Nyår 2005/2006

Nyårsdrickat 2005/2006, i ungefärlig tömningsordning

Gosset Brut Grand Millésime 1999, 499 kr. Jag var för stressad i köket för att uppfatta några detaljer, men äppligt god var den. Tur att det finns en flaska kvar i garderoben.

Isabel Sauvignon Blanc 2004, Marlborough, Nya Zeeland, 159 kr. Kock- och såsvinet. Mycket fyllig och smaskig Sauvignon Blanc, ganska annorlunda mot Stoneleighs standard-sauvignon. Båda är dock mycket goda.

Veuve Clicquot Brut, ~250 kr. Återigen stod jag i köket, men en helt ok champagne var det.

Penfolds Grange 1983, ~1500 kr. Tyvärr hade denna jätte tagit smak av korken som kroknat efter för många garderobsår i The Closet of Death.

Poggio Antico Altero 1996, Brunello di Montalcino, magnum, ~350 kr. Körsbärssyltig, god om än inte så kraftfull, dock en mycket trevlig Brunello.

Liedholms Rosso della Boemia 1996, ~200(?) kr. Våt yllekofta. Garderobslik (men alla tyckte inte så, några drack modigt på).

Vilafonté 2003, Series C, Paarl, Sydafrika, ~400 kr. Purungt barnarov, fantastiskt god, maffigt stor Cabernet Sauvignon-baserad bordeauxblandning från Sydafrika. Kvällens bästa rödvin i mitt tycke.

Vilafonté 2003, Series M, Paarl, Sydafrika, ~360 kr. Ytterligare en bordeuxblandning, men Merlot-baserad. Också mycket god, men Series C var några strån vassare.

Nivole 2004 (Michele Chiarlo), Piemonte, 65 kr. Underbar Moscato d'Asti från Chiarlo. Kan en d'Asti bli bättre än så här?

Quinta do Noval Colheita 1986, 324 kr. En tawny port som visar hur bra en tawny kan vara (även om smaklökarna började bli trötta vid det här laget)

Tack för allas snabbt ihopimproviserade mat- och dryckesbidrag.

Portvinsprovning

Ytterligare en provning genomförd i Systembolagets regi, denna gång var det portvin som provades. Anders och jag närvarade.

Delaforce Fine White Port, 115 kr. Ljust guldgul; lite badboll och röda äpplen i doften; ganska sliskigt, påminner om Atlantis för de som var med på den tiden Gah! Dagens provningsledare och vingeek sablade vita portviner rejält så att det inte skulle råda någon tvekan om vad man skulle tycka.

Taylor's 10 Year Tawny, 219 kr. Rubinröd med tegelton; marsipan och russin; lite katrinplommon, en söt eldighet, enkelt. Prisvärt, men varken mer eller mindre.

De Bortoli 8 year Old Barrel Aged, Australien(!), 159 kr. Mörk bärnsten med röda nyanser; Fatvanlij, karameliserat socker, lite jordgubbsglass; söt fatlagrad shiraz (var min första tanke och anteckning som jag genast viftade bort som dumheter; döm om min förvåning när det var rätt). Gott och lättsvept, publikfavorit till julgodiset.

Royal Oporto Colheita 1977, 429 kr. Mörk bärnsten; lite sluten, bränt socker, lite parfymerad; lite bränd söt smak med torkade frukter, ganska lång sherrybetonad eftersmak. God till mörka chokladtryfflar men knappt prisvärd. Dras dessutom med en parfymliknande flaska som gör den svårsåld (enligt vingeeken).

Fonseca Guimarens Vintage Port 1987, 299 kr (Fonsecas andravin). Mörkt blåröd; marsipan, pomerans, lite spretig doft; fortfarande omoget, lite strävt, fylligt och grumligt (gör marmelad på fällningen var ett tips). Gott till stiltonost men lever inte upp till en Fonseca Vintage.

