Mera släppviner
Ett litet efterplock i hyllorna efter det smått hysteriska släppet resulterade i två franska viner inför helgen. Loire-vinet 2002 Domaine d'Orfeuilles Vouvray Silex (109 kr) är transparant ljusgult. Dofterna är vått ylle, lichifrukt, våt kalksten och en avlägsen brioche. Smaken är torr, med lite mandel och geologi, och är mycket druvtypisk; det smakar Chenin blanc helt enkelt. Vi dricker inte så mycket Loire-viner, men vi hör ekon av Moulin Touchais i detta vin - minus sötma och ålder förstås. Vinet har mycket framträdande och livliga syror, och gillar man detta, vilket vi gör, så är dessa syror huvudpoängen med vinet. Man kan förmodligen lagra vinet några år till för att utveckla lite mer komplexitet. Vinet håller ihop en bra bit upp i temperaturerna och är väl värt sin hundralapp. Finare Vinare har också druckit detta vin.
Sen blev det 2004 Domaine Courbis Cornas Champelrose (210 kr). Finare Vinare har redan uttryckt sina dubier om detta vin (Drucket ligger i kölvattnet denna helg) och vi är inte heller riktigt nöjda. Doften är trevlig: körsbär, blåbär, lagerblad, vitpeppar, choklad och en consommé i bakgrunden (to whom it may concern: inga russin). Smaken är frisk och kryddig, men lite för tunn och aningen kärv i eftersmaken. Kan det vara året 2004 som spökar? Liksom Finare Vinare tyckte vi att vinet luktade italiensk ripassa i början, men efter lite luft så kom Rhône-tonerna fram. Det hjälper dock inte; vinet är inte värt 200 spänn.
Vi hoppar över detta vin, men se den livliga diskussionen i kommentarerna till detta inlägg för fler synpunkter.
Addendum, 5 augusti: Det blev en slatt kvar i Cornas-flaskan och så här ett dygn senare har intrycken förändrats något. Doften innhåller nu en tydlig portvinston (jag bugar mig inför Finare Vinares träffsäkra prognos). Smaken har rundats av, fått mera av buljong och lagerblad, och är inte längre lika kärv, men fortfarande lite rumphuggen. Det kan mycket väl vara så att vinets ungdom och våran slarviga luftning (vinet luftades i glasen ca 20 minuter under matlagningen) har givit en lite för negativ bild av detta vin. Vi får se när någon öppnar nästa flaska i framtiden.
10 kommentarer:
Hmmm, din post om Cornasen är precis som Finare Vinares inte så upplyftande, Magnus. Jag vill verkligen inte försvara ett vin jag inte har druckit men kan inte låta bli att leverera en av de floskler jag själv avskyr - tror ni inte att vinet är alldeles för ungt ännu? Att en mycket ung Cornas från en ordinär/normalvarm årgång med svår travel shock är kärv är väl att förvänta? Glädjande är väl att ni verkar hitta lite Rhône-karakteristika med lite luft. Man blir nyfiken på att korka upp men å andra sidan har jag så mycket förtroende för både Drucket och Finare Vinare att det verkar helt klart att vinet inte levererar speciellt mycket njutning just nu. Man undrar ju vilket vin Parker, IWC och GP provat?
Ja, man undrar om de druckit samma vin. "Smoke, scorched earth, espresso roast, and blueberry" tycker Parker och det är ett sätt att beskriva doften som jag ställa upp på, men IWC hittade "high-pitched raspberry and strawberry liqueur aromas, with an elegant floral touch" och det låter inte som samma vin i mina öron. "Big and rich on the palate, showing very pure notes of blackberry and cherry" kan jag inte alls instämma i; så smakade inte vår flaska. Det kan var ungdom, men smaken är lite ihålig och jag vet inte om ålder kommer att rätta till det. Parker säger iofs "Needless to say, all of these wines are for patient connoisseurs", så vem vet?
Ett kontoversiellt vin, vad kul! Vi tyckte inte att smaken var ihålig eller kärv, bara otypisk. Men vi tror tyvärr inte att vinet kommer ut på andra sidan som ett typiskt rhônevin, inte ens för tålmodiga konnässörer.
