torsdag 14 juni 2007

Sideways

Vad dricker man till filmen Sideways? En Pinot Noir är naturligtvis ett måste, men även en Merlot bör drickas, i ren trots mot huvudpersonen Miles utrop "I'm not drinking any fucking Merlot!". Om världen hade varit rättvis hade vi öppnat t.ex. en 1989 Pétrus som ett utmärkt exempel på ett Merlot-vin och en 1985 Domaine de la Romanée-Conti Richebourg hade varit en god representant för Pinot Noir. Döm om vår förvåning när ingen av oss hade något av dess viner i garderoben!

Istället blev det en australier, 2005 d'Arenberg Pinot Noir The Feral Fox (159 kr), som fick representera Pinotdruvan. Doften visade upp eukalyptus ("mintpastill, inte Tulo, men nästan"), jod, kanel, lite jord och vaniljfat samt röda bär, mest jordgubb. En ganska otypisk Pinot Noir med en förvånansvärt sträv och syrlig men balanserad smak med en jordgubbston i bakgrunden. Vinet kallas även The Funky Feral Farting Fox eftersom dess rankor gödslas av lätt lösmagade rävar som fått smak för de laxerande Pinotdruvorna på d'Arenbergs gårdar.


Ett gott Merlot-vin visade sig vara ganska svårt att uppbringa. Systemet har inte mycket att erbjuda, men en ung spanjor, 2005 Tomas Cusine Geol Costers del Segre (179 kr), som åtminstone till större delen består av Merlot (71%) fanns i garderoben. Färgen är mörkt lila och vinet luktar av körsbär, jordkällare, grön banan, rödbeta och lite lakrits. Smaken är fyllig, sträv och bärig, men lite osammanhängande och alltför fatdominerad med en lite spritig eftersmak (15,5%). Vinet är alldeles för ungt och Merlot fick, precis som i filmen, finna sig besegrad av Pinot Noir. Jag ser att inte ens för detta självklart lagringskrävande vin kan Systemet förmå sig att säga att vinet "bör lagras", det blir bara ett vagt och intet förpliktigande "kan lagras".

Efter filmen plockas en halvflaska av en mer klassisk Pinot fram, en 1988 Domaine Rougeot Pommard (150 kr). Ujujuj: hav, tång, murklor, våt kofta och en rökt korv ("Lars Jönssons cognacsmedwurst en vecka efter bäst-före-datum") möter näsan. En vek liten kokt jordgubbe visar sig i en lätt, kort smak med en ton av lite utspätt blod (järn). Nä, den här flaskan var antingen kokt eller så har vinet sedan länge passerat sin topp. Vi fräschade upp gommen med en kall hallon-lambic, Cantillon, Rosé de Gambrinus (71 kr). Ett uppfriskande gott öl med en något ekivok etikett. Det är lite orättvist att dylika etiketter kan sitta på ett gott öl, men svårligen på ett gott vin.

Hur som helst, Sideways var mycket bra (även denna tredje gång).

3 kommentarer:

Frankofilen sa...

Rolig beskrivning av Pommarden, jag har inte provat den själv men utifrån ålder, flaskstorlek och läge kan man väl utgå från att den inte direkt vinner på lagring ;)

Göran sa...

Som vanligt får jag slå ett slag för Peninsula Ridge Reserve Merlot 2002. Det kommer mera...

Tavastgatan sa...

Har också druckit både Pommarden och Volnayen och tyckte som ni att Volnayen var godare. Blev lite sugen att köpa någon till då jag läser er beskrivning.