Fredagskväll på vinbaren

Ett impulsbesök på Gondolens vinbar i fredags gav mersmak. Kvällens vinlista bjöd på ett sällsynt intressant utbud.

Som aperitif blir det ett glas förträfflig ung tysk riesling: 2005 Georg Breuer Rauenthaler Nonnenberg Riesling Monopol. Den storslagna rieslingdoften bjuder på gråpäron, citrus, en gnutta tropisk frukt och så småningom äppelmos. Här finns också kalkiga mineraler, lite vitpeppar, och en antydan till petroleum i bakgrunden. Fattonerna påminner om brynt smör. I munnen är vinet fylligt, smakrikt och nästan simmigt- vi hallucinerar fram en liten sötma - men en läskande gräsighet och en lång bred syrlig eftersmak gör vinet mycket smuttvänligt. Detta är superfin riesling som håller ihop lysande bra ända upp i rumstemperatur. Applåder!

Nästa glas blir bordeaux på magnumflaska från Saint-Julien: 1993 Château Léoville Poyferré. 1993 var ett mediokert år i Haut-Médoc och vi väljer vinet mest av nyfikenhet. Ur glaset kommer en mogen, kryddig bordeauxdoft med vitpeppar, stenrök, blyertspenna och tjärat trä - vi tror ett tag att vi befinner oss på Horrible Old Leopard's däck strax efter att en full bredsida avfyrats (fansen vet ögonblickligen varifrån denna litterära referens är hämtad). Frukten är dämpad, men finns där, i form av svarta vinbär och inlagd saltgurka (ja, det är ju gammal bordeaux, anything goes). Smaken är lätt, lite veknad, med lite tobakstoner och ganska slitna tanniner. En lång kryddig svans med förvånansvärt bra syror visar dock att allt inte är förlorat. Ett intressant smakprov.

Sedan en bourgogne från Côte de Nuits, 2005 David Duband Vosne-Romanée. Vi är inte bekanta med producenten, men en Vosne-Romanée vill man ju smaka. Detta är en mörk Pinot Noir som doftar ungdomligt av röda vinbär, hallon och en polkagris. Andra dofter är sötlakrits, lite gummi, våt grusväg och några blåbärsglassiga söta fattoner. Vinet har en bra syra och snälla tanniner. Det hela är ganska okomplicerat, detta är än så länge en mycket ung och enkel bourgogne.

Nu har en ryggbiff med tillbehör kommit in och ett stort glas 2001 Alain Voge Cornas Vieilles Vignes får göra maten sällskap. I glaset finner vi plommon, välhängt kött, en rund parfymerad ton - Chanel? - gröna kryddörter, fnöske från enträ och en häst i en jordig, men ren, spilta. Sammanfattningsvis, "som att rida i skuggan av en cypressallé en varm sommardag i Provence" som någon vid bordet uttryckte det. Smaken är varm, medelfyllig, balanserad med dämpade tanniner och en syrlig pepprig eftersmak. En elegant cornas som gör sig utmärkt till maten.

Som bonus fick vi de sista slattarna ur gårdagens flaska med 2005 La Spinetta Barbera d'Alba Gallina. Doften är stor och rik med plommon, körsbär (plorsbär!), mörk cholkladtryffel, gräddiga vaniljfat, några gröna äppelklyftor, katrinplommon och en liten, liten banan. Smaken är varm och intensiv med mycket fina syror och en lång njutbar eftersmak. En mycket publik men superb barbera, kan La Spinetta göra dåliga viner överhuvudtaget?

Vinbaren bjöd denna kväll både på bredd och kvalitet: fler sådana här vinlistor tack! Vi kommer tillbaka.

Mera släppviner

Ett litet efterplock i hyllorna efter det smått hysteriska släppet resulterade i två franska viner inför helgen. Loire-vinet 2002 Domaine d'Orfeuilles Vouvray Silex (109 kr) är transparant ljusgult. Dofterna är vått ylle, lichifrukt, våt kalksten och en avlägsen brioche. Smaken är torr, med lite mandel och geologi, och är mycket druvtypisk; det smakar Chenin blanc helt enkelt. Vi dricker inte så mycket Loire-viner, men vi hör ekon av Moulin Touchais i detta vin - minus sötma och ålder förstås. Vinet har mycket framträdande och livliga syror, och gillar man detta, vilket vi gör, så är dessa syror huvudpoängen med vinet. Man kan förmodligen lagra vinet några år till för att utveckla lite mer komplexitet. Vinet håller ihop en bra bit upp i temperaturerna och är väl värt sin hundralapp. Finare Vinare har också druckit detta vin.

Sen blev det 2004 Domaine Courbis Cornas Champelrose (210 kr). Finare Vinare har redan uttryckt sina dubier om detta vin (Drucket ligger i kölvattnet denna helg) och vi är inte heller riktigt nöjda. Doften är trevlig: körsbär, blåbär, lagerblad, vitpeppar, choklad och en consommé i bakgrunden (to whom it may concern: inga russin). Smaken är frisk och kryddig, men lite för tunn och aningen kärv i eftersmaken. Kan det vara året 2004 som spökar? Liksom Finare Vinare tyckte vi att vinet luktade italiensk ripassa i början, men efter lite luft så kom Rhône-tonerna fram. Det hjälper dock inte; vinet är inte värt 200 spänn.

Vi hoppar över detta vin, men se den livliga diskussionen i kommentarerna till detta inlägg för fler synpunkter.

Addendum, 5 augusti: Det blev en slatt kvar i Cornas-flaskan och så här ett dygn senare har intrycken förändrats något. Doften innhåller nu en tydlig portvinston (jag bugar mig inför Finare Vinares träffsäkra prognos). Smaken har rundats av, fått mera av buljong och lagerblad, och är inte längre lika kärv, men fortfarande lite rumphuggen. Det kan mycket väl vara så att vinets ungdom och våran slarviga luftning (vinet luftades i glasen ca 20 minuter under matlagningen) har givit en lite för negativ bild av detta vin. Vi får se när någon öppnar nästa flaska i framtiden.