måndag 27 augusti 2007

Sauvignon Blanc från Peninsula Ridge

Så var det dags att dricka upp en del av Görans kanadensiska fångst. Dryckerna var fyra Sauvignon Blanc-viner från Peninsula Ridge, Niagara Peninsula, Ontario. Det första av de provade vinerna var gjort på en blandning av Sauvignon Blanc-druvor från flera olika vingårdar; de tre följande var viner från specifika vingårdar, alla från året 2006, en slags horisontalprovning alltså. Priserna ligger i intervallet $16-19 kanadensiska dollar, vilket motsvarar ca 100-125 kr.

(alla bilder på kalla vitvinsflaskor blir väldigt immiga denna sommar)

2006 Peninsula Ridge Estates Sauvignon Blanc
Doftar typisk Sauvignon Blanc: krusbär, vita vinbär, passionsfrukt, lite bränt gummi och, efter en halvtimma i glasen, en dust av kattpiss ("fläder" hävdar de pryda i sällskapet). Smaken bjuder förutom ovanstående aromer dessutom på grönt äpple och en mycket frisk ungdomlig syra. Ett gott men ganska vildsint och lite spretigt vin.

2006 Peninsula Ridge Estates Sauvignon Blanc A J Lepp Vineyards
A.J. Lepp doftar också Sauvignon Blanc men med en annan tyngdpunkt; en doft av jordgubbar med mynta har smugit sig in, inte helt olikt en Asti Spumante faktiskt. Smaken är bredare, kryddigare och fylligare än i det första vinet men fortfarande friskt. Detta är också ett mer balanserat vin. Mycket gott.

2006 Peninsula Ridge Estates Sauvignon Blanc McNally Vineyards
McNally är lik A.J. Lepp men med mer blommighet i doften och med en lite lättare smak som bjuder på honung i eftersmaken. En femininare Sauvignon Blanc, också denna mycket bra.

2006 Peninsula Ridge Estates Sauvignon Blanc Wismer Vineyards
Wismer är ännu lättare än McNally och har mindre frukt i smaken. Det står sig inte riktigt i jämförelsen med de två andra vingårdsvinerna.

Min favorit var A.J. Lepp, tätt följt av McNally. Dessa viner är väl värda sin dryga hundralapp och står sig bra i konkurrensen med Nya Zeeländska Sauvignon Blanc-viner i samma prisklass (Stoneleigh Sauvignon Blanc är ett bra exempel på ett jämförbart vin). Vinerna passade förvånansvärt bra till den pasta med enkel tomatsås (med basilika och vitlök) som de dracks till. Det blev en helt harmonisk mat-och-vin-kombination.

Efter provningen kom en flaska champagne fram, en 1999 Vilmart Champagne Coeur de Cuvée (589 kr). Ur de bubblande glasen kommer en oerhört tydlig doft av hemkokt smörkola, Tarte Tatin (innan efterrätten kommit på bordet), bröddeg och dadlar. Smaken är fyllig, smörig och nötig med inslag av mogen äppeljuice.

Egentligen hade vi öppnat en flaska 2004 Joostenberg Chenin Blanc Noble Late Harvest till efterrätten, en Tatin-kaka med hasselnötsbotten, men det visade sig att champagnen var minst lika god, om inte godare, till denna kaka. Champagnens dofter och smaker verkade nästan härma kakans nötter och smörkokta äpplen; kombinationen blev överraskande bra.

Lärdom: underskatta inte champagnens potential som efterrättsdryck!

3 kommentarer:

Swedish sa...

Vilmarten lät trevlig (har 98:an hemma) men saknas det inte några hundralappar? Annars ett kalasfynd! :-)

Thomas sa...

Du har rätt, jag betalade samma pris för 1999 Vilmart som för 1998, dvs 589 kr.

1999 Vilmart var en mycket god champagne i mitt tycke, och tydligen en aning överraskande i doft och smak för en del i sällskapet. Ett tips i samma prisklass på SB är den fantastiska 1988 Veuve Clicquot Rare Vintage, om den nu inte heter Vintage Rare? Nåväl, köp den, du lär inte ångra dig. Det enda problemet är att få tag på en flaska.

Magnus sa...

Oops, jag ber om ursäkt. I hasten så tog jag priset på en annan 1999 cuvée av Vilmart. Priset är nu korrigerat.