onsdag 14 november 2007

San Francisco - Braindump 1

Tillbaka från San Francisco och jetlaggen börjar så sakta släppa greppet om min hjärna. Alltså är det dags att skriva lite om vad som blev drucket over there. Första dagarna var strålande soliga med svensk sommarvärme och vi spenderade därför inte alltför mycket tid i stadens vinbutiker. Det blev däremot ett stopp vid en enorm Costco-hangar, en grossistkedja i Galne Gunnar-stil för restauranger och småföretagare. Medlemskort krävs och här finns inte en cornflakes-förpackning under tio kilo, allt är på pall och extra super sized.

Vinavdelningen har (ska det senare visa sig) mycket bra priser och är stor som ett medelstort svenskt systembolag. Jag hittar gamla bekanta franska flaskor till rena reapriser (eller vad sägs om 2004 Château Haut-Brion och Cheval Blanc för $170, 2004 Pichon Baron klockade in runt $50), men nu hade vi inte åkt runt halva jordklotet för att dricka det vi har hemma utan för att se vad California kan erbjuda. Eftersom mina kunskaper om kaliforniskt vin är minimala fick vi gå på känsla och pris (och de WS-, WA-, WE-betyg som skriks ut vid varje prislapp, man blir mycket misstänksam när inget betyg anges).


Först ut blev 2003 Chateau St. Jean Cabernet Sauvignon Cinq Cépages ($55), en bordeauxinspirerad Cabernet Sauvignon-blandning från Sonoma. Druvorna är CS, Cabernet Franc, Malbec, Merlot och Petit Verdot, låter lovande. Vinet har en ganska blygsam doft av björnbär, mandelmassa, körsbärskärnor och örtkryddor; inte illa, men vi var nog lite för otåliga med luftningen. Vinet är fatigt, men tanninerna är ganska mjuka för att ha masserats fram i två år på franska ekfat. Smaken är medelfyllig, balanserad och läskande men lite tunn. Ett mycket bra matvin - vi åt grillade lammkotletter - och en passabel kopia av en cru bourgeois, men knappast ett 55-dollarsvin.

Till samma kotletter drack vi 2002 Silver Stag Cabernet Sauvignon Parsley Family Estates ($55). Flaskan är tjusig och tung som ett ankare och det känns faktiskt som om flaskan vore full även efter det att vi tömt den, i denna förpackning finns minst lika mycket glas som det finns vin. Vinet är för mig helt okänt (och nätet ger inte mycket hjälp) och det hela känns nylanserat och lite designat. "Silver Stag" låter som ännu ett försök att haka på Warren Winiarskis hyllade Stag's Leap Wine Cellars, vinet som besegrade Chateau Mouton-Rothschild och Haut-Brion vid den berömda Paris-provningen 1976. Det finns många kalifornska viner med teman på "stag" i namnet. Det finns även en del som har satsat på "leap", t ex Frog's Leap (vet inte om det är humor eller allvar, men de gör riktigt bra viner).

Vinet då? I näsan får vi mycket fruktiga svarta vinbär och gräddiga kanelkryddiga vanlijfat. Här finns även jästa körsbär, viol och mjölkchoklad. Stort och publikt. Smaken är ung, fyllig, krämig, rik och eftersmaken är eldigt kryddig. En gräddtårta ligger över alltihop. Inte heller detta är ett dåligt vin, det är till och med mycket gott (i rimliga mängder). Men det känns också väldigt tillgjort; det smakar som om varje komponent i vinet har designats och integrerats med CAD-programmet Autodesk i ett sterilt underjordiskt kemilabb. Vinet saknar helt enkelt karaktär. Borde vi ha valt Pichon Baron ändå?


Vi hann även med några vita viner. 2005 Carpe Diem Chardonnay Firepeak ($22) är från Edna Valley i regionen som kallas Central Coast. Dofterna är ganska enkla: päron, citrus och smörkola, men doftkomponenterna är smakfullt sammansatta och i full balans. Det smakar mogen frukt, vita vinbär och vinet är lätt, friskt och läskande, inga ekmonster här inte. En mycket bra drink-chardonnay men till maten (havskräftor med tillbehör) blev den lite vek.

En något kraftigare Chardonnay är 2005 Pellegrini Family Vineyards Chardonnay Olivet Lane Estate (också $22) från Russian River Valley i Sonoma. Här hittar vi gröna oliver och citrus. Vinet är smakrikare och syrligare än föregående vin, men smakerna har inte samma balans. En vitpepparton i eftersmaken bidrar till detta vins kvalitéer som måltidsdryck. Vi föredrar dock Carpe Diem, det är en bättre Chardonnay.

Allt som allt en acceptabel start på semestern ur ett vinperspektiv (och ur ett Galne Gunnar-perspektiv), men vi har högre förväntningar än så här. Ska de infrias?

2 kommentarer:

Frankofilen sa...

Välkomna hem! Härlig läsning och vilken cliffhanger. Förväntar mig en orgie i Screaming Eagle, Harlan och Sine Qua Non.
Angående priser verkar $50 nästan vara inträdesbiljetten för vardagscabernet från Napa och Sonoma om man skall tro cellartracker. Bordeaux känns ju prisvärt i jämförelse.

Magnus sa...

De viner du nämner går numera knappast att köpa för under $500/flaskan. Fast egentligen går de inte att köpa alls, endast medlemmar i deras wine clubs får chansen och allt tar slut i ett nafs. Lite DRC-varning där.

Ja, under $50 anses inte vara riktigt fint. Det är tur att dollarn är så svag för tillfället (Berömde jag just något som Bush har åstadkommit? ;-) annars hade vissa viner vi drack varit hutlöst prissatta.