2002 Antonin Guyon Corton-Bressandes

Julen tycks redan vara här. Under en helgpromenad på stan konstaterar vi att julskyltningen på NK är redan på plats, även om de prematura julkänslorna tacksamt dämpas något av att skyltningen ackompanjeras av a cappella-versioner av Kate Bush-sånger i stället för plågsamma "Nu är det jul igen". Hemkomna lagar vi - inspirerade av Finare Vinares flitiga ankätande - ankbröst med vinbräserad savoykål. Till anka krävs en bourgogne och vi har hittat en mer eller mindre mogen kandidat på Systemet, nämligen 2002 Antonin Guyon Corton-Bressandes (449 kr). Med tanke på hur snabbt bra viner av den här kalibern brukar försvinna från Systemets hyllor är det alltid lite nervöst att chansa på ett vin som står kvar på hyllan och som man inte vet något om. Är det inte bra nog för att sälja slut eller är det helt enkelt inte alls omskrivet i svensk press? Efter att ha smakat på vinet verkar det denna gång vara det sista som stämmer.

Antonin Guyon är en producent som enligt litteraturen har varit lite svajig under åren, men som på senare år tycks ha skärpt till sig ordentligt. Vi var mycket nöjda med hans 2005 Antonin Guyon Gevrey-Chambertin La Justice för någon månad sedan och vågar därför chansa på hans Les Bressandes från 2002.

I näsan får vi en komplex och förförisk bourgogne-doft av valnötter, animaliska toner ("örtkryddad grillad kyckling"), en kompott av hallon, blåbär, björnbär, tomat och slutligen lite mandelbiskvier och barkkrydda från faten. Doftbalansen mellan frukt, kryddor och de animaliska dofterna är perfekt och vi sitter länge och sniffar. I munnen är vinet slankt medelfylligt, läskande och Pinot-kryddigt, med fina syror en begynnande mognad men fortfarande med en hel del strävhet. Corton ska bjuda på de kraftigaste vinerna från Côte de Beaune, men särdeles kraftfullt kan vi inte kalla detta vin; men visst, kanske är det lite fylligare än många andra viner från Côte de Beaune. Hur som helst är vinet riktigt gott. Den slutgiltiga storheten visar sig när vinet dricks tillsammans med det hårdbrynta ankbröstet med tillhörande ankflott: detta är en underbar kombination i perfekt harmoni. Succé!

La Poja på vinbaren

Ännu ett besök på Eriks vinbar. Jag har lovat att dricka mer vit bourgogne och börjar därför med ett glas 2005 Jean-Louis Chavy Puligny-Montrachet 1er Cru Les Folatières. En finstämd chardonnay med pärontoner, mineraler och en liten elegant fatkola. Uppfriskande, men lite för ungt. Leflaives Puligny-Montrachet från förra besöket var mer intressant.

Sedan följde en röd bourgogne, 2000 Henri Perrot-Minot Chambolle-Musigny Vieilles Vignes. Vinet var väldigt slutet när vi först fick det men efter en stunds luftning i glaset börjar det hända saker. Valnötsträ, bakkryddor, rotsaker, grönmögelost, nässlor och bränt gummi. Bra kraft i smaken, en pirrande syra och lagom strävt. Vi saknar dock fruktigheten, några slags röda bär hade inte varit fel, men vi fann aldrig några.

Mera Pinot Noir, men från Österrike denna gång: 2004 Leo Hillinger Pinot Noir. En varm doft med en avrundad fatvanilj, lakrits, torkade tomater, stallbacke med nyslaget ogräs. En mycket trevlig medelfyllig smak som ligger lätt i munnen. Ett trevligt och lättsålt exempel på Pinot.

Mer bourgogne, 2004 Domaine Tollot-Beaut Aloxe-Corton. Rödbetor, krutrök, chark, och nyskuren slanggurka. En rivig smak, vinet går mycket bra till maten, vitpeppar i eftersmaken. Vi drack 2003:an av detta vin för inte så länge sedan. Det varma året 2003 gav det vinet en mer amerikansk Pinotstil, och jag måste erkänna att jag uppskattade denna varma stil mer än 2004:an.

Nästa vin blev en italienare, och vilken italienare sen: 2001 Allegrini La Poja Veronese IGT. En förförisk doft av björnbär, körsbär, mörk choklad, pepparkaksdeg, mandelmassa och apfelstrudel. Smaken är lika storslagen: mycket smakrik med saftiga bär, fullt mogen med perfekt putsade och lena tanniner i full balans. En liten amarone-ton i smaken påminner om att vinet är 100% Corvino. En lång kryddig eftersmak avslutar upplevelsen. Strålande! Kvällens bästa vin, no contest.

Vi avslutade besöket med ett dessertvin gjort på en blandning av Muscadel, Semillon och Sauvignon Blanc: 2002 Château Tirecul La Gravière Monbazillac. Botrytis, höstlöv i honung, lite parfym och en hel del exotiska frukter. En mycket koncentrerad, kraftfull och söt smak med bra fruktighet. I smaken finns kanderat socker, russin, frukter och en gnutta mynta med en väl integrerad syra som ser till att vinet inte blir för sött, det förblir uppfriskande. Vinet formligen smälter bort på tungan. Överraskande bra, i klass med en riktigt bra Sauternes, men vinet är alltså från det för mig obekanta området Monbazillac i Dordogne, strax öster om det egentliga Bordeuax. Ett område att lägga på minnet.

