2004 Gibbston Valley Pinot Noir

Februarisläppet var verkligen ett Nya världen-släpp. Mängder av sydafrikaner, australier, amerikaner, sydamerikaner och nyazeeländare dök upp på hyllorna. Vi handlade sparsamt denna gång - efter oktobersläppet, bordeauxsläppet, novembersläppet, bourgognesläppet, decembersläppet och champagnesläppet har det nästan känts befriande med den respit som frånvaron av ett januarisläpp har givit, inte minst för plånboken. Denna gång blev det idel Pinot Noir-viner från USA, Nya Zeeland och Frankrike - ja, en bourgogne lyckades hitta till vår korg i denna massiva flod av nya världen-viner. Men först ut är Nya Zeeland:

Vi dricker 2004 Gibbston Valley Pinot Noir (299 kr) till Mario Batalis Pinot-vänliga pasta med pancettastekta palsternackor. I näsan får vi en stor, härlig, frisk Pinot-doft med jordgubbar, körsbär, nypon och ganska mycket - men inte för mycket - ekig vaniljinfuserad mandelmassa. Vinet har legat elva månader på franska ekfat. Komplexiteten ökar efter en stund när en köttbuljong med rotsaker och en liten kryddbukett tittar fram. En doft som får en på gott humör.

Smaken är perfekt sammansatt: en fruktig, kryddig och välsvarvad smak, saftig, men ändå lätt, med oerhört attraktiva, långa eleganta syror. Vinet håller endast 12,5% och fullkomligen forsar ner genom strupen, helt utan motstånd. Detta är en lysande Pinot Noir och vi höjer ett glas till Nya Zeelands och Central Otagos ära. Om Frankrike i och med Bourgogne fortfarande håller förstaplatsen i Pinot Noir-ligan så är Nya Zeelands andraplats sannerligen inte långt efter.

Som så ofta när det gäller riktigt bra viner på Systembolaget är detta vin redan slutsålt när jag skriver detta (så när som på en handfull flaskor i Göteborg), dagen efter att vinet släpptes. Synd och skam.