Fonseca Vintage Port 2003, 689 kr. Kompakt blålila; vaniljorgie, purung fruktbomb, lite mintig, blåbärssopppa och nypon, komplex: nya dofter framträdde med tiden; smak: aj! överrumplar gommen, maffig och extremt fyllig och fortfarande i ett mjukt babyfett, ultrakoncentrerad, mycket smakrikt med lång eftersmak, smuttvänligt. Kvällens bästa vin trots barnarovet.

Vi var inte riktigt fullt hus varför jag misstänker att de fick ersätta ett eller två viner med lite billigare varianter. De har t ex Fonseca Vintage Port 1985 på hyllan, ett helt överlägset vin jämfört med 1987:an (jag drack 85:an för någon måmad sedan). Fonseca 20 Year Old Tawny hade också slagit Taylor's 10 eller colheitan, men den är nog slutsåld. Inte en lika storartad provning som föregående Bordeaux-provning, men lärorikt (inleddes med en entimmas föreläsning om portvin) och intressant.

Bordeaux - från ung till gammal

För ett tag sedan var Thomas och jag och handlade godsaker i NK:s "vinkällare" under en lunch och upptäckte då en halvdold lista på väggen över publika vinprovningar i Systembolagets regi. Det mesta var fullbokat men det fanns två platser kvar på en provning med temat "Bordeaux, från ung till gammal". Provningen var den dyraste provningen på listan vilken inte gjorde den mindre intressant, så vi slog till.

Förväntningarna infriades till fullo. Mina anteckningar (provningen var helblind) från "Bordeaux, från ung till gammal" ("Pärlor för svinen" var ett bättre namn enligt en avundsjuk Annica):

Château Saint-Brice 2000, Grand Cru, St-Emilion, 199 kr. Klarröd; sv. vinbär, örter, lite fat och choklad, urtypisk bordeaux-doft; medelfyllig, bra syra, lagom sträv, fruktig, lite bittermandel i eftersmaken, gott. Detta var referensvinet, en typisk Bordeaux att mäta de andra emot. Mest prisvärt kanske man kan säga, med tanke på övriga viners prisnivå.

La Conseillante 1985, Pomerol, 2179 kr. Tegelröd kant med rubinröd kärna; stor bordeauxdoft, ceder, tobak, kryddor, torkad frukt, fantastiskt förförisk pipa; moget, avrundat och balanserat, syltig frukt, fortfarande lite strävhet, läder, lång, lång eftersmak, makalöst elegant! Detta är en av de Pomeroler som trängs på nivån direkt under Ch. Petrus. Det bästa vinet i provningen tyckte jag (men jag var i minoritet, de flesta röstade på det sista vinet, se nedan), om man tar hänsyn till att vinerna skulle drickas idag utan mat och inte lagras 10 år till.

Château Haut-Brion 2002, Grand Cru Classé 1er Cru, Pessac-Lèognan, Graves, 1174 kr (primörpris). Mörkt blåviolett; vanilj, björnbär, lite banan, kaffe, inte lätt att identifiera som en Bordeaux; fylligt, syltigt, strävt, rönnbärsgele, "tjusiga tanniner", balanserat men fortfarande outvecklat med baby-fettet kvar, mycket lång smak. Jag hade nog sparat detta vin i 10 år till om jag varit ägaren.

Château Gruaud-Larose 1990, Grand Cru Classé 2eme Cru, St. Julien, Medoc, 1376 kr. Klarröd med brunaktig kant; utvecklad doft, katrinplommon, ciggaraffär, russin, sötlakrits, körsbär och höstlöv; fortfarande strävt, bränd starkvinston, harmoniskt, ceder och bär, balanserat, lång eftersmak. Det här vinet borde jag kunnat identifiera; det kändes bekant och vi har ju druckit några årgångar Gruaud-Larose förut, men det var för länge sedan och jag var för rostig. Dock: "ciggaraffären" borde ha varit ledtråd nog. Fortfarande ett storartat vin. Mycket, mycket gott.

