Påskviner

Två viner ur den mängd som dracks under påskhelgen är värda att skriva lite om. Först 2003 Tokara Red (232 kr), en sydafrikansk bordeauxblandning som skulle ha kostat det dubbla om vinet faktiskt kommit från Bordeaux och inte från Stellenbosch. Vinet är friskt och balanserat med stiligt rostade fattoner, gräsiga svarta vinbär och mörk choklad. Satt klockrent till en lammstek på påskdagen. Detta var tredje flaskan vi förbrukat och nu finns bara en stackare kvar i garderoben. Systemet har i stort sett slut på detta vin men jag ser att det finns två flaskor kvar i Gnesta. Skynda!

Det andra vinet är något helt annat. Till en italiensk tallrik med caprese på buffelmozzarella, blandade lufttorkade skinkor och salami, och lite marinerade grönsaker och oliver behövdes ett lättare vin, en Barbera d'Asti. På Systembolaget beklagade de sig över att nästan alla moderna Barbera-viner har blivit fylliga fruktbomber för att överleva i vinprovningarnas hårda konkurrens. Några lättare varianter finns dock kvar och jag fick med mig en Liedholm Barbera d'Asti 2005 (89 kr) hem, ett vin som vi druckit tidigare årgångar av på 90-talet. Detta vin kommer aldrig att vinna några provningar eller få särskilt många Parker-poäng men det passade perfekt till antipasti-tallriken. En lätt men trevlig doft och en fräsch smak av bär, lite vanilj och kryddiga örter smälte ihop med mozzarellan och fänkålssalamin. Rätt vin till rätt tillfälle.

Bringing balance to The Closet of Death

I bekantskapskretsen har vi länge pratat och drömt om att skaffa riktiga vinkällare för att kunna låta våra viner åldras på ett mer värdigt sätt. Själv eldade jag upp mig genom att upprepade gånger surfa in på Dometics websidor och titta på deras vinlagringsskåp.

Efter många timmars suktande framför datorn beslöt jag mig för att göra ett studiebesök i en butik och faktisk titta på ett riktigt exemplar. Det var en modell som fångat mitt intresse, CS 160 DV. I butiken betjänades jag av en kvinna som mycket kunnigt och charmerande utlät sig om skåpets förträfflighet och hur deras eget skåp, på landet, fortfarande puttrade på efter 50 år. När jag kom hem samma kväll mätte jag raskt upp utrymmet under trappen. Passformen var kusligt bra, det var 1 cm tillgodo på höjden, 10 cm på bredden och 5 cm på djupet. Saken var avgjord.

Så måndagen förra veckan gick jag resolut in på Electrolux Home och gjorde en beställning på ett stycke skåp och sex stycken extra utdragbara hyllor. Redan på torsdagen levererades skåpet hem och installerades. Efter att alla vinflaskor var instoppade tog det nästan 20 timmar innan måltemperaturen på 12 grader var nådd.

Nu får jag inte spendera mer om jag någonsin ska få råd med min Ankpress i Sterlingsilver.

Tres Picos

Ett snabbt tips om ett vin som släpptes nu i mars på Systemet och faktiskt fortfarande finns kvar på hyllorna. Vinet, som heter 2004 Bodegas Borsao Campo de Borja Tres Picos (135 kr), är en trevlig spanjor framställd av Garnacha. I detta fall har druvorna dessutom vuxit på åtminstone 50 år gamla knotiga vinstockar.

Vinet luktar plommon och körsbär, blandat med lite kryddor och rök. Smaken är fullmogen, yppig, rik och publik med en liten gomsmörjande sötma. Inget komplext eller himlastormande men lättsvept och mycket prisvärt.

Drucket föds

Detta är det första riktiga inlägget på Drucket. Att det trots det finns äldre inlägg än detta på denna blogg beror på att vi har klippt in en del gamla epostbrev och annat material och bakdaterat dem. Det såg så tomt ut annars.

Champagne - inte alltid så lätt

Jag blev ikväll utsatt för en halvblind champagneprovning i samband med ett möte på jobbet. Trevligt. En billig mousserande spanjor, en blanc de blancs (alltså bara chardonnay), en Bollinger (som jag druckit flera gånger förut) och en 12 år gammal prestige-champagne:

• N.V. Freixenet Cava Cordon Negro Brut (67 kr)
• N.V. Pierre Peters Champagne Blanc de Blancs (231 kr)
• N.V. Bollinger Champagne Brut Spéciale (339 kr)
• 1995 Comte Audoin de Dampierre Prestige Grand Cru (871 kr)

Det borde inte ha varit omöjligt att plocka ut vilket vin som var vilket av dessa fyra. Döm om min förvåning när jag inte träffade ett enda vin rätt.

