Mer från anteckningsboken

Mer (numera ur)gamla anteckningar i korthet:

2005 Domaine la Barroche Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservé (257 kr) bjuder på en urtjusig penetrerande doft med mörk kraftfull frukt, mörk choklad, torr ljung och köttbuljong. Smaken är harmonisk, finstämd, "smäcker", fulladdad men inte överdriven. Vinet är ungt, men tanninerna är inte överdrivet stygga och faten är diskreta. Eftersmaken förgylls av mången torkad frukt, ett mycket bra vin. Ska vi hitta något att hacka på så är det eldigheten, i dagsläget tycket vi att alkoholen sticker ut en aning för mycket.


När vi öppnar den sista flaskan 1999 Château Batailley (359 kr) så fladdrar först ett otvättat poolfilter förbi, men det försvinner snabbt in i bakgrunden och ersätts av stendammiga svarta vinbär, murket trä ("blyertspenna funnen ombord på Vasa"), teblad, nejlika och lite buljongig tomatpuré, sammantaget något som kan kännas igen som en bordeaux med några år på nacken. Vinet är ganska lätt och väl moget. Inte mycket tannin finns kvar, men syrorna lever. Mittsmaken är dock lite tom och allt som allt hade vi hoppats på mer från detta vin.

2005 Clotilde Davenne Chablis 1er Cru Vaugiraut (169 kr) har en frisk, ljus doft med citrus, melon och brioche, samt en liten, liten blöt lovikavante. Smaken är fruktigt god, läskande, ung med klös, men ändå inte med riktigt så höga syror som väntat. En bra, men ännu outvecklad bas-chablis.
2005 La Spinetta (Rivetti) Barbera d'Asti Superiore (Bionzo) (315 kr) är blålila och doftar kraftfullt av krossade krösbär, cassis på gränsen till likör, nybakt blåbärspaj, en salt sjöbris och en mjuk pepparkaka. Förföriskt för många, men absolut inte ett vin som passar alla.


Smaken är fyllig, sötfatig och kryddig med en kraftig syra som åtföljs av en bitterhet från körsbärnskärnor. Vinet är eldigt och ungt och inga tuffa tanniner märks. Publikt och gott. Det skulle vara kul att få smaka detta vin i sin ålderdom. Vad jag kan minnas har vi av någon anledning alltid druckit Bionzis barberor mer eller mindre omgående.

Några viner

Alla dessa viner man borde skriva mer om, men det blir ännu ett stressat samlingsinlägg. Vi hoppas på andrum när komplotten av vintermörker, 10-timmarsdagar och barnhämtningsmagsår förhoppningsvis tappar sugen någon gång framåt vårkanten.

Vi drack den första flaskan 2002 Clotilde Davenne Chablis 1er Cru Vaugiraut (179 kr) i oktober 2005. Då var vinet ungt och outvecklat med lite för hårda syror. Nu, drygt två år senare, har det hänt saker: i doften finns gula äpplen, nyskuren lök, lite färsk ananas, våt sten och musselskal. Här finns också lite mognadstoner och avrundade, fint inflätade smörkoledoftande fattoner. I munnen är vinet lätt och läskande med behagliga syror. Inte så långt men en mycket tillfredsställande dryck. Två års vila har trollat fram en god och relativt billig chablis. Finare Vinare provade nyligen 2005an, och gav den tummen upp. Och, som F&V mycket riktigt påpekar, strunta i Systembolagets nonsens "vinner inte på lagring"; dessa viner har allt att vinna på att lagras ett par, tre år.

Häromveckan dök det helt oannonserat upp en handfull bourgogner från Domaine Bruno Clair på Systembolaget, mitt i januarimörkret, utan att det var vare sig ett ordinarie släpp eller ett mellansläpp inplanerat. Efter inrådan av personalen så valde vi att prova en 2003a istället för de 2001or och 2002or som annars hade blivit våra val. Den skulle vara ovanligt bra för att komma från detta gökungeår.