Château Latour 2002, Grand Cru Classé 1er Cru, Paulliac, Medoc, 1131 kr (primörpris). Kompakt mörkt blåviolett; stor, kraftig, enormt komplex doft (det fanns ingen grunddoft, snarare tio olika dofter som slogs om uppmärksamhet), några bäriga sylter, kryddor, lite köttigt, fräsch blomma (fråga mig inte vilken), rostat kaffe; mycket sträv, syrligt, alla sorters svarta bär, enormt fylligt, nästan tjockt, harmoniska fattoner, mycket vanilj, ungdom och kraft! Stun, no parry! Detta vin visade inte upp många likheter med den Latour 1982 vi drack vid Latour-badet (en episk middag där hela fyra flaskor Latour 1982 tömdes), detta unga monster är något helt annat men fortfarande ett fantastiskt vin. Det märks att Bordeaux anstränger sig för att deras viner ska kunna gå att dricka i baby-skrud utan 30 års lagring (utan att för den skull förlora lagringspotentialen; tror man åtmintone, ingen vet ännu). Inget att smutta på framför brasan kanske, men med en brödbit och lite exklusiv olivolja var detta storartat; detta vin vann provningen förutsatt att det fanns mat till (eller om man får vänta i 20 år).

Vinprovningen varade i två timmar och leddes av en mycket kunnig vin-geek från Systembolaget. Hans föreläsning om baby-fett och de "tjusiga tanninerna" i Haut-Brion var mycket lärorik; det finns mycket att veta om tannin-struktur som jag inte visste förut :-) En annan fördel med att det är Systembolaget som håller provningarna är att det är i stort sett självkostnadspris; nästan hela inträdespriset (800 kr/pers förresten) går till vinerna. Av 18 provare fanns det en som aldrig provat vin förut; jag vet inte om detta var en exemplarisk introduktionsprovning, han såg lite konfunderad ut.

En Pinot för mycket?

Morgonen efter... I ett skumt ljus bökar en oformlig figur långsamt bland lakanen; ett pluffsigt, svettdrypande ansikte framtonar i det svaga skenet. Colonel Kurtz (spelad av Magnus Brando) stönar svagt fram: "The horror... The horror..."

En vinprovning som växte över bräddarna och slet hårt på deltagarna.

Nåja, temat var Pinot Noir.

• Saintsbury Garnet Pinot Noir 2003, Carneros, Napa Valley, USA, 159 kr. Publikfriande doft, jordgubbssylt, vanilj och sandelträ. Kryddig smak.
  
• Quartz Reef Pinot Noir 2003, Central Otago, Nya Zeeland, 299 kr. Plommon, hallon, vanilj, sandelträ igen, finstämt och balanserat. Passade bra till maten.
  
• Beaune 1er Cru Les Grèves 2001 (Domaine Maillard), Bourgogne, Frankrike, 277 kr. Mogen, komplex doft med plommon, choklad, fat och lite höstlöv. Mycket frisk syra som passade utmärkt med kycklingbröst, jordärtskockstimbal, mandelspotatis och hallonbalsamvinägersky.
  
• Calvados du Pays d'Auge Vénérable (Roger Groult), Frankrike, 688 kr. Mycket god, harmonisk, komplex, lång Calvados som legat 20 år på fat. Utmärkt till Anders äppelsockerkaka.
• Gouden Carolus Cuvée van de Keizer 2002 (Het Anker), Belgien, 115 kr. "Flytande danskt rågbröd" sa Anders och jag håller med, fick efter tag lite krydd- och kolatoner, även om smaklökarna var hårt ansträngda vid det här laget.
  
• Palo Cortado Península Solera Reserva, Jerez, Spanien, 139 kr, sveptes framåt småtimmarna...

Det är bara att konstatera ett det inte finns billig, bra Pinot Noir; man får betala ordentligt om man vill ha en Pinot Noir värdig druvans rykte. Själv utser jag Bourgognen till bästa vin, men delade var meningarna. Även Qurtz [sic!] Reef var gott men amerikanen fick finna sig i att bli omkörd, men med dess prishandikapp var det inte så konstigt. Vinernas dofter utvecklas mycket under middagen, ett bevis på vikten av luftning.

Dessutom hittades, tyvärr, ett bortglömt lager gammal Uppsala-sprit. Det dracks Kahlua, Laphroig 10, Blue Curaco, Cointreau, Creme de Menthe och Tequila (de två sistnämnda blandades av någon, inga namn, men må han vara djävulskt bakfull idag).

