Än mer

Nu är vi framme vid viner som dracks i juni - det tar sig. Denna gång är det två lite mognare viner som druckits.

1997 La Dame de Montrose (299 kr), andravinet från Château Montrose i St. Estèphe, är mörkrött med tegelkant. Vinet har en stor komplex doft av cederträ, dov mörk frukt, svartvinbärsblad, korint, kryddnejlika, en småkryddig fatton och en härlig buljong fylld med kryddpeppar, sammantaget en ypperlig bordeaux-parfym.

Smaken är mogen, medelfyllig, förvånansvärt fatig med ganska torra tanniner och lite tunt med frukten. Syran är mycket fin och eftersmaken är spännande blodig. Det är dock bara att erkänna att doften är flera storlekar större än smaken, men så var 1997 inte heller ett särskilt bra år i Bordeaux.

1993 Zilliken (Forstmeister Geltz) Saarburger Rausch Riesling Auslese (288 kr) visar upp en fint mogen, bred rieslingdoft med en fin mineralton ("nyregnad småsten"), tydlig petroleum, lite blandade grönsaker och någon tropisk frukt, en blomdoft (från en gul blomma, frågan är bara vad den heter?), färsk svamp och bivax. Smaken är fyllig, lite oljig, nektarfylld. Den långa eftersmaken bjuder på en näve nyskalade hasselnötter. Vi hade nog velat ha lite mer bett i syran, men vinet är mycket smuttvänligt.

Ännu mer från anteckningsboken

Mer kortkort:

2002 Zilliken (Forstmeister Geltz) Saarburger Rausch Riesling Kabinett (148 kr). Doften är varmfruktig med inslag av ljusa blommor och bakverk, och, inte att förglömma, en liten begynnande oljegrop. Smaken är fyllig och dominerad av en väl tilltagen nektarsötma; vi hade nog gissat på en Auslese om detta druckits blint. I eftersmaken hittar vi några mogna krusbär. Inte dumt, men vi slår heller inte klackarna i taket.


Två roséer (jo, det här var i somras): först den österrikiska 2007 Weingut Willi Bründlmayer Langenlois (120 kr) som doftar av smultron, blommor, gräs och gnutta lakritsrot. Smaken är lätt, behagligt följsam och lite kryddig. Vinet är lite spritsigt och har en mycket matvänlig syra. Det finns lite bitterhet i den förvånansvärt långa jorgubbstonade eftersmaken. Summa summarum: en djävulskt trevlig matrosé från den mycket skicklige vinmakaren Bründlmayer. Detta blev också sommarens bästa rosé.


Den andra rosén är sydafrikansk, 2007 Mulderbosch Cabernet Sauvignon (79 kr), och doftade och smakade tyvärr som rosé så ofta gör: hallongodis och en blomma i doften, smaken extremt lättsvept. Inget fel på detta, men ack så banalt och tråkigt.

Höstpremiär på Vinbaren

För ungefär en vecka sedan begick vi höstpremiär på Gondolens vinbar och utan större ceremonier högg vi in på den nykomponerade vinlistan. Det har nästan blivit till en tradition att börja med en Puligny-Montrachet på Vinbaren och så fick det bli även denna gång:

2004 Gérard Chavy & Fils Puligny-Montrachet 1er Cru Les Perrières
Sofistikerade dofter av moget grönt äpple, nötter, "skiffer efter regnet", en härlig citronkola och lite lakritsrot möter näsan. Smaken är intensiv, rik och lång med uppfriskande och balanserade syror. Detta är helt klart det bästa vin Puligny-Montrachet visat upp på Vinbaren hittills i år. Lysande gott.

1992 Dr. Pauly-Bergweiler Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese
Här hittar vi mogna, vaxiga dofter av päron, gul melon och petroleumdofter á la oljig verkstad. Smaken är moget halvsöt, äppelsaftig, frisk och mycket god. Hur kan tyskarna sälja sina mogna viner så här billigt?

2002 Château Pichon-Longueville Baron
Ett stort glas stor bordeaux fick förgylla lammfilén. Dofterna som trängs i glaset är choklad, köttbuljong, kanel, grönt bananskal(!), jord, ett väl använt stall och några få körsbär (inga svarta vinbär) men ganska lite frukt överhuvudtaget. Smaken är mycket sträv, pepprig och fyllig, men känns outvecklad och innehåller tyvärr en del störande gröna och stjälkiga toner. Jag hade mycket svårt att få bort de gröna bananskalen ur sinnet, även när vinet dracks till maten, och denna Pichon Baron blev tyvärr en besvikelse för min del. Jag hade förväntat mig mer.

