lördag 23 juni 2007

Midsommarviner

Midsommar och inte en ynka liten snaps eller ett enda glas öl i sikte? Nej, det blev idel viner denna midsommar. Till en förrätt bestående av getostar och kallskuret drack vi en 1994 Dr. Pauly-Bergweiler Erdener Herrenberg Riesling Auslese (99 kr). En liten, men typisk rieslingdoft av äpplen, honung och aningen petroleum. Inget avigt, men heller inget att skriva hem om. Smaken är större, särskilt med tanke på vinets pris. Fyllig, halvsöt, mogen, smakrik, mycket angenäm, utmärkt förstavin en midsommar. Dock inte till sill.

Till huvudrätten, som var grillat fläsk med en dragonkryddad karljohanpasta och en majs-och-vitlökssås, blev det en Barbera d'Asti, nämligen 2003 Alfiero Boffa Barbera d'Asti Superiore Muntrivé (169 kr). Det var meningen att vi skulle ha ett lättare vin till denna rätt, men det här är en barbera av den nya moderna fylliga skolan. Doften innehåller blåbär och körsbär med en trevlig gräddig, lite rostad fatton, en riktigt god doft som gör det svårt att slita näsan från glaset och börja dricka. Smaken är fyllig, med en rejäl syra och en hel del tanniner (för att vara en d'Asti). Ett ännu ungt vin och helt klart ett matvin.

Till efterrätten (svenska mörkrödmogna jordgubbar med riktigt fet vispad grädde, vad annars?) hade vi kylt en 1988 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut Vintage Rare (549 kr). En antydan av vad som komma skall får vi när redan den gamla korken doftar underbart av nybakt äppelpaj. Ur glaset, som bubblar på friskt trots åldern, kommer mera nygräddade äppelpajer, men nu täckta av en exklusiv vaniljsås. Sedan kommer mogna persikor, mer äpplen, en rostad brödighet, lite blomsterparfym och en tydlig torr sherryton. Smaken är fräsch, spritsig, upplyftande och fortfarande kraftfull med en liten kolasötma i den långa eftersmaken. Ett stort vin och en fantastiskt god champagne!

Vår törst var fortfarande inte släckt och en liten flaska 2005 Michele Chiarlo Moscato d'Asti Nivole (65 kr för en halva) fick avsluta kvällen. En pigg, söt och frisk muscatdoft; mycket lättdrucket och gladlynt när det väl är i munnen. Michele Chiarlo leverar som vanligt en utmärkt Moscato d'Asti. Dess längd och komplexitet kan naturligtvis inte mäta sig med gula änkans prestigevin, det är för mycket begärt, men likväl är det mycket gott. Denna midsommarafton får alltså helt klart godkänt.

1 kommentar:

Thomas Lindgren sa...

Champagnen gav mig bokstavligt talat gåshud; en av de två bästa champagner jag smakat (om än att jag inte på något sätt är en expert). Det verkar väl värt att ha lite tålamod i lagrandet alltså.