2006 Ca' Rugate Soave Classico Monte Fiorentine

Vi hör ropen. "Copycats! Epigoner!" Ja, vi erkänner: vi leker Följa John med Frankofilen som med stor behållning drack en flaska 2006 Ca' Rugate Soave Classico Monte Fiorentin (99 kr) häromdagen. Även Finare Vinare har druckit detta vin, redan i december. Men det är anklagelser som rinner av oss lätt; det är svårt att låta bli att pröva ett vin efter de lovord detta förhållandevis billiga vitvin har fått både i bloggosfären och i Gambero Rosso. Dessutom gillar vi ju Soave. Som andra redan har skrivit, så är detta ett vingårdsvin från Soave Classico och druvan är Garganega. Vi dricker vinet väl kylt till en Spagetthi Marinara.

Vinet doftar citrus, torkad ananas och lite melon inlindat i några oidentifierade blommor och en tunn rökdust. Efter lite noggrannare sniffande hittar vi även nyskurna tomater och slanggurka och en honungsvaxig nötighet. Vi inbillar oss att här kan finnas ektoner, men det är i så fall fantomek, vinet har inte legat på fat (om vi inte missförstått något med vår mycket skraltiga opera-italienska). Den rika smaken är bred, avrundad med en kryddig kropp och har en knappt märkbar spritsighet, lite grapefrukt i eftersmaken. Syran drar åt paprikahållet och längden är bra med tanke på vinets blygsamma prislapp. Ett mycket drickbart vin. Skulle man önska sig något så är det lite högre och attraktivare syror för att balansera upp den omfångsrika kroppen.

Vi slår inga volter av kärlek, men instämmer ändå med föregående talare: detta är ett riktigt bra vin för sin hundralapp och vi lär köpa fler flaskor; det här blir ett mycket bra vitt bulkvin att ha redo i kylen. Och, ett tips: den som gillar detta vin kommer att älska 2004 Leonildo Pieropan Soave Classico Superiore La Rocca.

2004 Pieropan Soave Classico Superiore La Rocca

Ett glas 2004 Leonildo Pieropan Soave Classico Superiore La Rocca (229 kr) är vackert gult. Dofterna är citrus, mandel, torkad mango och finstämda fattoner. Smaken är elegant och mycket harmonisk, här finns en precis balans mellan honungsinlindade fatsmaker och fruktiga syror med en lång eftersmak. Vinet är helt moget och sammansmält trots att det egentligen inte är särskilt gammalt och ovanligt nog uppskattar vi smaken på ett vin mer än doften. Det känns suave i munnen helt enkelt.

Druvan är 100% Garganega och vinet ligger på 500-liters ekfat i ett år innan de hamnar i den slanka flaskan. Eftersom vi inte ville hälla La Rocca i fiskpannan så vi köpte en flaska 2005 Luigi Righetti Soave (63 kr) för det syftet. Det är intressant att jämföra dessa två Soave-viner (vilket inte är helt sant, La Rocca är ett vin från Soave Classico som faktiskt är ett granndistrikt till Soave). Righettis Soave är nästan helt färglös; citrus och ananas i doften; en enkel men uppfriskande smak. Det enklare vinet bör serveras väl kylt, annars faller det isär och får underliga bismaker, medans Pieropans La Rocca håller ihop hela vägen upp till rumstemperatur (en bragd, det var nog uppåt 27-28 °C idag).

Vi drack vinet till en örtinbakad gösfilé à la Wedholm med sockerärtor och färskpotatis. Middagen avslutades med en getost från Gullspira gård i mörkaste Uppland (dvs Gimo). Detta är en mycket krämig, fräsch och god, ganska mild getost med en liten smak av timjan. Både vin och ost rekommenderas å det varmaste.