2005 Domaine Santa Duc Côtes du Rhône Sélection Vieilles Vignes
En enkel men fullt duglig Côtes du Rhône: lite damm, massor med blåbärssoppa, vitpeppar och mjölkchoklad. Smaken är medelfyllig, kryddig, läskande och pepprig. Klart godkänt.

2004 Fernando Remírez de Ganuza Rioja Trasnocho
Denna ultramoderna och svåröverkomliga "superrioja" är tillverkad i något som anses vara det renaste "labbet" i Spanien och nog smakar det rent: överväldigande dofter av gräddbakelse, smörkola, vältvättade slånbär och bakkryddor (kardemumma i smörig bulldeg). Vinet är supersträvt, tungkrullande (passande nog som att äta slånbär) och ännu inlindat i ett tjockt babyhull. Gott men svårdrucket för tillfället. Att det är från Rioja får man läsa sig till, för det går inte att känna igen vinet som en rioja; dofterna påminner mig dock om en annan fet spanjor, Finca Sandoval, trots att dessa viner inte har några druvor gemensamt (Tempranillo vs Syrah). It's a strange world.

Utöver dessa viner drack andra i sällskapet även 2004 "S" de Suduiraut ("fönsterkitt, fast väldigt gott fönsterkitt"), 2001 Allegrinis La Poja ("en höjdare, återigen") och en enklare 2002 Marsannay. Förutom besvikelsen med Pichon Baron så var alla nöjda med sina vinupplevelser. Det lär bli fler besök.

Midsommarviner

Midsommar och inte en ynka liten snaps eller ett enda glas öl i sikte? Nej, det blev idel viner denna midsommar. Till en förrätt bestående av getostar och kallskuret drack vi en 1994 Dr. Pauly-Bergweiler Erdener Herrenberg Riesling Auslese (99 kr). En liten, men typisk rieslingdoft av äpplen, honung och aningen petroleum. Inget avigt, men heller inget att skriva hem om. Smaken är större, särskilt med tanke på vinets pris. Fyllig, halvsöt, mogen, smakrik, mycket angenäm, utmärkt förstavin en midsommar. Dock inte till sill.

Till huvudrätten, som var grillat fläsk med en dragonkryddad karljohanpasta och en majs-och-vitlökssås, blev det en Barbera d'Asti, nämligen 2003 Alfiero Boffa Barbera d'Asti Superiore Muntrivé (169 kr). Det var meningen att vi skulle ha ett lättare vin till denna rätt, men det här är en barbera av den nya moderna fylliga skolan. Doften innehåller blåbär och körsbär med en trevlig gräddig, lite rostad fatton, en riktigt god doft som gör det svårt att slita näsan från glaset och börja dricka. Smaken är fyllig, med en rejäl syra och en hel del tanniner (för att vara en d'Asti). Ett ännu ungt vin och helt klart ett matvin.

Till efterrätten (svenska mörkrödmogna jordgubbar med riktigt fet vispad grädde, vad annars?) hade vi kylt en 1988 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut Vintage Rare (549 kr). En antydan av vad som komma skall får vi när redan den gamla korken doftar underbart av nybakt äppelpaj. Ur glaset, som bubblar på friskt trots åldern, kommer mera nygräddade äppelpajer, men nu täckta av en exklusiv vaniljsås. Sedan kommer mogna persikor, mer äpplen, en rostad brödighet, lite blomsterparfym och en tydlig torr sherryton. Smaken är fräsch, spritsig, upplyftande och fortfarande kraftfull med en liten kolasötma i den långa eftersmaken. Ett stort vin och en fantastiskt god champagne!

Vår törst var fortfarande inte släckt och en liten flaska 2005 Michele Chiarlo Moscato d'Asti Nivole (65 kr för en halva) fick avsluta kvällen. En pigg, söt och frisk muscatdoft; mycket lättdrucket och gladlynt när det väl är i munnen. Michele Chiarlo leverar som vanligt en utmärkt Moscato d'Asti. Dess längd och komplexitet kan naturligtvis inte mäta sig med gula änkans prestigevin, det är för mycket begärt, men likväl är det mycket gott. Denna midsommarafton får alltså helt klart godkänt.