2005 Paul Jaboulet Aîné Côte-Rôtie Les Jumelles

En 2005:a från Côte-Rôtie kan väl inte gå fel? Jag impulsköpte häromdagen en flaska 2005 Paul Jaboulet Aîné Côte-Rôtie Les Jumelles (294 kr) för att utröna om det kunde vara värt att lägga undan några stycken för lagring. Paul Jaboulet Aîné är en producent som John Livingstone-Learmonth är ganska hård mot i sin Rhône-bibel. Denna producent har en gång i tiden lyckats prestera ett vin som av många, inklusive JLL själv, anses vara det största Rhône-vinet genom tiderna, 1961 Paul Jaboulet Aîné Hermitage La Chapelle. Vinet är idag en samlarklenod snarare än en måltidsdryck; så här skriver vinadvokaten Parker om det legendariska vinet:

This is unquestionably one of the greatest wines made in the twentieth century. In the two dozen tastings where I have had the 1961 La Chapelle, I rated it 100 points twenty times. The opaque purple/garnet color is accompanied by spectacular aromatics representing the essence of old vine Syrah (smoked meat, pepper, hoisin sauce, and soy). As the wine sits in the glass, notions of pepper, new saddle leather, grilled meat, and awesome levels of blackberry, plum, and black currant liqueur-like notes emerge. Extremely unctuous, with compelling concentration and purity, this full-bodied, seamless, mouthfilling 1961 is truly immortal. It still possesses a freshness and vigor that defy its nearly forty years of age. It should continue to drink well for two more decades. Prodigious stuff! 100 points.

Jaboulet höll fanan högt under 70- och 80-talet, men de senaste decennierna har det gått utför. 2000 La Chapelle var tydligen erbarmelig och borde aldrig ha släppts enligt JLL: Quo vadis, maison Jaboulet? (Och nu när vi tänker tillbaka inser vi att den senaste Jaboulet vi drack var en 2001 Paul Jaboulet Aîné Cornas Les Grandes Terrasses, ett vin som inte alls levde upp till sitt namn och pris.) Nu är det ju tyvärr inte La Chapelle vi har provat, utan ett enklare vin, Les Jumelles från Côte-Rôtie, ett distrikt som egentligen inte tillhör Jaboulets kärnkompetens. Vinet görs av köpta Syrah-druvor (och en gnutta Viognier) och ligger 9-12 månader på fat. Vi korkar upp (och luftar en timma) till varsin pizza.

Vinet bjuder på en doft som är identifierbar som Côte-Rôtie, men ganska mycket trä (sandelträ och nötskal) och dammiga fat ligger i vägen för den körsbärssaftiga och drottningsyltiga frukten, som dock ibland blygt lyckas titta fram mellan plankorna. Smaken är lite bättre: pigg, frisk och fruktig (mera drottningsylt) med bra läskande syra, bra tanniner, men också en träbitter bismak som stör helhetsintrycket. Vinet är visserligen mycket ungt och outvecklat, men potientalen känns inte självklar. Idag är vinet helt klart lite tråkigt och karaktärslöst. Det kan vara smygkork som spökar här. Vi vågar inte riktigt fälla domen över detta vin: det kan vara en ganska tråkig och instängd Côte-Rôtie, eller så är har vi fått en lätt korkskadad flaska. Vi skulle behöva prova en flaska till för att bli säkra; denna flaska levde inte upp till andra 2005:or från Rhône som vi provat den senaste tiden.