Nyår

På nyårsafton dracks många flaskor, varav en hel del från Champagne. Det var inte en kväll för analys eller anteckningar så det här inlägget blir endast en lista över druckna viner för minnets skull.

Vi började med 1998 Pol Roger Champagne Cuvée Sir Winston Churchill till kalixlöjrom, hummerterrin och pilgrimspaté. Därefter blev det en 1996 R. L. Legras Champagne Cuvée St. Vincent Blanc de Blancs Grand Cru till Crème Ninon (en halv flaska N.V. Geisweiler Crémant de Bourgogne hälldes dessutom i den gröna ärtsoppan).

Huvudrätten var en rosastekt vedklabbe oxfilé med gräddig jordärtskocksgratäng, citronhonungslungade grönsaker och en rödvinssås tillredd enligt konstens alla regler (en flaska 2003 Domaine du Vieux Micocoulier Coteaux du Tricastin ingick i såsen). Till detta drack vi två spanska flaskor 2001 Rosa Bartolomé Priorat Primitiu de Bellmunt och en kalifornier i Châteauneuf-du-Pape-stil, 2003 Bonny Doon Vineyard Le Cigare Volant.

Efterrätten var den numera klassiska äppelkakan med hasselnötsbotten. Den fick sällskap av en gammal flaska 1985 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut Rosé Rare. Direkt efter detta dekanterades en ännu äldre och mycket dammig flaska 1977 Taylor's Vintage Port, en av de sista överlevarna från The Closet of Death. (Vi glömde helt bort att ta fram den stilton som var planerad som tillbehör till portvinet. Ursäkta.)

Till tolvslaget öppnade vi, trots bedövade smaksinnen, en halva 1996 Billecart-Salmon Champagne Nicolas-François Billecart - en mycket god champagne, men det hade nog gått bra med vad som helst vid denna tidpunkt. På sluttampen kom en liten 2004 Joostenberg Chenin Blanc Noble Late Harvest fram på bordet men det var det knappt någon som märkte.

Samtliga champagner var mycket goda, kanske var den unga Winston Churchill -98 den mest komplexa och eleganta, och Veuve Cliquots Rosé -85 hade nog precis påbörjat sin resa utför ättestupan, men än fanns det liv i den gamla kärringen. Primitiu de Bellmunt -01 var ett maffigt, smakrikt och ganska tufft vin som gjorde sig utmärkt till oxfilén. Den fruktigare Flygande Cigarren -03 gjorde sig bäst efter maten. Taylor -77 hade klarat sig med livhanken och äran i behåll, trots alldeles för många år i en av de mest dödliga fängelsehålor vi har på denna sida Slussen.

Tack för en törstsläckande och trevlig nyårsfest ni som var med.

Bordeauxprovning med en mirakulöst pigg åldring från Tokaji

I söndags hade vi en provning med lite finare viner från Bordeaux för att ta reda på om dessa franska viner verkligen kan leva upp till sina prislappar. Inga Premiere Cru-viner deltog, men gott om 2eme Cru fanns representerade. Även dessa "andra rangens" bordeuaxviner kostar runt tusenlappen, åtminstone om man vill ha lite äldre och nära på mogna årgångar. De flesta av de kända distrikten fanns representerade, endast St Estephe och Pomerol fick känna sig bortglömda denna gång. Årgångarna var 1998 och 1999, inte storartade år, men inte heller dåliga år. Vinerna luftades i två timmar innan surplandet började. Här är mina högst personliga intryck:

Det första vinet var 1999 Château Palmer (1,190 kr) från Margaux. Många och komplexa dofter: palsternacka, syrén, körsbär, lakrits och och så småningom rökta korvar. En avrundad, balanserad och elegant smak av mörka bär med lång eftersmak. Mycket gott, men det kändes ändå som om denna årgång behöver ligga ett tag till för att komma till sin fulla rätt, den är lite sluten.