• Blanc de blancen var snipig, lite piggelinartad och lätt (trodde det var spanjoren)
• Spanjoren luktade klockren Chablis-Chardonnay, citrus, gröna äpplen. Slutsats: blanc de blancs
• Det mörkaste vinet, Bollingern, uppvisade gamla äppelmust- och lädertoner och hög komplexitet, alltså 1995:an, trodde jag
• Och slutligen en brödig, yllekoftig, men ljus och frisk champagne kvar, uteslutningsmetoden sa Bollinger.

Allt var fel. Tur att jag inte hann sätta en månadslön på min gissning, det var pinsamt nog ändå.

Champagne är svårt. Cordon Negron är fantastiskt prisvärd för sina 67 kr. Bollinger var det klart bästa vinet av de fyra, väl värd sina 339 kr. Dampierren är knappast värd sina 871 kr. Jag måste uppenbarligen öva mer på detta. Mer champagne, tack!

Riesling från Bründlmayer - Maten

Den rätt som jag ville provköra och som resulterade i en spontan Riesling-provning var mini-laxpuddingar gjorda i muffinformar. Jag glömde väga skockorna så receptet är lite på en höft.

För 6 puddingar gjorda i en sån där multimuffinform i teflon, 9 cm övre diameter:

Äggstanning

• 3/4 av en 250g ricotta.
• 3 ägg.
• Rivet skal av en citron.
• Salt (försiktigt med saltet) och peppar.

Vispas ihop. Man kan nog göra det ännu bättre genom att vispa äggstanningen ett tag för lite mer luftighet.

Fyllning

• 6-8 jordärtskockor - skalade och skivade mycket tunt. Mina skockor var ganska stora.
• 150g rimmad lax - strimlad.
• 1/4 purjolök - strimlad fint.
• Smör.

Sås

• Saften av en citron.
• 1.5 msk dijon-senap.
• Ungefär lika mycket honung som citronsaft. (Kanske lite mindre, jag ögonmåttade).
• 1 planta mesig krukdill - hackad. (Efterlyses: dill med sting).

Bottna varje muffinform med lite smält smör. Varva skockskivor, purjolök och lax. Tre lager skockor och 2 lager lax vart det. Fördela äggstanningen. Grädda i 175-200 grader i 35-40 minuter. Ge citronsaft, honung och senap ett snabbt uppkok. Smaka av, det ska vara rejält med sting i såsen. Strax innan servering blandas dillen i och såsen hettas upp till precis under kokpunkten. Stjälp upp och vänd sedan upp på varma tallrikar med snygga sidan upp. Häll över lite sås och servera.

De torra österrikarna var godast till denna rätt.

Man kan skippa laxen för en vegetarisk variant, öka saltet för dessa. Man kan nog också göra en hel packe varianter med olika rotfrukter. Kanske en variant med ost i. Vi körde dem som förrätt men en ren rotfruktsvariant funkar nog som tillbehör till en huvudrätt.

Riesling från Bründlmayer

En snabbt improviserad vinprovning uppstod i fredags på Kungsholmen när Anders behövde något att dricka till sitt lax- och jordärtskocksrecept. Följande viner intogs till muffinsen, ostronskivlingpasta á la Mario Batali och några väl valda kittostar från utmärglade pyreneiska getter:

• 2005 Weingut Willi Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein (189 kr)
  
• 2002 Weingut Willi Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein (189 kr)
  
• 2001 Weingut Willi Bründlmayer Riesling Alte Reben Zöbinger Heiligenstein (328 kr)
  
• 2004 Weingut Keller Dalsheimer Hubacker Riesling Spätlese (179 kr)

Tyvärr var det tyngsta vinet, Alte Reben-varianten, rejält korkskadat och en yrvaken halvtorr och expresskyld Dalsheimer Hubacker kastades in på scenen som reserv. En 2005 Weingut Willi Bründlmayer Riesling Alte Reben Zöbinger Heiligenstein (289 kr) väntade visserligen i kulisserna men Cellartracker.com har redan intygat dess förträfflighet och vi hade helt enkelt inte tillräckligt med manpower för att få med den i provningen. Systembolaget bytte som vanligt ut det defekta vinet utan att knorra, tvärtom så intygade de att vinet var kraftigt korkskadat. Spara alla systembolagskvitton! Vad jag förstår så byter de ett defekt vin även efter många år.

God mat och goda rieslingar blev det. Vilken som var bäst rådde det delade meningar om; vissa föredrog den fylligare och piggare 2005:an medan andra uppskattade den mer harmoniska och elegantare 2002:an. Jag har hur som helst aldrig jag druckit ett dåligt vin från Willi Bründlmayer.

Ikväll blir det en 2000 Gigi Rosso Barolo Arione till Osso Buco. Vi hoppas tre timmars luftning ska räcka, men "unga" barolosar brukar vara kinkiga.

