Sideways

Vad dricker man till filmen Sideways? En Pinot Noir är naturligtvis ett måste, men även en Merlot bör drickas, i ren trots mot huvudpersonen Miles utrop "I'm not drinking any fucking Merlot!". Om världen hade varit rättvis hade vi öppnat t.ex. en 1989 Pétrus som ett utmärkt exempel på ett Merlot-vin och en 1985 Domaine de la Romanée-Conti Richebourg hade varit en god representant för Pinot Noir. Döm om vår förvåning när ingen av oss hade något av dess viner i garderoben!

Istället blev det en australier, 2005 d'Arenberg Pinot Noir The Feral Fox (159 kr), som fick representera Pinotdruvan. Doften visade upp eukalyptus ("mintpastill, inte Tulo, men nästan"), jod, kanel, lite jord och vaniljfat samt röda bär, mest jordgubb. En ganska otypisk Pinot Noir med en förvånansvärt sträv och syrlig men balanserad smak med en jordgubbston i bakgrunden. Vinet kallas även The Funky Feral Farting Fox eftersom dess rankor gödslas av lätt lösmagade rävar som fått smak för de laxerande Pinotdruvorna på d'Arenbergs gårdar.


Ett gott Merlot-vin visade sig vara ganska svårt att uppbringa. Systemet har inte mycket att erbjuda, men en ung spanjor, 2005 Tomas Cusine Geol Costers del Segre (179 kr), som åtminstone till större delen består av Merlot (71%) fanns i garderoben. Färgen är mörkt lila och vinet luktar av körsbär, jordkällare, grön banan, rödbeta och lite lakrits. Smaken är fyllig, sträv och bärig, men lite osammanhängande och alltför fatdominerad med en lite spritig eftersmak (15,5%). Vinet är alldeles för ungt och Merlot fick, precis som i filmen, finna sig besegrad av Pinot Noir. Jag ser att inte ens för detta självklart lagringskrävande vin kan Systemet förmå sig att säga att vinet "bör lagras", det blir bara ett vagt och intet förpliktigande "kan lagras".

Efter filmen plockas en halvflaska av en mer klassisk Pinot fram, en 1988 Domaine Rougeot Pommard (150 kr). Ujujuj: hav, tång, murklor, våt kofta och en rökt korv ("Lars Jönssons cognacsmedwurst en vecka efter bäst-före-datum") möter näsan. En vek liten kokt jordgubbe visar sig i en lätt, kort smak med en ton av lite utspätt blod (järn). Nä, den här flaskan var antingen kokt eller så har vinet sedan länge passerat sin topp. Vi fräschade upp gommen med en kall hallon-lambic, Cantillon, Rosé de Gambrinus (71 kr). Ett uppfriskande gott öl med en något ekivok etikett. Det är lite orättvist att dylika etiketter kan sitta på ett gott öl, men svårligen på ett gott vin.

Hur som helst, Sideways var mycket bra (även denna tredje gång).

Ölprovning med Westvleteren

Ännu en ölprovning med blandat tema, mest belgiskt dock.

Vi började med två julöl som gått långt över bäst-före-datumen. Det ena överraskade rejält:

Pripps Julöl 7,0% (utgångsdatum maj -99) - mycket postivt! Det här är förmodligen godare nu än det var 1999.
Pripps Julöl, 5,0% (utgångsdatum juni 04) - nja, betydligt tunnare.

Mer julöl: Gordon Xmas, (utgångsdatum nov-05) Mycket bra! Aning sötare än Prippsen, typiskt belgiskt över den.

Sedan ett litet mellanspel med Duchesse de Bourgogne, inte så litet heller - en viss tystnad lägger sig över bordet, mest hummanden och smackanden hörs. Här har vi nymosade äpplen. Åt ciderhållet. Friskt! (Fast någon ropar "vinäger!") Rött så det föslår.

Dags för ett monster, rättare sagt Brooklyn Monster Ale på 10,8%! Fruktig, alkholstark, lite sötma. Lite freakshow.

Svenskt igen; Bedarö Bitter från Nynäshamns ångbryggeri. Skrivits en hel del positivt om detta öl, så förväntningarna var lite uppskruvade, skulle bli kul att prova. En viss metallisk smak kunde skönjas, annars ett bra matöl. Vilket leder till ...

...pizzorna. En vardera av Valtelina, Salamone och Cacciatore - från Il forno da Gino's på hörnet. Här kom Bedarö till sin rätt.

Magnus K hade med sig en stor Gulden Draak, 75 cl, inköpt på plats i Antwerpen. God som vanligt. Detta öl är alltid ett säkert kort

Hoegaarden Grand Cru, 8,5% - kommentarer överflödiga. Torr, smakrik, god! Bland de bättre veteölen. Vad hette han som startade Hoegaarden? [Celis?] Och, vad heter hans nya veteöl som är riktigt gott?

Så till huvudnumret: Westvleteren 12 - 10,2%. Världens godaste öl! Fortfarande!

Johan hade med sig en annan trappist; La Trappe Bockbier 7% - typiskt brödig trappistig; lite söt och mustig, alkoholen märks inte alls.

Vem var det som sov ändå till ändhållplatsen på tåget hem?

Gouden Carolus Cuvée van de Keizer - vertikalprovning

En vertikalprovning av ölet Gouden Carolus Cuvée van de Keizer, med lite annat smått och gott i birollerna.

• Gouden Carolus Cuvée van de Keizer 2001
  Brödig, torkad frukt, god, men aningen mesig i förhållande till sitt rykte. Gott ändå. (8,5%)
  
• Gouden Carolus Cuvée van de Keizer 2002
  Som ovan, aningen mer smak, ganska stallig, men ändock mycket god. (8,5%)
  
• Gouden Carolus Cuvée van de Keizer 2004
  Som ovan, men mer komplex, sötare och mycket fylligare. Rik smak. Godaste årgången. (11%)
  
• Gouden Carolus Cuvée van de Keizer 2006
  Som 2004 men lite mer vildvuxen. Behöver ligga till sig ett tag. (11%)
  
• N'Ice Chouffe
  (här gick det för fort, jag minns inte vad jag tyckte) (10%)
• Great Divide Hibernation Ale
  Stor beska, mycket smak, mycket kolsyra, smakrikt, vildsint, matöl. (8,1%)
  
• Trappistes Rochefort 10
  Som vanligt mycket god. Men nu när man jämför direkt med Keizer så känns den lite enklare än vanligt. (11,3%)
  
• Gouden Carolus Christmas
  Kvällens godaste öl. En perfekt balanserad kryddning med anis och andra örter. Hur ska man få tag på mer av det här? (10,5%)
  
• Nils Oscar Imperial Stout
  (försvunnen i dimman, men fyllig smak minns jag, måste ta anteckningar nästa gång ) (7%)
  
• Samuel Adams Triple Bock
  Soja, balsamvinäger och motorolja?? Det här var ganska svårdrucket, men en tjusig flaska är det. (17%)