Men, vinet kommer klara lagring fint, och förmodligen utvecklar det portlika toner med tiden. Kanske är det exempel på att amerikanska smaklökar har andra preferenser än europeiska, med större tolerans för dragning åt starkvin. "Big and rich" är väl nyckelord. Vill man ha det så finns ju mycket annat. Och det finns ju så många andra mer autentiska viner att dricka från norra rhône....
mvh,
Finare & Vinare
Å tredje sidan skriver ju GP: "Ljuvlig doft av allt som god syrah från Rhône står för; kryddor, peppar, fat och sol. Något glest i smaken för priset, men utklassar (i fråga om prisvärdhet) månadens andra Cornasvin, det som är begåvat med tokpriset 479 kronor."
Jag börjar undra om vår flaska var på topp. Vi fann inga portlika toner och det var absolut inte "big and rich", snarare tvärtom. Doften var angenäm och hyfsat komplex, men smaken gjorde oss helt klart besvikna. Vi kan ha haft otur och fått ett svagt exemplar, men det smakade inte skadat (kokt, korkat, etc). Kanske måste Frankofilen offra en flaska för att reda ut saken? ;-)
Får väl kanske offra en flaska, det är ju kul med allas åsikter. Under tiden kan man ju läsa Rhônegurun JLL's recension av detta vin: "3 stars. Smoky, black fruits aroma with oak present. Full, live flavour, the black fruits travel in a direct line. Delivers a direct message, and needs leaving till 2008-09 to vary beyond that. More feminine than the Eygats, and I don't think needs so much oaking in its making. Refined style. 2019-21 April 2006
Finns på hans hemsida drinkrhone.com som ni väl inte har missat? Blir betalsida snart. 3 stjärnor är högt för att vara JLL, 1999, 2001 och 2003 får bara 2.
Men visst är det konstigt att jämföra amerikanernas omdömen om "big and rich" jämfört med JLLs "feminine...refined style..."? Ok, han skriver ju visserligen full live flavour.
2004 Champelrose verkar sannerligen gå att beskriva på många helt skilda sätt. Ett mycket subjektivt vin.
Den här diskussion gör mig nyfiken på den andra Cornasen i släppet: 2004 Clape Cornas som jag avstod att köpa pga priset: 479 kr (vilket iofs inte verkar vara så högt internationellt sett).
Den låter riktigt god. IWC: "Classic Cornas on the nose, with strong scents of red berries, cherry, blackcurrant, smoked meat, candied violet, anise and minerals; this has all the syrah food groups covered. Dense and sweet, with impressively concentrated red and dark berry flavors, bright minerality and fine-grained tannins. Finishes sweet and long, with strong fruit and just the slightest hints of game and earth. Clape describes this one as 'delicate, but absolutely Cornas.' 93 points"
Parker: "The 2004 Cornas, which is essentially a selection of their older vines, has zesty acidity, an opaque purple color, full-bodied power, and wonderful sweet blackberry and cassis fruit intermixed with some smoke, scorched earth, and new saddle leather. It’s a beauty, rich, full, and while accessible, it promises to last for 12-15 years. 92 points"
Även denna är dock ung. Någon som köpt?
Jo, vi köpte både Clape och Voge. Där får man väl det bästa Cornas har att ge. Men vi kommer inte öppna dem nu! För att slänga på en vedpinne till - här kommer James Molesworths beskrivning av Champelrose: "A solid beam of red cherry and plum fruit, with green and black olive notes and a chalky, minerally hint to the finish. Drink now through 2013 (WS 89/100)".
Det låter ju verkligen bra. Men kodordet här är "cherry", och det är där vinet reser iväg till Veneto.
Livlig frukt fanns alltså, men inte riktigt av det förväntade slaget. Rökigt var det väl inte heller. För att förtydliga oss lite, vi tyckte verkligen att Champelrose var gott - men att det inte levererade den karaktär vi hoppades på. Det är därför vi passar (och eventuella portlika toner får man nog vänta fem år på). Nu ser vi fram emot Frankofilens intryck...
mvh,
Finare & Vinare
Vi får se när det blir tillfälle att korka upp en flaska, jag betvivlar att jag har så mycket att tillföra vad gäller vinets nuvarande status utöver era ordentliga TN's och hade egentligen tänkt låta vinet vila till sig åtminstone till i höst.Till kvällens fiskgryta tror jag vitt passar bättre iallafall. Rolig diskussion har det varit hur som helst.
Ja, håll i flaskorna ett tag. Allt hopp är inte ute. Se dagens tillägg till gårdagens recension.
Skicka en kommentar