Sen kom 1999 Château Gruaud Larose (581 kr) från St Julien. Cassis, höstlöv, gräs, lite kaffe och stall. En medelfyllig, mogen, lite stallig, mycket matpassande smak med en animalisk avslutning. Den för Gruaud Larose så typiska cigarraffären visade sig dock inte denna gång.

Därefter drack vi 1998 Château Léoville Las Cases (990 kr) som brukar framhållas som det bästa vinet från St Julien. Gräddkola, dammig granit, friskt nyklippt gräs, mandelmassa, rök och ceder. En mycket tilltalande, nästan len, klar, kraftfull och harmonisk smak med lång, lång eftersmak. En av mina favoriter.

Den fjärde, och skulle det visa sig, sista bordeauxen var 1999 Château Pavie (1,200 kr) från St Emilion. Massor med svarta bär, mineraler och kryddor. Så småningom visar sig lakrits och den enrisrökta korven även i detta vin. Fyllig, komplex och len. Mycket gott. Den andra av mina favoriter i denna provning.

Det sista stackars vinet var 2001 Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande (990 kr) från Pauillac som tyvärr var rejält korkskadat. Mycket synd, men Systembolaget böt som vanligt ut vinet dagen därpå utan att knota.

Vinerna var naturligtvis goda att bara dricka för sig, men när helstekt entrecote med rödvinssås och tillbehör kom fram på bordet kom de verkligen till sin rätt. Det här är perfekta matviner, särskilt till kombinationen kött-sås-potatis.

Var vinerna värda sitt pris? Kanske. Ingen av deltagarna skulle efter provningen rusa ut och bulla upp med några lådor av något av dessa viner. Trots sin utmärkta kvalitet är de helt enkelt lite för dyra. Men visst är de väldigt bra viner. Jag fick en känsla under provningen att det är lite missbruk av dessa viner att dricka dem parallellt på en provning som denna. Det kändes som om man faktiskt hade uppskattat varje vin mer om det hade serverats i ensam majestät och hade fått ta hela scenen på middagsbordet. Dessutom hade de flesta av vinerna vunnit på att få ligga några år till i källaren.

Efter provningen tog vi fram La Grande Finale: en femtio år gammal 1957 Hungarovin Tokaji Essencia (ovärderlig ;-). Vi hade inga större förhoppningar om att detta vin skulle ha överlevt de nästan 15 åren i en alltför varm garderob som det genomlidit. Detta söta, vita vin var nästan helt kolsvart i flaskan och mycket grumsigt. En 2000 Chateau Dereszla Tokaji 6 Puttonyos väntade därför i kylen som en nästan självklar stand-in. Döm om vår förvåning när en frisk, söt doft av örthonung, bränt socker, jasmin, kanel och många andra kryddor svävade upp ur karaffens öppning. Väl i glaset fick vinet en mörk gyllene bärnstensfärg. Ännu större blev miraklet när smaken hade en magnifik pirrande syra i behåll, ingen sliskighet så långt tungan nådde och den djupa, komplexa smaken varade i en oändlighet. Storartat.

Det här smakade flytande guld och är tillsammans med någon årgång av Château d'Yquem det godaste söta vin jag druckit. Visst ar man hört talas om att dessa viner skulle vara bland de tåligaste i världen, men att det skulle kunna besegra 15 år i en Closet of Death var en mycket glad överraskning. En söt päronkaka serverades till vinet, smakerna matchade varandra perfekt och blev en lysande avslutning på en minnesvärd provning.

Söndagsprovning

Söndagsprovning. Blandat tema, bring-your-own-bottle. Kortfattat:

• N.V. Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut
• 1985 R. Lopez de Heredia Rioja Gran Reserva Viña Tondonia
• 2004 Boekenhoutskloof The Chocolate Block
• 2003 Bodegas Aalto SA Ribera del Duero
• 1996 Masi Amarone della Valpolicella Classico
• 2005 Henschke Riesling Julius
• 2004 Joostenberg Chenin Blanc Noble Late Harvest

Allt dracks till en svamprisotto med rökt fläsk och pärondessert. Mina favoriter var nog den gamla riojan att smutta på och kraftfulla Aalton till maten. Amaronen hade tyvärr legat i The Closet of Death.

