Pichon Lalande på Grappe

Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande var igår på besök hos vinkällaren Grappe och anordnade en provning av ett urval av deras viner. Comtesse de Lalandes VD, Gildas d'Ollone, höll en intressant redogörelse för slottets historia, dagens verksamhet och deras olika viner. Slottet, och tillhörande grannslott som till exempel Château Bernadotte, såldes i år till champagnehuset Roederer, då inget av barnen vill ta över efter den nu 83-åriga ägarinnan May-Elaine de Lencquesaing (som är d'Ollones "aunt").

Några intressanta fakta: slottet har 73 heltidsanställda, men sväller med ytterligare 150-200 plockare under skörden. 2007 var ett ganska problematiskt år men mirakelväder i september och modern teknik ser ut att rädda årgången. Det blir dock en dyr skörd då de fyra odlade druvorna, Cabernet Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc och Petit Verdot, mognar väldigt olika och behöver skördas med stora tidsglapp under sådana här år med svårartat väder (vilket innebär att de dyra plockarna får sitta och vänta). Han skulle rusa hem och överse skörden av Merlot nästa vecka.

(mobiltelefonkamera i källarmörker, men något ser man åtminstone)

Vinerna som provades var:

2001 Château Fournas Bernadotte (181 kr)
En doft av lite stendamm, mörka körsbär, ganska gräddiga fat och en dust av cykelventil; en trevlig doft trots det sistnämnda inslaget. Smaken är medelfyllig, fräsch, okomplicerad med en liten grön ton; välgjort men knappast minnesvärt. Lite dålig pris-prestanda.

2001 Château Bernadotte (227 kr)
Detta vin har i början en mer dämpad doft än Fournas Bernadotte, men piggnar snart till med en kryddigare variant av föregående vins bouquet, plus lite ceder och choklad. Smaken är lite fylligare - fortfarande får vi kalla den medelfyllig dock - lite strävare och försedd med en bättre syra. Ett helt ok vin som börjar visa vissa mognadstecken.

2003 Réserve de la Comtesse (441 kr)
Det varma 2003 har satt sin karaktär på detta vin. En publikfriande, härlig, rik doft av fullmogna körsbär och svarta vinbär kombineras med stora gräddiga fat. Snart ansluter sötlakrits, lagerblad och köttbuljong i glaset. Smaken är fylligt fruktig och drar iväg lite åt nya-världen-hållet, men de balanserande syrorna finns på plats. De ganska rejäla tanninerna sandar ner tungan som om den vore en isig vintertrottoar. Trots detta känns detta mycket goda, om än inte typiska, vin redan helt drickfärdigt. En publikfavorit.

2004 Réserve de la Comtesse (~400 kr)
2004:an är mer typisk: även denna unga doft är bärig, men inte lika till bredden fylld av frukt som 2003:an. Här hittar vi också mer varierande doftinslag som grön paprika, kryddnejlika, rökelse och mintchoklad. Den fylliga smaken, med ett tydligt plommoninslag, är inte riktigt lika tanninrik som 2003:an, men lång och komplex. Även detta är ett riktigt bra vin och faller kanske den traditionella bordeauxdrickaren mer på läppen än 2003:an.

2004 Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande (658 kr)
Om vi jämför detta med Réserve de la Comtesse av samma årgång så är Le Grand Vin, som d'Ollone kallade det, inlindat i mer nya fat och är köttigare (stekosig till och med) i doften. Här finns också en parfymerad blommighet (Chanel No. 5) och lite honungsmelon(!). Den munfyllande smaken är frisk och fyllig, med riktigt sträva tanniner. Vinet är ännu för alldeles ungt och avslutas med en något kortare svans än väntat. Faktum är att för tillfället är 2004 Reserve de la Comtesse det bättre vinet av dessa två och ett mycket bättre köp med tanke på priserna.

1996 Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande (~1,600 kr)
Detta är ett kärt återseende, men i något mindre mängder än sist. Den komplexa doften nästan angriper näsan med storartade svarta vinbär och en härlig kryddblandning med läder, ceder, rotsaker, lakritsot och chokladpraliner. Vinet har både kraft och finess; det börjar mogna men är fortfarande riktigt strävt i sina ståtliga tanniner; eftersmaken är mycket lång, rik och givande; man frestas att på Parkerskt manér ta fram tidtagaruret och börja räkna sekunder. Allt sitter ihop i en silkig harmoni.

Ett fantastiskt vin även om det inte fick chansen att visa upp sig på samma sätt som sist. Då hade vi hela havsytor av Comtesse de Lalande att sniffa på i timmar; under den tid denna provning varade hann vinet bara komma halvvägs i sin utveckling mot zenit. Men gott var det ändå.