Nyår

På nyårsafton dracks många flaskor, varav en hel del från Champagne. Det var inte en kväll för analys eller anteckningar så det här inlägget blir endast en lista över druckna viner för minnets skull.

Vi började med 1998 Pol Roger Champagne Cuvée Sir Winston Churchill till kalixlöjrom, hummerterrin och pilgrimspaté. Därefter blev det en 1996 R. L. Legras Champagne Cuvée St. Vincent Blanc de Blancs Grand Cru till Crème Ninon (en halv flaska N.V. Geisweiler Crémant de Bourgogne hälldes dessutom i den gröna ärtsoppan).

Huvudrätten var en rosastekt vedklabbe oxfilé med gräddig jordärtskocksgratäng, citronhonungslungade grönsaker och en rödvinssås tillredd enligt konstens alla regler (en flaska 2003 Domaine du Vieux Micocoulier Coteaux du Tricastin ingick i såsen). Till detta drack vi två spanska flaskor 2001 Rosa Bartolomé Priorat Primitiu de Bellmunt och en kalifornier i Châteauneuf-du-Pape-stil, 2003 Bonny Doon Vineyard Le Cigare Volant.

Efterrätten var den numera klassiska äppelkakan med hasselnötsbotten. Den fick sällskap av en gammal flaska 1985 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut Rosé Rare. Direkt efter detta dekanterades en ännu äldre och mycket dammig flaska 1977 Taylor's Vintage Port, en av de sista överlevarna från The Closet of Death. (Vi glömde helt bort att ta fram den stilton som var planerad som tillbehör till portvinet. Ursäkta.)

Till tolvslaget öppnade vi, trots bedövade smaksinnen, en halva 1996 Billecart-Salmon Champagne Nicolas-François Billecart - en mycket god champagne, men det hade nog gått bra med vad som helst vid denna tidpunkt. På sluttampen kom en liten 2004 Joostenberg Chenin Blanc Noble Late Harvest fram på bordet men det var det knappt någon som märkte.

Samtliga champagner var mycket goda, kanske var den unga Winston Churchill -98 den mest komplexa och eleganta, och Veuve Cliquots Rosé -85 hade nog precis påbörjat sin resa utför ättestupan, men än fanns det liv i den gamla kärringen. Primitiu de Bellmunt -01 var ett maffigt, smakrikt och ganska tufft vin som gjorde sig utmärkt till oxfilén. Den fruktigare Flygande Cigarren -03 gjorde sig bäst efter maten. Taylor -77 hade klarat sig med livhanken och äran i behåll, trots alldeles för många år i en av de mest dödliga fängelsehålor vi har på denna sida Slussen.

Tack för en törstsläckande och trevlig nyårsfest ni som var med.

Sauvignon Blanc från Peninsula Ridge

Så var det dags att dricka upp en del av Görans kanadensiska fångst. Dryckerna var fyra Sauvignon Blanc-viner från Peninsula Ridge, Niagara Peninsula, Ontario. Det första av de provade vinerna var gjort på en blandning av Sauvignon Blanc-druvor från flera olika vingårdar; de tre följande var viner från specifika vingårdar, alla från året 2006, en slags horisontalprovning alltså. Priserna ligger i intervallet $16-19 kanadensiska dollar, vilket motsvarar ca 100-125 kr.

(alla bilder på kalla vitvinsflaskor blir väldigt immiga denna sommar)

2006 Peninsula Ridge Estates Sauvignon Blanc
Doftar typisk Sauvignon Blanc: krusbär, vita vinbär, passionsfrukt, lite bränt gummi och, efter en halvtimma i glasen, en dust av kattpiss ("fläder" hävdar de pryda i sällskapet). Smaken bjuder förutom ovanstående aromer dessutom på grönt äpple och en mycket frisk ungdomlig syra. Ett gott men ganska vildsint och lite spretigt vin.

2006 Peninsula Ridge Estates Sauvignon Blanc A J Lepp Vineyards
A.J. Lepp doftar också Sauvignon Blanc men med en annan tyngdpunkt; en doft av jordgubbar med mynta har smugit sig in, inte helt olikt en Asti Spumante faktiskt. Smaken är bredare, kryddigare och fylligare än i det första vinet men fortfarande friskt. Detta är också ett mer balanserat vin. Mycket gott.

2006 Peninsula Ridge Estates Sauvignon Blanc McNally Vineyards
McNally är lik A.J. Lepp men med mer blommighet i doften och med en lite lättare smak som bjuder på honung i eftersmaken. En femininare Sauvignon Blanc, också denna mycket bra.

