må han vara djävulskt bakfull idag).

Vi håller oss till vin nästa gång.

Upp-och-nedkaka med tatin-äpplen

Denna kaka åt vi till Calva en minnesvärd kväll. Den är lite av en lat mans Tarte Tatin men jag tror jag kan hävda att till Calva slår den en riktig tatin.

• 3 fasta och syrliga äpplen skalade, urkärnade och skivade i halvcentimertjocka skivor. Pressa lite citron över dem.
• 50g smör.
• 1 dryg dl strösocker. Observera att jag mätte sockret genom att hälla det direkt ur paketet i pannan så 1dl är lite av en gissning.
• En vanlig sockerkakssmet (t.ex. rutiga kokbokens) smaksatt med rivet skal av en halv citron (bara det yttersta gula).
  

Lägg smör och socker i en stekpanna och slå på värmen. Häll äppelskivorna över. Rör runt hela tiden tills det börjar bubbla och sockret smält. Sänk värmen och låt det puttra tills det tjocknar. Äppelröran är först lite lös på grund av äppelsaften men när man kokar bort vattnet tjocknar den. När äppelskivorna börjar se lite genomskinliga ut och det hela tjocknar kan man dra på värmen en liten stund, under ständig omrörning, för att få lite mer karamellisering.

Häll genast äppelröran i en rund tårtform, helst med löstagbar kant. Se till att det täcker botten.
Gör samtidigt (om ni har köksslavar) eller efter klar sockerkakssmeten.

Häll smeten över äpplena. Grädda enligt sockerkaksreceptet tills kakan fått färg och är torr (stickprov). Normalt tar det 25-35 minuter.

Serveras med fördel till en god Calvados.