tisdag 23 oktober 2007

Två besvikelser

Två viner som vi tidigare druckit med behållning gjorde oss denna gång besvikna, vart och ett på sitt eget sätt. Först ut är 2002 Waterford Shiraz Kevin Arnold (199 kr). Det här vinet brukar vi använda för att charma grannar som inte dricker en tvåhundrakronorsflaska varje kväll. Denna flaska var dock mystisk. Dels smakade den ganska annorlunda mot förra gången och dels var den smittad av något litet fel - en liten defekt, men ändock en defekt. Har den varma garderoben (numera bannlyst) varit framme och både utvecklat och skadat vinet? Hur som helst:

En stor doft av björnbär, sandelträ, buljong, granbarr, grön mossa och välintegrerade vaniljtoner. Utmärkt. Smaken är fyllig och elegant med stilig frukt och en varm kryddig eftersmak; lite norra Rhône-vibbar faktiskt. Men något är fel: vi nosar och letar men kan inte riktigt sätta fingret på den lite dammiga, våtmuskiga hinna som är knappt märkbar bland resten av dofterna. Men när man väl hittat den försvinner den inte. Vinet har utvecklats ordentligt sen sist, inte mycket är sig likt, men samtidigt ådragit sig en lätt garderobskada - eller så har denna flaska alltid varit smygkorkad.

Nästa vin är 2004 Altos Las Hormigas Malbec Reserva Viña Hormigas
(149 kr), den sista sydamerikanska flaskan i källaren. Det här gillade vi för något år sedan men det här exemplaret föll oss inte alls på läppen. Färgen är mörkpurpur. Doften innehåller mockaläder, marsipan, lakrits och blåbärssmulpaj. Inte illa, men förra gången luktade det "mörka bär, violer och kryddnejlika". Det har i och för sig gått 18 månader sen sist, men någon doftkomponent borde väl de två flaskorna ha gemensamt? Smaken är det värre med: fylligt, mycket fatigt, nästan träigt med kantiga, klumpiga syror och på tok för mycket alkohol i svansen. Sist lät det "suveränt fyllig, kryddig smak, men inte för sträv, balanserad och helt enkelt mycket god." WTF?

Vad har hänt? Är det vi eller vinerna som bytt skepnad? Eller har bara visdomen
"There are no good wines, just good bottles" besannats ännu en gång?

9 kommentarer:

Frankofilen sa...

WTF, indeed. Jag har varit med om liknande upplevelser - viner man älskat som plötsligt smakar helt annorlunda. Kevin Arnold har jag aldrig druckit, och det är väl kanske inget vin för långlagring men på några månader sedan april borde det väl inte falla sönder. Ligger garderoben vägg i vägg med bastun? Korkskada är kanske mest sannolikt?

Vad gäller Las Hromigas så låter det ju märkligare. Jag tyckte vinet var riktigt bra i augusti när vi raderade Argentinalagret, men mycket av det du skriver stämmer ju: vinet är fylligt, alkoholstarkt och har fått en rejäl fatbehandling, även om jag gillade helhetsintrycket. Ibland undrar jag det inte är ens egna smak som spelar en ett spratt - den utvecklas ju såklart hela tiden med följd att en del gamla favoriter hamnar i onåd. Och så skall det väl vara - även om det är tråkigt när man köpt många flaskor av ett vin man inte längre gillar.
Eler så kanske man kan fundera på ens egen dagsform - drack ni flaskorna på samma dag?

Thomas sa...

KA 2002 korkades i och för sig upp och hälldes genast i glaset bredvid en KA 2003 som luftats ett par timmar. Så det kan ju vara delvis en skillnad i presentation och referenser också.

Jag tyckte dock KA 2002 i denna inkarnation länge hade en aningen mystisk doft av rök, vilket fick mig att närmast tänka på någon Islaywhisky. Det var inte avskräckande, men KA 2003 kändes tydligare definierad.

Jag störde mig inte på vinet på samma sätt som Magnus, men det kanske indikerar mindre erfarenhet. Sannolikt var 2002 ändå "over the hill" på något sätt. Dags för vinkyl ...?

Magnus sa...

Frankofilen: Nej vinerna dracks inte vid samma tillfälle, vilket i och för sig inte uteslutar taskig dagsform två kvällar i rad.