2003 Domaine Tollot-Beaut Aloxe-Corton

Av en slump hamnade Magnus och jag på Grill Ruby i gamla stan, och fann till vår milda förvåning en plausibel bourgogne i deras vinlista: 2003 Domaine Tollot-Beaut Aloxe-Corton. (Jag hittar den inte i Systemets databas, tyvärr.) Priset var högre än för maten, men det visade sig ändå vara ett gott val.

Vi delade på en flaska, och under kvällen utvecklade vinet sig i lite olika riktningar och vågor. Vi fann björnbär och lakrits, något som tydligen är ett kännetecken på en typisk Aloxe-Corton (ja, vi slog upp det efteråt). Dessutom fanns här en smula parfym, en salt havsbris, bränt gummi, rökt korv, hasselnöt och en rejäl strävhet i något som först snarast verkade vara en rättfram men god varm kalifornisk Pinot Noir; för att vara specifik så var vinet mycket likt 2002 Calera Pinot Noir. Jämfört med den tidigare bourgogneprovningen var detta ändå ett enklare vin, men i mitt tycke mer pedagogiskt i att delarna inte satt ihop på samma outgrundliga sätt som de dyrare bourgognerna. Sammantaget mycket angenämt och intressant. En glad överraskning.

Bourgogneprovning med Josef Andirik

Systembolaget bjöd in på bourgogneprovning i regi av Josef Andirik. Johan, Johnny och jag samlades med cirka tio andra förväntansfulla för att delta. Ett kortare föredrag om Cote d'Or och de olika vinernas karakteristika vidtog, varefter det var dags att prova. Sammanlagt fick vi sex röda bourgogner från de flesta av distrikten, plus ett referensvin, och provade sedan blint. Jag tyckte det var en ganska svår provning, och mina adjektiv stämde inte alltid med t.ex. Andiriks. Beskrivningarna nedan är delvis egna, delvis från övriga provningsdeltagare så de kan vara lite inkonsekventa. Siffrorna ur Systembolagets sortiment uppgavs under provningen men jag kan inte hitta alla i databasen.

• 2005 Louis Jadot Bourgogne Couvent des Jacobins (referensvinet), 99 kr. Det verkade lite bonnigt efter att ha läppjat de övriga.
  
  
• 2004 Maison Alex Gambal Echezeaux (99632), 689 kr. Rosor, en smula svett, parfym, fat, mjukt, generös frukt, sensuellt, välbalanserat.
  
  
• 2002 Jean-Claude Boisset Clos de la Roche (99539), 678 kr. Tjära, lakrits, nejlika, kryddor, choklad(?), lätt fyllighet, tanniner, syra.
  
  
• 1976 Domaine Louis Trapet Chapelle-Chambertin (-) [min favorit] Doft av mogen camembert, tryffel, nyponsoppa, fikon, torkad frukt, svamp, ruttna rotsaker, oxiderat? Det absolut mest annorlunda av de viner vi provade. Vissa tyckte att det avlidit, men mitt glas visade inte på detta.
  
  
• 2004 Domaine Armand Rousseau Père et Fils Chambertin (98705), 1208 kr [provningens tvåa]. Sammet, bränt gummi, fyllig, inlindad, extremt elegant, "klassas som ett av de bästa år ut och år in".
  
  
• 1999 Domaine Comte Georges de Vogüé Musigny Vieilles Vignes (98808), c:a 3500 kr (jag missade det precisa beloppet) [framröstades till provningsfavorit under provningens blinda del]. Chark, rök, björnbär(?), choklad, lakrits, fikon, mörka bär, övermogna jordgubbar i solen, rejäl struktur, gräddig, lång eftersmak (minuter), trots detta just nu i en "avig fas" och skulle med ytterligare mognad alltså vara ännu bättre.
  
  
• 1999 Faiveley Corton Clos des Cortons (-), 760 kr. "Urtypisk Corton", aning krydda, struktur, närapå Barolo, "riktigt bra".
  

Det fanns en del gemensamma drag. I princip alla var aningen tillbakadragna men angenäma, oerhört lättdruckna viner med fantastisk syra, balans och struktur. När jag väl identifierat en fascinerande smak och doft av bränt gummi hos ett vin dök det sedan upp i flera av de andra strax därefter.

Intressant nog för de av oss som debatterat glasens betydelse så anmärkte Andirik att provningsglasen faktiskt inte var ideala för bourgogne, och att rätt glas verkligen gör en skillnad. "Vinerna lider av små glas" och "inga andra viner är glasen så viktiga för, utom kanske barolo."

Provningen varade iallafall bara i två timmar, som försvann snabbt. Efter provningen vandrade vi hem till mig, där vi snabbkylde och drack en 2004 Remi Jobard Puligny-Montrachet 1er Cru les Chalumeaux (99701), 381 kr, strålande vit bourgogne, grumlig, med fetma, syra och fantastisk balans. Den försvann långt snabbare än vi trott.

Mindre intensiva än de bordeauxer vi tidigare provat, både privat och i Systembolagets regi, men sammantaget kan man nog kalla bourgognerna denna kväll för oklanderliga; en slags Jeeves till dig, Bertie Wooster. Enjoy.

Bourgogne kan bli en last.