Vi håller oss till vin nästa gång.

Upp-och-nedkaka med tatin-äpplen

Denna kaka åt vi till Calva en minnesvärd kväll. Den är lite av en lat mans Tarte Tatin men jag tror jag kan hävda att till Calva slår den en riktig tatin.

• 3 fasta och syrliga äpplen skalade, urkärnade och skivade i halvcentimertjocka skivor. Pressa lite citron över dem.
• 50g smör.
• 1 dryg dl strösocker. Observera att jag mätte sockret genom att hälla det direkt ur paketet i pannan så 1dl är lite av en gissning.
• En vanlig sockerkakssmet (t.ex. rutiga kokbokens) smaksatt med rivet skal av en halv citron (bara det yttersta gula).
  

Lägg smör och socker i en stekpanna och slå på värmen. Häll äppelskivorna över. Rör runt hela tiden tills det börjar bubbla och sockret smält. Sänk värmen och låt det puttra tills det tjocknar. Äppelröran är först lite lös på grund av äppelsaften men när man kokar bort vattnet tjocknar den. När äppelskivorna börjar se lite genomskinliga ut och det hela tjocknar kan man dra på värmen en liten stund, under ständig omrörning, för att få lite mer karamellisering.

Häll genast äppelröran i en rund tårtform, helst med löstagbar kant. Se till att det täcker botten.
Gör samtidigt (om ni har köksslavar) eller efter klar sockerkakssmeten.

Häll smeten över äpplena. Grädda enligt sockerkaksreceptet tills kakan fått färg och är torr (stickprov). Normalt tar det 25-35 minuter.

Serveras med fördel till en god Calvados.

Vita druvor

För dem som var där och för dem som inte var där:

Vinprovning, 22 oktober 2005, Tema: vita druvor.

• Gobelsburger Grüner Veltliner 2004, Österrike, 82 kr. Druva: Grüner Veltliner. Luktar godisbananer och lime. Fruktig, trevlig smak. Mycket bra till maten. Mycket prisvärt.
• Chablis Premier Cru Vaugiraut 2002 (Clotilde Davenne), Frankrike (Bourgogne), 179 kr. Druva: Chardonnay. ung grön äpplen-doft, outvecklad, mycket frisk citrus- och äppel-smak, lite fatvanilj, men bara lite. God men fortfarande för ung och passade inte särskilt bra till maten (blev för hård/sur).
• Herrenweg de Turckheim Gewurztraminer 2002 (Domaine Zind Humbrecht), Frankrike (Alsace), 269 kr. Kryddig, honungssöt doft med tydlig lichifrukt och bergamott (Earl Grey!) och lite blommor. Smakrikt, eldig (15,5%), smakar faktiskt nästan som iste med persika eller aprikos. Svårt att matcha till mat, men en bit münsterost passade perfekt. Gewürztraminer är en aquired taste.
  
• Kloster Eberbach Rauenthaler Baiken Riesling Auslese 1990, Tyskland (Rheingau), 269 kr. Mogen (15 år gammal!) växellådsolja (på ett positiv sätt :) med balanserad torkad frukt och honung. Nästan komiskt tydlig petroleumdoft, jag har aldrig känt det så tydligt förut. Smakade som den luktade, inte lika mycket oljegrop dock, balanserad syra och sötma, frukt och honung, och lång, stor eftersmak. En av de bästa rieslingar jag druckit.
  
• Moulin Touchais 1984, Frankrike (Anjou), ? kr. Druva: Cheninc Blanc, men det var inte lätt att känna. Luktade mest kork och gammal sherry, vilket en Touchais absolut inte ska lukta. Den här var det något fel på. Jag tror andra MT 1984:or också varit knepiga?
  
• Don José Oloroso (Sanchez Romate), Spanien (Jerez), 125 kr. Druva: Palomino Fino. Nötig, supertorr sherry som gör sig bäst i små mängder (inte för att någon brydde sig om den begränsningen).
  