Och nu blir det ännu mer komplicerat: Thomas, detta är en annan 2002 Kevin Arnold än den vi drack häromdagen, men du har rätt i att även den vi drack tillsammans med 2003:an var skum. Separat inlägg om dessa flaskor kommer vilken dag som helst ;-)

När det gäller denna flaska 2002 Kevin Arnold var det säkert en liten korkskada som spökade. Med Hormigas undrar jag dock vad som hänt. Doften hade utvecklats åt rätt håll, men smaken hade gått helt ur led. Eller så har vår smak förändrats mer än vad vi har märkt av alla de flaskor som passerat under broarna sen vi drack Hormigas sist, för halvannat år sedan. Eller så blev dessa extra 18 månader (varav större delen i en för varm garderob) för mycket för detta vin. Numera ligger våra flaskor tack och lov i en sval källare.

Frankofilen sa...

Eller så har all Tour de By "förstört" dina smaklökar för gott. Viner som får en att lyckligt parafrasera Shakespeare har en tendens att göra det. There's no turning back. Bara att glömma alla fruktbomber från Nya Världen. ;-)

Annars tillhör jag inte de värsta källarfetischisterna, mörkt och stilla vid svensk rumstemperatur som större delen av året ligger under 20 grader tror jag inte är någon fara om man inte tänkt sig att lagra vinerna +10 år. Visst, de mognar snabbare än vid 12 grader, men inte förstörs vinerna på något år om de är ämnade för lagring från början. Ni gillade ju 2002 KA så sent som i april?

Magnus sa...

Stilla och mörkt, under 20 grader och inte i mer än ett fåtal år är nog en bra tumregel. Tyvärr blir vår lägenhet bra mycket varmare än 20 grader under de extrema sommarveckor som ibland överraskar oss (i år fanns det inte många dylika, men början av Juni var det riktigt varmt). Vi har uppmätt garderobstemperaturer på uppåt 25-26 grader under dessa heta dagar, och vid dessa temperaturer går det förmodligen ganska fort utför med mindre tåliga viner. Vi har allt för ofta fått spotta ut garderobskokta viner under åren för att ta risken med mer långvarig garderobslagring (Château Lynch-Bages 1990, vila i frid).

Tyvärr börjar det nuvarande källarutrymmet redan bli fullt (skyll bordeaux-2004:orna för det) och vi börjar långsamt gripas av lagringspanik igen ;-)

anders wennerstrand sa...

Trist, beklagar sorgen. Märkligt nog har jag också fått diametralt olika intryck av två flaskor Kevin Arnold Shiraz från samma år: En fruktfräsch och inbjudande med mycket björnbär, den andra med bara kaffe, läder och enorm stall-/gammal ostdoft. Rätt gott även då, men ta mig fan på gränsen. Och viner från olika planeter.

Thomas sa...

Hah, okej, fel KA 2002 alltså. Det är väl egentligen inget långlagringsvin, så det kanske helt enkelt är på väg att ge upp? CellarTracker ger det i och för sig fyra-fem-sex år till när det är källarlagrat.

Eller så har all Tour de By "förstört" dina smaklökar för gott. Viner som får en att lyckligt parafrasera Shakespeare har en tendens att göra det. There's no turning back. Bara att glömma alla fruktbomber från Nya Världen

Förstörd av ens den enklaste Bordeaux? Ja, mina röda favoriter har helt klart varit från Bordeaux och Bourgogne. Men tyvärr måste man väl börja förlika sig med Nya Världen såhär post-2004.

Frankofilen sa...

Thomas, franska viner är som crack. En liten smutt på en enkel jordig blodig Bordeaux räcker. Innan man vet ordet av vaknar man upp ur den vildaste claretpsykos 20 år senare, utfattig och hålögd på jakt efter nästa vinupplevelse med doft och smak av kompost, avträde, slakteri och nyriden märr. Det finns en anledning till att Bordeaux är så gott som förbjudet på monopolet: folkhälsan.

Thomas sa...

Frankofil, jag påbörjade mitt egentliga vinintresse med ett provningsglas Latour 2002, en smula bröd, lite olivolja. Det var SB:s prestigebordeauxprovning, och ack, efter det är jag evigt präglad. Och evigt småchauvinistisk, skulle jag tro.

(Synd bara att det är en aningen svår vana att underhålla.)