Riedel-tupperware-party kan snart bli nödvändigt: jag fick lära mig hur explosivt ett Riedel Riesling-glas splittras över ett kök om man inte håller i det ordentligt när man diskar.

Cabernet från världens alla hörn

Jag la upp gårdagens provning som ett tasting event i Cellar Tracker, därav den knaggliga vinengelskan: http://www.cellartracker.com/event.asp?iEvent=988

A hastily gathered assortment of wines of different Cabernet Sauvignons from around the world (and a fortified Shiraz to the cake).

2004 San Cristóbal Cabernet Sauvignon - Cuba, ~50 kr Color: watery violet; Nose: boiled strawberries and moist tobacco; Taste: watery, no tannins, quite short and overripe, some spice and tobacco. Well, my first wine from Cuba, might also be the last. (65 pts.)

2001 Rosemount Estate Cabernet Sauvignon Show Reserve - Australia, South Australia, Coonawarra, 200 kr Lots of minty eucalyptus, actually a little too much, think "After Eight", black currants, spicy herbs; quite tannic, dark berries, some oak and liquorice. A food wine. (86 pts.)

1990 Château Lynch-Bages - France, Bordeaux, Médoc, Pauillac, ~300 kr (inköpt 1992) This bottle had not survived 13 years in The Closet of Death, therefore not rated. Under a veil of wet cellar scent there were weak traces of coffe, leather, barnyard and cedarwood. Spicy, with a grassy, greatly diminished Bordeaux-taste and, unfortunately, some used tea-bags. What a pity.

2002 Bodega Catena Zapata Cabernet Sauvignon Alta Uxmal and Domingo Vineyards - Argentina, Mendoza, 275 kr Buttery, oaky but still fresh Cabernet scent; minty, tannic, coffee, dark berries, a bit of alcohol shines through. Long, but a slight bitterness in the aftertaste. Not really worth it's price. (85 pts.)

2001 Vergelegen V - South Africa, Coastal Region, Stellenbosch, 675 kr A superb leafy warm cassis fragrance, complex with lots of chocolate, coffee and spice. Extremely tannic, full, rich young bordeaux taste with warm red berries and tobacco. Everlasting grand aftertaste. Very good with a lamb steak today, but is still too young and will most likely get even better with some age. (93 pts.)

N.V. De Bortoli 8 Year Old Barrel Aged - Australia, South Eastern, 159 kr Oaky vanilla, caramel, strawberry icecream, and some good old-fashioned tawny scents. This wine tastes lika a sweet barrel aged Shiraz, which is exactly what it is. Very tasty (but only when chilled, gets flabby when it gets warmer) and should go down well with your relatives visiting for Christmas. (89 pts.)

With the Lynch-Bages out of the competition, the 2001 Vergelegen V was clearly the best wine of the bunch. Cuba still has a long way to go.

Nyår 2005/2006

Nyårsdrickat 2005/2006, i ungefärlig tömningsordning

Gosset Brut Grand Millésime 1999, 499 kr. Jag var för stressad i köket för att uppfatta några detaljer, men äppligt god var den. Tur att det finns en flaska kvar i garderoben.

Isabel Sauvignon Blanc 2004, Marlborough, Nya Zeeland, 159 kr. Kock- och såsvinet. Mycket fyllig och smaskig Sauvignon Blanc, ganska annorlunda mot Stoneleighs standard-sauvignon. Båda är dock mycket goda.

Veuve Clicquot Brut, ~250 kr. Återigen stod jag i köket, men en helt ok champagne var det.

Penfolds Grange 1983, ~1500 kr. Tyvärr hade denna jätte tagit smak av korken som kroknat efter för många garderobsår i The Closet of Death.

Poggio Antico Altero 1996, Brunello di Montalcino, magnum, ~350 kr. Körsbärssyltig, god om än inte så kraftfull, dock en mycket trevlig Brunello.