Vinet i fråga var 2003 Bruno Clair Chambolle-Musigny Les Véroilles (339 kr) och vid dekantering visar sig färgen vara förvånansvärt mörk för att vara en Pinot Noir. Ur glasen kommer en rik doft av mogna jordgubbar, nygarvat läder, lakrits, kryddnejlika och en knivsudd mint; inte förhäxande komplex men lockande och glatt uppiggande, helt klart en Pinot-doft i Nya världen-stil, trots Musigny-etiketten. Förutom doftens frukt finner vi lite cola i den trevliga medelfylliga smaken. Inte särskilt sträv, inte särskilt lång, men tillräckliga syror, bra kropp och ett mycket drickvänligt vin. Inte illa för en 2003a och helt väsensskild från den motrsträviga Chambolle-Musigny 2003a från Comte Georges de Vogüé vi drack nyligen. 2003 är inte bara en gökunge, det är ett överraskningarnas år.

Avslutningsivs en halva chianti, nedhälld med en pizza: 2004 Barone Ricasoli Chianti Classico Riserva Rocca Guicciarda (69 kr för en halva). Ett riktigt mörkt vin med en doft av körsbär, tjära, marsipan och lite peppar. Smaken är fyllig, följsam med lena tanniner och fin syra. Balanserat och gott. 2004 var verkligen ett höjdarår i Italien, det var uppenbarligen svårt att misslyckas, och detta är mycket bra chianti för pengarna. Tyvärr ersattes 2004an precis av 2005an på SB, men den kanske är bra den också?

Tema 1996

Det finns för tillfället några äldre årgångar att köpa på Systembolaget. Vi samlade ihop några av dessa viner, två champagner och en chablis av årgång 1996, en mycket bra årgång både för champagne och chablis, till en middag för att prova på lite mognare viner.

Den första champagnen var 1996 R. L. Legras Champagne Cuvée St. Vincent Blanc de Blancs Grand Cru (475 kr), en Blanc de Blancs, gjord på enbart Chardonnay. I glaset är vinet småbubbligt och det doftar av smörat rostat bröd, äppelmos, lite citrus, en ärketypisk champagnedoft som börjar dra sig så smått åt det mogna smulpajshållet. Smaken är fruktig och fyllig med en mycket pigg äppelsyra, allt sitter ihop, och smaken stannar länge i munnen. Vinet känns trots åldern ännu ganska ungt och den höga kvalitén borgar för ett vin med god lagringspotential.

Nästa champagne till rakning var 1996 Juillet-Lallement Champagne Special Club (359 kr), en blandning av 60% Chardonnay och 40% Pinot Noir. Bubblorna är mycket stora och här märks åldern mycket tydligare än i föregående champagne. En mycket angenäm sherryton dominerar i förgrunden; bakom den hittar vi jordärtskocka, jordkällaräpplen, valnötter, mycket tydliga katrinplommon och lite choklad. En mogen, fyllig smak, även den med en hel del sherry. Även denna champagne är mycket god, men det här vinet känns färdiglagrat; jag vet inte om det skulle ge så mycket mer med fler år i källaren.

Därefter dricker vi en gammal chablis: 1996 Jean Dauvissat Chablis Premier Cru Cuvée Centenaire (338 kr), en cuvée blandad från Dauvissats premier cru-gårdar för att fira producentens hundrårsjubiléum. Den lite plastiga etiketten leder inte precis in tankarna på ett gammalt fint chablis-vin, men ytan är inte allt. Färgen är djupt gul. Ur glaset kommer en rik, öppen doft med smörkola, lemon curd, gröna örter och stjärnanis. Vinet är helt moget, kryddigt och harmoniskt med en lång eftersmak, först med en krispig äppelsyrlig komponent, följt av en kvardröjande sötsmörig smak. Det påminner om en mogen vit bourgogne (vilket det ju rent tekniskt också är). Mycket gott.

Till vinerna började vi med några hors d'oeuvre på hummer, jordärtskocka och fiskrom. Därefter smörstekt bergtunga (vet ni vad sjötunga kostar nuförtiden?), kokt sparris och färskpotatis och en mycket god handjagad hollandaise från Östermalmshallen. Chablin är som gjord för denna mat.

Efter maten drack vi 2004 Joostenberg Chenin Blanc Noble Late Harvest (104 kr för en halva), en söt sydafrikan från Paarl. Vinet är orangefärgat och doftar nötter, mogen ananas, torkad aprikos och bränt socker med en tydlig botrytiskaraktär. Gott och inte dyrt. Flaskan är full full med vinkristaller och dekantering rekommenderas. Vinet serverades till en Tarte Tatin på äpplen med hasselnötsbotten.