Det blev en hel del drucket (kände jag idag). Min favorit var helt klart den gamla rieslingen, ett riktigt stort vin.

Hittade detta i P1:s arkiv om Rauenthalern:

...och en 90:a Rauenthaler Baiken Riesling Auslese, från Kloster Eberbach i Rheingau, en byggnad ni känner till om ni sett filmatiseringen av Rosens namn. För Rauenthaler Baiken är dock priset mer normalt, 269 kronor, men vinet ack så gott, med bråddjupa skikt i doft och smak.

I smyg

I brist på provningar har vi druckit några flaskor i smyg under veckan:

• 2000 Brolo di Campofiorin, Masi, 149 kr. Massor med bär och sötlakrits. Vansinnigt gott!
  
• 2001 Club Privado Reserva, Rioja, Baron de Ley, 97 kr. Trevligt matvin, men Rioja? Svårt att känna igen.
• 2001 Jacobsdal Pinotage, 115 kr. Den bästa pinotage jag druckit (av inte så många iofs). Smälte ihop med rådjursfilé, kantareller och lingonsky.
• 2002 Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet, 87 kr. Sviker aldrig. Enkelt men gott.

Diverse Barolo

Viner som dracks denna lördag:

• 2004(?) Kloster Eberbach Riesling Spätlese (fnittervinet)
• 1985 Barolo Vigna la Delizia, Fontanafredda
• 1993 Barolo Bric dël Fiasc, Paulo Scavino
• 1997 Barolo Cerequio, Michele Chiarlo
• 1998 Barolo Cerequio, Michele Chiarlo
• 2003 Barbera d'Asti Ca'Bianca (i grytan)

Något om Barolo-årgångar: 1985, storslagen, historisk årgång, långliggare. 1993, mediokert år, för tidig skörd pga regn. 1997, 90-talets bästa år, lysande. 1998, nästan lika bra som -97.

(Mina) omdömen (från minnet)

• Delizia: Nästan rosé-färgat. Våt kartong, svag bärdoft. Saltvatten, trasig smak, utspädd vinäger med lite bärighet. Hade garderobsdöden dött.
  
• Scavino: Mörkrödbrun. Kaffe, fat, körsbär. Fortfarande mycket sträv, komplexa smaker, men lite kartig. Bra till maten.
• Cerequio 1997: Mörkröd. Plommon, tobak. Fatig, mycket sträv, frisk, fyllig, god. Mycket bra matvin.
  
• Cerequio 1998: Se ovan, lite mindre kraft men mer finess.

Synd på Delizian som förmodligen var korkskadad (i kombination med 11 år i garderob, The Closet of Death). Det var stendött. De bästa vinerna var helt klart de två Chiarlo-vinerna. Det märktes att 1993 inte var ett storartat år, man kunde nästan smaka de omogna druvorna i Scavinon. Skillnaden mellan Cerequio 1997 och 1998 var liten men jag tyckte -98 hade en liten edge med sin större finess, 1997 hade mer kraft. Kudos till Anders som identifierade alla fyra vinerna blint.

Allra godast var de sista slattarna av vinerna. Vid det laget hade de stått framme runt 6 timmar. Strävheten var då borta och fler dofter och smaker uppenbarade sig. Det kan vara så att 1998 kändes (för mig) lite bättre än 1997 då 98:an redan fått runt 3 timmars luftning när vi drack den, 1997 hade endast luftats en timma. Hur som helst så verkar det som om man inte ska underskatta värdet av luftning.

Annan observation: det finns ingen orsak att använda svart tryffelolja i framtiden, den vita tryffeloljan sopade banan med den svarta. Den vita var väl värd sitt tredubbla pris.

Slutsats: Barolosarna är mycket goda matviner, som behöver massor med luft, men jag vet inte om jag tycker de lever upp till sina priser (runt 500 kr flaskan). Faktum är att Annica och jag tyckte att Barbera d'Asti Ca' Bianca som vi bräserade steken i var ett närapå lika gott vin, det kostade 89 kronor. Men det kan vara otränade nybörjarsmaklökar som talar också? [Det var det /Magnus från 2007]

Och: lagra inte för länge i garderoben!