Liedholms Rosso della Boemia 1996, ~200(?) kr. Våt yllekofta. Garderobslik (men alla tyckte inte så, några drack modigt på).

Vilafonté 2003, Series C, Paarl, Sydafrika, ~400 kr. Purungt barnarov, fantastiskt god, maffigt stor Cabernet Sauvignon-baserad bordeauxblandning från Sydafrika. Kvällens bästa rödvin i mitt tycke.

Vilafonté 2003, Series M, Paarl, Sydafrika, ~360 kr. Ytterligare en bordeuxblandning, men Merlot-baserad. Också mycket god, men Series C var några strån vassare.

Nivole 2004 (Michele Chiarlo), Piemonte, 65 kr. Underbar Moscato d'Asti från Chiarlo. Kan en d'Asti bli bättre än så här?

Quinta do Noval Colheita 1986, 324 kr. En tawny port som visar hur bra en tawny kan vara (även om smaklökarna började bli trötta vid det här laget)

Tack för allas snabbt ihopimproviserade mat- och dryckesbidrag.

Diverse Barolo

Viner som dracks denna lördag:

• 2004(?) Kloster Eberbach Riesling Spätlese (fnittervinet)
• 1985 Barolo Vigna la Delizia, Fontanafredda
• 1993 Barolo Bric dël Fiasc, Paulo Scavino
• 1997 Barolo Cerequio, Michele Chiarlo
• 1998 Barolo Cerequio, Michele Chiarlo
• 2003 Barbera d'Asti Ca'Bianca (i grytan)

Något om Barolo-årgångar: 1985, storslagen, historisk årgång, långliggare. 1993, mediokert år, för tidig skörd pga regn. 1997, 90-talets bästa år, lysande. 1998, nästan lika bra som -97.

(Mina) omdömen (från minnet)

• Delizia: Nästan rosé-färgat. Våt kartong, svag bärdoft. Saltvatten, trasig smak, utspädd vinäger med lite bärighet. Hade garderobsdöden dött.
  
• Scavino: Mörkrödbrun. Kaffe, fat, körsbär. Fortfarande mycket sträv, komplexa smaker, men lite kartig. Bra till maten.
• Cerequio 1997: Mörkröd. Plommon, tobak. Fatig, mycket sträv, frisk, fyllig, god. Mycket bra matvin.
  
• Cerequio 1998: Se ovan, lite mindre kraft men mer finess.

Synd på Delizian som förmodligen var korkskadad (i kombination med 11 år i garderob, The Closet of Death). Det var stendött. De bästa vinerna var helt klart de två Chiarlo-vinerna. Det märktes att 1993 inte var ett storartat år, man kunde nästan smaka de omogna druvorna i Scavinon. Skillnaden mellan Cerequio 1997 och 1998 var liten men jag tyckte -98 hade en liten edge med sin större finess, 1997 hade mer kraft. Kudos till Anders som identifierade alla fyra vinerna blint.

Allra godast var de sista slattarna av vinerna. Vid det laget hade de stått framme runt 6 timmar. Strävheten var då borta och fler dofter och smaker uppenbarade sig. Det kan vara så att 1998 kändes (för mig) lite bättre än 1997 då 98:an redan fått runt 3 timmars luftning när vi drack den, 1997 hade endast luftats en timma. Hur som helst så verkar det som om man inte ska underskatta värdet av luftning.

Annan observation: det finns ingen orsak att använda svart tryffelolja i framtiden, den vita tryffeloljan sopade banan med den svarta. Den vita var väl värd sitt tredubbla pris.

Slutsats: Barolosarna är mycket goda matviner, som behöver massor med luft, men jag vet inte om jag tycker de lever upp till sina priser (runt 500 kr flaskan). Faktum är att Annica och jag tyckte att Barbera d'Asti Ca' Bianca som vi bräserade steken i var ett närapå lika gott vin, det kostade 89 kronor. Men det kan vara otränade nybörjarsmaklökar som talar också? [Det var det /Magnus från 2007]

Och: lagra inte för länge i garderoben!