San Francisco - Braindump 2
Vi måste avslöja en karaktärssvaghet och en mild vinperversion: vi har aldrig kunnat motstå en flaska som avbildar en medlem ur fågelfamiljen Anatidae på sin etikett. Vi har därför pliktskyldigt druckit oss igenom bland annat vinerna från amerikanska Duck Pond som ibland dykt upp (ofta just med en dykand på flaskan) på Systembolaget. Etiketterna är som synes mycket snygga - och inte så lite tacky, det ska erkännas - men vinerna har varit lite sisådär. Ankviner är det ganska gott om i nordamerika: förutom ovan nämnda Duck Pond hittar jag Blue Duck, Cold Duck, Duck Walk (med sin säkerligen oemotståndliga Dulk Walk Blueberry Port), Black Duck, Wild Duck Creek och till och med en kanadensisk Baby Duck Champagne.
Men nu är det en annan ankvinsproducent vi har provat, nämligen Duckhorn Vineyards, ankvinernas konung; deras viner ska vara av en helt annan kaliber. Det måste de uppenbarligen vara då företaget nyligen såldes för $300,000,000 till någon som tror att det kommer att vara värt åtskilligt mer om ytterligare några år. Jordbruksmark i Napa har börjat nå samma stratosfäriska nivåer som i Champagne.
2004 Duckhorn Vineyards Cabernet Sauvignon ($31 för en halva) består av 86% Cabernet Sauvignon och 14% Merlot och har lagrats 18 månader på franska ekfat, varav hälften nya. Vinet är kompakt mörkt i glaset och bjuder på sandelträbetonade fataromer, örtkryddor, svarta vinbär och körsbär. Vinet är ännu ganska slutet, doften är koncentrerad men inte särskilt komplex. I munnen är vinet ungt, fylligt, renfruktigt och rikt. Vinet har förvånansvärt blyga tanniner, men tuffare syror och en varmt kryddig eftersmak med bra längd. Ett mycket gott och lite insmickrande vin. Vinet är som sagt mycket ungt men de mycket snälla tanninerna, ett vanligt fenomen i unga amerikanska tungviktarviner verkar det som, tyder på att detta vin ändå är menat att drickas förhållandevis tidigt i sin karriär.
Under ett slottsbesök i Napa (ja, ett riktigt gammalt stenslott; mer om detta i ett kommande inlägg) träffade vi en äldre polsk-amerikansk gentleman som predikade de amerikanska Pinot Noir-vinernas storhet, nej, överlägsenhet - särskilt viner från det förhållandevis svala sonomadistriktet Russian River Valley. Våra invändningar om att man faktiskt lyckas åstadkomma hyfsade viner av Pinot-druvan dels i ett franskt landskap som kallas Côte d'Or och dels på den avlägsna ögruppen Nya Zeeland viftades bort med ett "pffft". Nej, amerikansk Pinot skulle det vara. Vi drack därför en flaska respektabel Sonoma-Pinot - Napa är lite för varmt för bra Pinot - när vi kom hem från utflykten.
2005 Gary Farrell Pinot Noir Russian River Selection ($40) doftar saltstänkt havskust, skaldjur och rönnbär, eller snarare rönnbärsgele, och lite vaniljfatsinslagna jordgubbar (även detta vin har legat på fransk ek). Efter en stund i glaset kan vi lägga till en stor bukett rosor. Här har vi en tjusig Pinot-näsa som helt klart skulle kunna vara från Bourgogne. Smaken är fruktig och rund, men samtidigt sirligt läskande med ordentliga syror, fatkryddor, och en Pinot-kryddig eftersmak. Om näsan kunde misstas för bourgogne så är det svårare med smaken; detta är en utrpräglad amerikansk Pinot-smak, en mycket välsmakande sådan, även om vinet är intressantare i gasform än i flytande form, dvs det luktar mer spännande än det smakar. Hur som helst är det en icke oäven Pinot Noir. Vi utforskar gärna fler viner från Russian River Valley efter detta smakprov.
3 kommentarer:
Jag kan inte hålla med dig om det du skriver om Duck Pond. Det vin som finns i Sb:s ordinarie sortiment, Pinot Noir, tycker jag är mycket gott och oftast det bästa alternativet bland de lite lättare rödvinerna. Utmärkt exempelvis till lite kraftigare fiskrätter som tonfisk eller grillat, till sallader av olika slag och till lite lättare kötträtter av fågel eller fläsk. De andra vinerna från Duck Pond har jag tyvärr inte smakat men jag håller inte alls med om att etiketterna skulle vara tacky. Jämför bara med ett europeiskt vin med etikett av högblankt papper där namnet står skrivet i feta guldbokstäver.
Men oj vad det verkar spännande med Duckhorn och Gary Farell. Ser fram emot kommande rapporter från din resa.
Duck Ponds Pinot Noir har vi druckit två årgångar av, den förra (2004 eller 2005? Är det 2006 som gäller nu?) var helt ok för sin dryga hundring. Den nuvarande årgången tycker jag dock inte riktigt håller måttet.
Men visst, det är inte lätt att hitta bra Pinot för en hundralapp. Pröva 2005 Olivier Leflaive Bourgogne Cuvée Margot och 2005 Louis Jadot Bourgogne Couvent des Jacobins, de är bra exempel på bra och billig Pinot Noir.
Duck Ponds Shiraz har vi bara provat en gång och då var det inte mycket att hänga i julgranen.
Hej! Tack för dina trevliga inlägg. Jag kan verkligen slå ett slag för Pinot Noir från Russian River. Den bästa jag prövat är utan tvekan Rochioli pinot Noir. Em komplexitet och finstämdhet som för tankarna till Frankrike med en touch av nya vin världen.
Själv tycker jag att pinot Noir från Nya Zeeland är allt för "saftiga" för min smak.
Skicka en kommentar