Topplistan 2008

Dags att sammanfatta 2008 års Druckenhet, en aningen rumphuggen historia då bloggandet avtog mot årets slut. Liksom förra året finner jag att vinerna jag älskade högst var som regel röda, franska och dyra. Det var svårt att tro efter excesserna 2007, men detta år var än mer överdrivet, överväxlat, too fast, we're gonna crash. Den ena inspirerande middagen avlöste den andra titaniska provningen, kulminerande strax innan jul med Systembolagets första och vördnadsbjudande storprovning. Mer om denna lämnas till Magnus, men jag måste, med utgångspunkt från denna provning, inflika att 2005 Bordeaux tydligen givit oss hedonistiska fruktbomber av ett slag jag fann mig avvisande till. Dundrande gott i stunden men en smula slappt redan på väg ner i strupen. Istället har mitt egna tycke vad det verkar börjat luta åt lättare viner, champagne, bourgogne. Stringenta, stilrena, komplexa.

Men vilket var allra, allra bäst? Här har vi kandidaterna, samtliga stora upplevelser. Den trogne läsaren av denna blog har redan hört den berättigade panegyriken. (Ibland de som inte ens fick plats på listan var i år flera årgångar och modeller Domaine Comte George de Vogüé liksom 2001 Chateau Petrus, så konkurrensen var egentligen vansinnigt hård. Ett underbart vinår.)

2005 Domaine la Barroche Châteauneuf-du-Pape Cuvée Pure Fantastiskt gott, min personliga favorit i en uppställning av sydfranska titaner. Årets bästa enligt våra vinbloggande nestorer. Jag kan förstå dem.

2005 Sine Qua Non Syrah Atlantis Fe203 1b

1998 Lafleur-Petrus.

1999 och 2001 (?) Chateau Latour. Mitt kära gamla favoritchateau, det vin som fick mig att inse hur stort vin kan vara. I år fick jag glädjen att smaka det två gånger.

2001 Chateau Haut-Brion.

1990 Salon Champagne Brut Blanc de Blancs Alla universums äpplen på en gång.

2000 Domaine du Pégaü Châteauneuf-du-Pape Cuvée da Capo Godzilla, eller mörkrets furste om man så vill. Oerhört sexigt.

2004 Domaine Romanée-Conti Grands Echézeaux. Detta vin serverades på storprovningen och har inte recenserats här ännu; en häpnadsväckande moget rödbrun, ljus pinot med en ändlöst komplex doft som fick adjektiven att trilla som pärlor av min penna. Detta enkla glas var hänförande till sin doft, en doft som aldrig var densamma och aldrig tog slut -- vid kvällens slut var den fortfarande i högsta grad aktiv, och vinet vann provningen så det sjöng om det. Jag själv kunde hallucinera doften in i nästa dag. Intressant nog anser Burghound att Grands Echézeaux var det svagaste i DRCs uppställning årgång 2004, och att den inte borde drickas på ett årtionde. Men det var briljans i en flaska redan nu.

När jag blickar tillbaka så är det ändå två viner som präntat djupast spår under 2008, såpass att jag fortfarande kan sluta ögonen och föreställa mig dem: Salon 1990 och 2004 DRC Grands Echézeaux. Här får jag med ett leende ge Domaine Romanée-Conti den slutgiltiga segern. En uppenbarelse.