Champagne - inte alltid så lätt

Jag blev ikväll utsatt för en halvblind champagneprovning i samband med ett möte på jobbet. Trevligt. En billig mousserande spanjor, en blanc de blancs (alltså bara chardonnay), en Bollinger (som jag druckit flera gånger förut) och en 12 år gammal prestige-champagne:

• N.V. Freixenet Cava Cordon Negro Brut (67 kr)
• N.V. Pierre Peters Champagne Blanc de Blancs (231 kr)
• N.V. Bollinger Champagne Brut Spéciale (339 kr)
• 1995 Comte Audoin de Dampierre Prestige Grand Cru (871 kr)

Det borde inte ha varit omöjligt att plocka ut vilket vin som var vilket av dessa fyra. Döm om min förvåning när jag inte träffade ett enda vin rätt.

• Blanc de blancen var snipig, lite piggelinartad och lätt (trodde det var spanjoren)
• Spanjoren luktade klockren Chablis-Chardonnay, citrus, gröna äpplen. Slutsats: blanc de blancs
• Det mörkaste vinet, Bollingern, uppvisade gamla äppelmust- och lädertoner och hög komplexitet, alltså 1995:an, trodde jag
• Och slutligen en brödig, yllekoftig, men ljus och frisk champagne kvar, uteslutningsmetoden sa Bollinger.

Allt var fel. Tur att jag inte hann sätta en månadslön på min gissning, det var pinsamt nog ändå.

Champagne är svårt. Cordon Negron är fantastiskt prisvärd för sina 67 kr. Bollinger var det klart bästa vinet av de fyra, väl värd sina 339 kr. Dampierren är knappast värd sina 871 kr. Jag måste uppenbarligen öva mer på detta. Mer champagne, tack!