måndag 18 februari 2008

2005 Domaine Tortochot Chambertin

Chambertin är inte ett vin vi dricker särskilt ofta, det är allt för dyrt för frekvent konsumtion, men på rekommendation från vinkällarpersonalen på Regeringsgatan beslöt vi att prova denna Chambertin, ett vin som faktiskt släpptes redan i september 2007, men helt har undgått vår radar: 2005 Domaine Tortochot Chambertin (657 kr). En Grand Cru från Côtes de Nuits hittar man sällan under tusenlappen, så trots de många hundralapparna måste detta vin anses vara relativt billigt. Nu menade SB-killen naturligtvis inte att vi skulle korka upp samma kväll, utan att vi skulle lagra vinet i tio år eller så, men vi är ouppfostrade och nyfikna, och är vinet bra så kanske man hinner köpa några till för källaren (peppar, peppar, 10 flaskor kvar på Regeringsgatan när detta skrivs).

Domaine Tortochot, som sedan 1999 drivs av Chantal Tortochot-Michel, är en ganska liten producent, runt 11 hektar totalt. Enligt Burghound's Alan Meadows är detta en producent vars stjärna är stigande och kvalitén blir bättre år för år. Han är mycket imponerad av deras 2005 Chambertin och delar ut hela 94 poäng, vilket är ett väldigt högt betyg på Meadows ganska återhållsamma skala. (Som kalibrering kan nämnas att Meadows ger 2004 DRC La Tâche 95p medan 2004 DRC Romanée-Conti får nöja sig med 94p).

Vi lagar wallenbergare med ärtor, rödvinssås och kokt potatis och dekanterar.

I glaset har vinet en mörk Pinot Noir-färg och doftar till en början mosade hallon, träkrydda, lakritsrot, jordiga mineraler och fina mandel- och vaniljspetsade fat. Vinet förändras under kvällen och efter någon timma tar frukten ett steg tillbaka och släpper fram sekundära dofter: mintchoklad, tomatpuré och en härlig bourgogne-parfym av köttbuljong och blommor. I dagsläget ligger dock ekfaten i vägen för de många komplexa dofter vi hittar därunder, men det problemet kommer säkerligen att lösas med ökad ålder och mognad.

Smaken är medelfyllig, koncentrerad, men slank, och ännu stramt outvecklad. Vinet har lagom tanniner och en strålande lång kryddig och intensiv eftersmak. De muskulösa syrorna är som hämtade från en ung chablis och blir lite väl bråkiga när vinet dricks utan mat efter middagen, men till mat är balansen redan idag fullgod.

Vi har druckit för lite ung Grand Cru för att, likt Burghound, med säkerhet kunna förutsäga att detta kommer att mogna till en suverän bourgogne. Även om vinet är gott redan idag, så är det rent slöseri att dricka det nu. Vinet är som väntat inte färdigt, syrorna behöver tämjas och faten behöver integreras. Så, om ni köper detta vin, lägg det i källaren, åtminstone i sju år, gärna tio (Burghound går längre och sätter 2020+ som starten på dryckesfönstret). Har ni detta tålamod tror jag sannolikheten för framtida hurra-rop till Bourgognes ära är mycket hög.

2 kommentarer:

Thomas sa...

Jag chansade på två buteljer. Wot the hell.

Håkan sa...

Då var jag också ägare till 2 buteljer, vi hörs 2022 för att se om det blev nåt av vinet.