Gondolens vinbar
Fredagskvällen tillbringades på Gondolens vinbar. Vi passade på att prova en mängd spännande viner från vinbarens ständigt växlande vinlista. Den fasta födan bestod av en Karljohan-risotto och en ostbricka. Vinerna var:
2000 Jacquart Champagne Blanc de Blancs Millésimé
T: "So-so." Blanc-de-blancs är ibland lite tråkig, som i detta fall.
2002 Olivier Leflaive Puligny-Montrachet
Tar en stund att komma igång, men snart visar sig en förförisk blandning av citronskal, lakrits, nötter och aningen vanilj. Mycket fin syra, komplex lång eftersmak, utmärkt att dricka som det är utan några tillbehör. Vi dricker uppenbarligen alldeles för lite vit Bourgogne.
1999 Henri Bourgeois Sancerre La Bourgeoise
Klassisk djupgul Sancerre, mogen Sauvignon Blanc med bra syra kombinerat med fruktiga honungstoner.
2004 La Spinetta (Rivetti) Barbera d'Alba Gallina
En fantastiskt bra Barbera, smakrik, nötter, plommon, blommor; balanserad med perfekta syror för att bryta igenom Karljohan-risotton som det serverades till. En av de bästa Barbera d'Alba jag druckit.
2004 Giorgio Pelissero Langhe Long Now
Även detta vin är från Piemonte. Blomdofter och drottningsylt, särskilt blåbär är mycket framträdande. Vinet är lite syltigt, förmodligen för ungt. Nebbiolo/Barbera-blandning, men smakar inte särskilt italienskt.
2003 Marimar Torres Pinot Noir Cristina Don Miguel Vineyard
En amerikansk Pinot Noir med en tjusig bärig pinotbukett plus lite stendamm och bränt fat att bjuda på. Trevligt, men tappar dock efter en stund i glaset.
2004 Domaine Jacques-Frederic Mugnier Nuits St. Georges Clos de Fourches
Ett glas röd Bourgogne. T: "Det här vinet fick mig att le."
2001 Château Clinet
Tobak, kryddor och bär, gräs, rotsaker; väldigt animaliskt ("blod, svett och tårar"). Ett mycket bra Merlot-dominerat vin från Pomerol, Bordeaux. Få vindistrikt i världen lyckas samtidigt vara både så fylliga och friska på en gång, men ett bra Bordeaux-vin lyckas nästan alltid med denna balansgång.
2000 Château Suduiraut
Vad ska man säga, mer än att det här smakar gyllene Sauternes? En mycket god sådan. Honung och mogna frukter i balans, inlindade i en guldgul botrytiskaraktär. Vinet hanterade samtliga ostar på ostbrickan utan problem (sommeliern avlägsnade omtänksamt en ilsken bit Münster från ostsamlingen när han hörde vårt vinval).
1999 Joseph Drouhin Beaune 1er Cru Clos des Mouches
En flaska av denna klart godkända Bourgogne fick avsluta vinkvällen framåt småtimmarna på hemmaplan. (Min uppmärksamhet var inte längre på topp och jag har tyvärr inga smak- eller doftdetaljer att erbjuda. Det var gott.)
2 kommentarer:
Mugnier var till och med det enda vinet som spontant fick mig att le, trots att det var rätt så slutet. (Jag provade i och för sig inte den vita bourgognen. Den kanske hade fått mig att spricka upp också.)
La Spinetta var annars matvinsfavoriten. Ett splendidt vin. Long Now och Marimar Torres var i och för sig inte dåliga de heller, men där saknade det där sista avgörande.
Ch. Suduireau var en klanderfri sauterne, dock minns jag fortfarande Essencian från förra provningen. Mot den kunde den inte mäta sig. (Det kan man kanske inte vänta sig heller.)
Clos des Mouches var en behaglig, mogen bourgogne; en eftersläntrare som vi klunkade i oss med betydligt mindre uppmärksamhet än de föregående. Men vad gjorde det?
Det låter som en kul kväll och kanske lite okul morgon :-)
Man måste vara lite snäll mot andra söta viner efter att ha provat någon av de två stora. För mig känns det som att skillnaden mellan de näst bästa söta vita till de två topparna är mycket större än för t.ex. röda viner.
Skicka en kommentar