söndag 21 oktober 2007

Pizza i fint sällskap

Som bra pizzavin rekommenderas typiskt en chianti eller kanske något från Valpolicella. Inte så denna kväll; maten var visserligen pizza från Ciao Ciao, men vinerna var långt ifrån klassiska pizzaviner.

Innan vi hugger in på maten så svalkar vi gommmen med en champagne, närmare bestämt en 1999 Gosset Champagne Grand Millésimé (499 kr). Vi bjuds på dofter av nykokta äpplen som just blivit till äppelmos i kvarnen, gräddkola och en viss mogenhet som visar sig i form av jordkällarpotatis. Denna champagne har riviga bubblor och är mycket smakrik; äppelcider på gröna äpplen är den tydligaste associationen. Vinet har syror av stål och är mycket uppfriskande. I eftersmaken finns en något underlig, men inte störande ton av räkspad. Som så ofta när det gäller champagne smakar det mer och bättre när det våldsamma bubblandet har lagt sig. Vi måste börja dekantera även champagne!

Kvällens första "pizzavin" är 2002 Arnaldo-Caprai Sagrantino di Montefalco Collepiano (383 kr) från Montefalco i Umbrien. Vinet är gjort på den ovanliga druvan Sagrantino, en druva som var utrotningshotad för bara några decennier sedan. Arnaldo Caprai anses vara den främste producenten av denna druva och Collepiano ligger ca 18 månader på fransk ek.

Den ganska komplexa doften bjuder på bigarråer, färska örter, kryddnejlika, tryffel, läder, fattoner och ett päronkärnhus. Den goda medelfylliga smaken är måttligt sträv med en liten bitterhet i eftersmaken. Detta är ett uppfriskande matvin, med bra syror, och de svagheter som finns - smaken är lite kort för sin prisklass och vinet spretar en aning - märks inte till maten. 2002 var ett hopplöst år i Italien och detta får därför anses vara en lovvärd prestation för att komma från detta svåra år.

Nästa "pizzavin" är än maffigare, en flaska 2004 Braida Barbera d'Asti Ai Suma (550 kr). Braida är en av de stora, eller kanske till och med den största, av producenter när det gäller barberadruvan, och Ai Suma är deras flaggskepp. Vinet består till 100% av Barbera och har lagrats 12 månader på nya fat.

Det mycket mörka vinet har en tät mörkfruktig komplex doft av balsamvinägermarinerade bär, gräddiga fat, fin marsipan, en bukett rosor, köttbuljong, kakao, pepparkaksdeg och en avslutande attraktiv gummiton. Detta är en enastående stor doft som är svår att slita sig ifrån. Smaken är mycket fyllig, enormt smakrik, munfyllande och riktigt lång med en eldig avslutning (15,5%). Ai Suma är ett riktigt knockout-vin men smaken är idag inte lika komplex som doften. Här finns dock en stabil struktur med muskulösa sandiga tanniner som lovar gott inför framtiden. Det enda som kan oroa är den höga alkoholhalten. Kan den smälta in i vinet med mer tid? Hur som helst så är detta en superb Barbera d'Asti.

Efter maten trollas ytterligare en flaska champagne fram, en strålande flaska 1988 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut Vintage Rare. Denna gamla champagne har vi druckit förut och den är fantastiskt god även denna gång, trots att den sena timmen och de trötta gommarna betyder att detta eventuellt är ett fall av pärlor för svinen. Vi tar risken och dricker till sista droppen.

Allt som allt mycket goda viner, vår enda reservation är att man kan ifrågasätta om de två italienarna inte är lite väl dyra för vad de levererar. Men struntar man i priset så går det inte att förneka att de är utmärkta till pizzan.

5 kommentarer:

Frankofilen sa...

Det var pizzaviner som heter duga det!
Roligt att höra lite om Collepiano, har gått och funderat på om man skulle våga öppna en 2001:a snart. Antar att nolltvåan vinner på att man säkert inte gjorde någon 25 Anni denna svåra årgång?

anders wennerstrand sa...

Strålande, heja Magnus! Bedårande hedonistiskt att köpa pizza och para med kanonviner. Man applåderar.

Ja, det är mycket som har stuckit iväg i pris. Capraivinerna stod jag helt över när de dök upp nyss, 25 anni låg väl närmare 700 spänn. Och Braida som du kanske läst hur mycket jag tycker om är snart helt ohanterlig. Kul att läsa om ai Suma, den ligger och väntar hemma, men jag lutar ändå åt lite slankare Bricco dell'Uccellone som också har en doft man inte kan slita sig från. Bisarrt nog kostar Bricco della Bigotta lika mycket trots at den kommer från de yngsta stockarna och inte har de andras läckra komplexitet.

För övrigt blir man ju sjukt läskad av Gosset...

Thomas sa...

Denna makalösa Veuve Clicquot är för övrigt det enda vin som kan få mig att resa mig från bordet och vandra omkring i rummet med uppeldad blick under oförståeliga utrop.

Det var sammantaget en mycket trevlig om aningen våt kväll; Magnus nämner inte att vi sammankallade den för att inviga en flight av jungfrueliga Riedelglas av olika modeller (416/15 och 4404/28). Mission accomplished.

Johan sa...

Enligt CellarTracker skulle Collepianon drickas senast i år, men jag tror gott den hade kunnat ligga ett antal år till.

Jag har några 2000:or av 25 Anni som ligger och väntar men jag tror dom får ligga till sig ett tag till. Någon som har provat 2003:an?

konjären sa...

En kväll att avundas... Att avsluta med mogen champagne är stilsäkert och borde helt klart göras oftare.