Summering av år 2007

Det är dags att summera 2007 års vindrickande. Vilket var det bästa vinet år 2007? Finare Vinare och Frankofilen har redan besvarat frågan - båda med vin från Piemonte i toppen - men för mig är det en alltför svår fråga. För att göra det lite lättare för mig delar jag in utmärkelsen i tre kategorier: bästa röda, bästa vita och bästa söta. Det är värt att nämna två förhållanden som gäller dessa utnämningar: 1. Bloggen Drucket har bara funnits sen i mars 2007, så "årets bästa viner" är en sanning med modifikation, och, 2. Jag skriver naturligtvis bara om viner jag själv har smakat, vilket (tyvärr) inte inkluderar alla de goda viner det har skrivits om på Drucket under 2007.

Ytterligare ett förtydligande: med "bästa vin" menar jag egentligen "bästa vinupplevelse", snarare än bara vinet i sig. Frankofilen uttrycker det som "den lite luddiga Wine Spectatorska x-factorn" och vi hakar gärna på det tåget. Miljö och omständigheter spelar stor roll för hur bra ett vin upplevs. De små mängderna vin och de ofta sterila miljöer som råder vid en provning utgör helt klart en nackdel för ett vin om vi jämför med möjligheten att få dricka en hel flaska av ett vin, med passande mat och trevligt sällskap. Trots detta underläge finns några provningsviner med på favoritlistan.

Kampen om "bästa röda" är hård. Kandidat ett är 2005 Glaetzer Shiraz Amon-Ra Barossa Valley, en fantastisk australisk shiraz som vi avnjöt i våras. Vi öppnade inte många av de flaskor vi köade för vid bordeauxsläppet, men den 2004 Château Montrose vi offrade var storartad trots sin ungdom. En flaska 2002 Antonin Guyon Corton-Bressandes till anka är en middag vi inte kommer att glömma i första taget och den slurk 1998 Gaja Costa Russi jag fick i mig vid en provning i vintras satte minnen för livet, vilken barbaresco! Det är alltså nära att även mitt årsbästa vin kommer från Piemonte. Trots denna mördande konkurrens så blir det till slut den flaska 1996 Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande vi drack på grillhaket Lammet & Grisen i somras som tar hem priset. Det var en av de bästa bordeauxer vi någonsin druckit och är helt klart 2007 års bästa rödvin för vår del. (Jag har inte drabbats av storhetsvansinne; om jag tycks växla slumpmässigt mellan "vi" och "jag" så beror det på att Annica ibland var med och drack vinet i fråga, ibland inte.)

Årets bästa röda vin. Barnens röst lades på Zingon som kan anas i bakgrunden.

När det gäller det bästa vita vinet blir det lite svårare. Vi har inte alls druckit lika mycket vitt som rött det senaste året och även om det har passerat en och annan mycket bra chablis och puligny-montrachet, så har ingen av dem varit i riktig världsklass. Ett vin som jag minns från en provning är 2005 Kongsgaard Chardonnay, årets finaste "vita bourgogne", om man nu kan säga så om ett vin från Kalifornien. Det blir istället champagnerna som tar hem årets vitvinspris. Den perfekt mogna 1988 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut Vintage Rare är helt enkelt underbar och hade stått högst på prispallen om det inte vore för det enda glas 1996 Krug Champagne Brut jag fick i mig vid Systembolagets stora champagne-provning i december. Detta är en sagolik champagne, både vad gäller energi, komplexitet och finess. En värdig vinnare.

När det gäller det bästa söta vinet är det lättare att utse en vinnare. Trots anrika storheter som 1947 Château Caillou Crème de Tête, eller den bedövande goda 2004 Franz Hirtzberger Grüner Veltliner Smaragd Honivogl och den storslagna 2000 Klein Constantia Muscat Vin de Constance så är valet enkelt. Det blir självklart den stackars misshandlade flaska 1957 Hungarovin Tokaji Essencia vi drack i våras som går segrande ur striden. Sällan har en åldring dansat en så livlig och imponerande dans på våra tungor som detta vin. Helt fantastiskt!

För att sammanfatta:

Bästa röda: 1996 Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande.
Bästa vita: 1996 Krug Champagne Brut.
Bästa söta: 1957 Hungarovin Tokaji Essencia.

Och så lite statistik.

Vilka länder dominerade vårt drickande under 2007? Vi frågade cellartracker.com och detta är således endast de viner vi har druckit ur vår egen källare. De dominerande regionerna står inom parentes:

1. Frankrike, 40% (mest Bordeaux, Bourgogne, Rhône och Champagne, i den ordningen)
2. Italien, 18% (Piemonte och Toscana)
3. Sydafrika, 11% (Stellenbosch)
4. Tyskland, 7% (nästan bara Rheingau - konstigt)
5. Spanien, 7% (över hela kartan)
6. Australien, 5% (South Australia)
   
7. USA, 5% (Kalifornien, förstås)
   
8. Österrike, 5% (Kamptal)
9. Nya Zeeland, Ungern och Argentina släntrar in på delad sistaplats.
   

Frankrike har ryckt starkt framåt detta år. 2006 års dryckesstatistik såg ut på följande sätt: Italien 28%, Frankrike 28%, Sydafrika 10%, Australien 7%, USA 7%, Österrike 5%, Spanien 5%, osv. Frankrikes ökande andel kan förklaras med att vi har engagerat oss mer aktivt i SBs släpp i år (dvs. köat mer) - det har funnits väldigt många franska godsaker i dessa släpp, tänk bara på bordeauxsläppet - och vi har höjt budgetgränsen för vad vi tillåter oss köpa, vilket gör att fler franska storheter nu ryms i budgeten. Jag kan också konstatera att vi tydligen har blivit bjudna på allt portvin i år; inte en enda flaska från Portugal har lämnat vår källare under 2007.

Vad finns kvar i källaren?

1. Frankrike, 50%
2. Italien, 13%
3. Spanien, 9%
4. Portugal, 6%
5. Tyskland, 5%
6. Australien, 4%
7. Österrike, 4%
8. Sydafrika, 3%
9. USA, 3%
10. Ungern, 1%

Hmm, ska denna blogg byta namn till "Frankofilen 2"? Det ser ut som om det kommer att bli åtskilligt mer franskt vin drucket i framtiden. Men: vi måste köpa mycket mer italienskt vin. De gör alldeles för bra viner för att ligga på denna låga källarnivå, basta!