2006 Peninsula Ridge Estates Sauvignon Blanc Wismer Vineyards
Wismer är ännu lättare än McNally och har mindre frukt i smaken. Det står sig inte riktigt i jämförelsen med de två andra vingårdsvinerna.

Min favorit var A.J. Lepp, tätt följt av McNally. Dessa viner är väl värda sin dryga hundralapp och står sig bra i konkurrensen med Nya Zeeländska Sauvignon Blanc-viner i samma prisklass (Stoneleigh Sauvignon Blanc är ett bra exempel på ett jämförbart vin). Vinerna passade förvånansvärt bra till den pasta med enkel tomatsås (med basilika och vitlök) som de dracks till. Det blev en helt harmonisk mat-och-vin-kombination.

Efter provningen kom en flaska champagne fram, en 1999 Vilmart Champagne Coeur de Cuvée (589 kr). Ur de bubblande glasen kommer en oerhört tydlig doft av hemkokt smörkola, Tarte Tatin (innan efterrätten kommit på bordet), bröddeg och dadlar. Smaken är fyllig, smörig och nötig med inslag av mogen äppeljuice.

Egentligen hade vi öppnat en flaska 2004 Joostenberg Chenin Blanc Noble Late Harvest till efterrätten, en Tatin-kaka med hasselnötsbotten, men det visade sig att champagnen var minst lika god, om inte godare, till denna kaka. Champagnens dofter och smaker verkade nästan härma kakans nötter och smörkokta äpplen; kombinationen blev överraskande bra.

Lärdom: underskatta inte champagnens potential som efterrättsdryck!

Tema 1996

Det finns för tillfället några äldre årgångar att köpa på Systembolaget. Vi samlade ihop några av dessa viner, två champagner och en chablis av årgång 1996, en mycket bra årgång både för champagne och chablis, till en middag för att prova på lite mognare viner.

Den första champagnen var 1996 R. L. Legras Champagne Cuvée St. Vincent Blanc de Blancs Grand Cru (475 kr), en Blanc de Blancs, gjord på enbart Chardonnay. I glaset är vinet småbubbligt och det doftar av smörat rostat bröd, äppelmos, lite citrus, en ärketypisk champagnedoft som börjar dra sig så smått åt det mogna smulpajshållet. Smaken är fruktig och fyllig med en mycket pigg äppelsyra, allt sitter ihop, och smaken stannar länge i munnen. Vinet känns trots åldern ännu ganska ungt och den höga kvalitén borgar för ett vin med god lagringspotential.

Nästa champagne till rakning var 1996 Juillet-Lallement Champagne Special Club (359 kr), en blandning av 60% Chardonnay och 40% Pinot Noir. Bubblorna är mycket stora och här märks åldern mycket tydligare än i föregående champagne. En mycket angenäm sherryton dominerar i förgrunden; bakom den hittar vi jordärtskocka, jordkällaräpplen, valnötter, mycket tydliga katrinplommon och lite choklad. En mogen, fyllig smak, även den med en hel del sherry. Även denna champagne är mycket god, men det här vinet känns färdiglagrat; jag vet inte om det skulle ge så mycket mer med fler år i källaren.

Därefter dricker vi en gammal chablis: 1996 Jean Dauvissat Chablis Premier Cru Cuvée Centenaire (338 kr), en cuvée blandad från Dauvissats premier cru-gårdar för att fira producentens hundrårsjubiléum. Den lite plastiga etiketten leder inte precis in tankarna på ett gammalt fint chablis-vin, men ytan är inte allt. Färgen är djupt gul. Ur glaset kommer en rik, öppen doft med smörkola, lemon curd, gröna örter och stjärnanis. Vinet är helt moget, kryddigt och harmoniskt med en lång eftersmak, först med en krispig äppelsyrlig komponent, följt av en kvardröjande sötsmörig smak. Det påminner om en mogen vit bourgogne (vilket det ju rent tekniskt också är). Mycket gott.

Till vinerna började vi med några hors d'oeuvre på hummer, jordärtskocka och fiskrom. Därefter smörstekt bergtunga (vet ni vad sjötunga kostar nuförtiden?), kokt sparris och färskpotatis och en mycket god handjagad hollandaise från Östermalmshallen. Chablin är som gjord för denna mat.

Efter maten drack vi 2004 Joostenberg Chenin Blanc Noble Late Harvest (104 kr för en halva), en söt sydafrikan från Paarl. Vinet är orangefärgat och doftar nötter, mogen ananas, torkad aprikos och bränt socker med en tydlig botrytiskaraktär. Gott och inte dyrt. Flaskan är full full med vinkristaller och dekantering rekommenderas. Vinet serverades till en Tarte Tatin på äpplen med hasselnötsbotten.