2004 Château Montrose

Efter att ha genomlidit Systembolagets bordeaux-släpp i form av vinbeställningslotteri och ringlande lunchköer på Regeringsgatan kunde vi inte hålla oss: vi öppnade ett alldeles för ungt smakprov av en av 2004:orna redan ikväll. Valet föll på 2004 Château Montrose (466 kr) helt enkelt därför att det var ett av de viner som fortfarande fanns kvar på Systemet efter dagens bärsärkargång, vilket eventuellt ger oss en chans att ersätta den urdruckna provflaskan.

Château Montrose är en Cabernet Sauvignon-dominerad 2eme cru från St Estèphe - ett vin som brukar kallas "Château Latour från St Estèphe" på grund av sin karaktär och sitt med Château Latour snarlika läge vid Girondes strand - och det är faktiskt första gången vi dricker detta vin, åtminstone vad vi kan minnas. Det vin vi är mest bekanta med från detta distrikt är det utmärkta Château Cos d'Estournel, ett vin som vi avstod från i år; det fanns så mycket spännande som vinbudgeten skulle räcka till. De stora vinerna från St Estèphe har traditionellt varit gravallvarliga strama brygder som krävt decennier för att mogna, men även dessa viner har svepts med i dagens (lovvärda) ambition att vinerna skall vara mer tillgängliga tidigare, förhoppningsvis utan att för den skull ge avkall på lagringsbarhet. Den moderna inkarnationen av Château Montrose kräver alltså, enligt de lärde, på sin höjd tio år för att bli moget njutbar. Vi öppnar ändå.


Färgen är riktigt mörk, men röd, inte blålila. Den stora doften, som genomgår ett antal metamorfoser under kvällen, inleds med mosade svarta vinbär och mogna mörka plommon. Därefter rök och sten, choklad och en rejäl dos ceder i form av de alltid så åtråvärda blyertspennorna från Médoc. Det kommer mera: köttgryta, mandelmassa, nyskurna grönsaker, rödbeta, kryddnejlika och nybakta kanelbullar. Vilken komplexitet detta vin visar upp redan nu!

Smaken är rik, djup och silkig. Här finns gott om välstrukturerade tanniner, men de är förvånansvärt lätthanterliga med tanke på detta vins rykte. Vi hittar massor med cassis, ceder och faktiskt några mogna krusbär i den fylliga smaken, vars tyngd balanseras av lätt medicinala men rejäla syror. Eftersmaken är mycket lång, kryddig och lite knäckig. Trots att vi är inbitna cab-junkies överraskas vi av att detta unga vin är så gott redan nu. Risken finns naturligtvis att det inom kort sluter sig i ett antal år, men de närmsta månaderna kan man nog lugnt avnjuta detta suveräna vin i sin ungdom.

Men vinet är ju från 2004, en förmodat medelmåttig årgång? Vi letar efter någon svaghet som kan bekräfta årgångens skavanker och finner en liten dipp i mellansmaken. Men detta är en obetydlig svaghet i sammanhanget, vinet är storartat. Man undrar ju hur de hyllade 2005:orna ska smaka om detta är en typisk 2004:a? [Fast hur årgångstypisk är Montrose egentligen? Se de insiktsfulla kommentarerna.]