Söndagsprovning

Söndagsprovning. Blandat tema, bring-your-own-bottle. Kortfattat:

• N.V. Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut
• 1985 R. Lopez de Heredia Rioja Gran Reserva Viña Tondonia
• 2004 Boekenhoutskloof The Chocolate Block
• 2003 Bodegas Aalto SA Ribera del Duero
• 1996 Masi Amarone della Valpolicella Classico
• 2005 Henschke Riesling Julius
• 2004 Joostenberg Chenin Blanc Noble Late Harvest

Allt dracks till en svamprisotto med rökt fläsk och pärondessert. Mina favoriter var nog den gamla riojan att smutta på och kraftfulla Aalton till maten. Amaronen hade tyvärr legat i The Closet of Death.

Riedel-tupperware-party kan snart bli nödvändigt: jag fick lära mig hur explosivt ett Riedel Riesling-glas splittras över ett kök om man inte håller i det ordentligt när man diskar.

Australian Wine Tasting 2007

17:00 infann sig 3 välkammade men orakade gossar på Münchenbryggeriet, Göran, Anders och Kjell. Efter att ha slussats in, avkrävts våra entrebiljetter och blivit påtryckta 12 st vinbiljetter var kunde vi börja insupa atmosfären. Vi blev lätt överväldigade kan man enkelt säga.

Där fanns i storleksordningen 500 viner att vraka mellan. Hade varit ett klart plus om man hade kunnat läsa på innan. Inga Grange eller så men en bra blandning av viner med tillgängliga priser mellan 80 och 500 spänn. En del finns på bolaget, en del i beställningssortimentet och en del bara hos importörerna i deras restaurangsortiment. Då vi valde att inte spotta så pallade vi inte att prova alla 500 vinerna. Vi lyckades dock (på fastande mage) på en och en halv timma peta i oss:

• 4 riesling
• 2 pinot noir
• 5 shiraz
• 3 cabernet sauvignon
• 1 cabernet franc
• 1 botrytis semillon
• 2 söta muscater

Alla är inte värda att nämna men det var några som stod ut.

Från Gemtree Vineyards, McLaren Vale:

• 2004 Uncut Shiraz, 22 månader på nya franska ekfat, 194 kr
• 2003 Obsidian Limited Edition Shiraz (görs bara bra år), 30 månader på nya franska ekfat, 291 kr

Från d'Arenberg, McLaren Vale:

• 2005 The Feral Fox Pinot Noir (finns inte på bolaget, Vinovum är importör), Anders och jag enades om att det antagligen var den bästa Pinot Noir utanför Frankrike som vi någonsin druckit, helt klart kvällens fynd, 159 kr

Från Clare Valley/South Australia:

• 2005 Leasingham Bin 7 Riesling, 119 kr

Från Tasmania:

• 2005 Tigress Riesling, 139 kr

Fantasktiskt roligt evenemang.

Ölprovning med Westvleteren

Ännu en ölprovning med blandat tema, mest belgiskt dock.

Vi började med två julöl som gått långt över bäst-före-datumen. Det ena överraskade rejält:

Pripps Julöl 7,0% (utgångsdatum maj -99) - mycket postivt! Det här är förmodligen godare nu än det var 1999.
Pripps Julöl, 5,0% (utgångsdatum juni 04) - nja, betydligt tunnare.

Mer julöl: Gordon Xmas, (utgångsdatum nov-05) Mycket bra! Aning sötare än Prippsen, typiskt belgiskt över den.

Sedan ett litet mellanspel med Duchesse de Bourgogne, inte så litet heller - en viss tystnad lägger sig över bordet, mest hummanden och smackanden hörs. Här har vi nymosade äpplen. Åt ciderhållet. Friskt! (Fast någon ropar "vinäger!") Rött så det föslår.

Dags för ett monster, rättare sagt Brooklyn Monster Ale på 10,8%! Fruktig, alkholstark, lite sötma. Lite freakshow.

Svenskt igen; Bedarö Bitter från Nynäshamns ångbryggeri. Skrivits en hel del positivt om detta öl, så förväntningarna var lite uppskruvade, skulle bli kul att prova. En viss metallisk smak kunde skönjas, annars ett bra matöl. Vilket leder till ...

...pizzorna. En vardera av Valtelina, Salamone och Cacciatore - från Il forno da Gino's på hörnet. Här kom Bedarö till sin rätt.

Magnus K hade med sig en stor Gulden Draak, 75 cl, inköpt på plats i Antwerpen. God som vanligt. Detta öl är alltid ett säkert kort

Hoegaarden Grand Cru, 8,5% - kommentarer överflödiga. Torr, smakrik, god! Bland de bättre veteölen. Vad hette han som startade Hoegaarden? [Celis?] Och, vad heter hans nya veteöl som är riktigt gott?

Så till huvudnumret: Westvleteren 12 - 10,2%. Världens godaste öl! Fortfarande!

Johan hade med sig en annan trappist; La Trappe Bockbier 7% - typiskt brödig trappistig; lite söt och mustig, alkoholen märks inte alls.

Vem var det som sov ändå till ändhållplatsen på tåget hem?