Mellansläppet 17 september

Som bekant släpper Systembolaget nya viner den första varje månad, ofta med långa köer som resultat. Vad som kanske är mindre bekant är att ofta släpps även en mindre mängd viner i mitten av varje månad, det så kallade mellansläppet. Eftersom det inte är helt lätt att få en samlad bild över dessa släpp har vi gjort lite data mining för att sätta ihop följande släpplista för mellansläppet i september.

Australien

• 2004 Coates McLaren Vale Shiraz, Coates Wines, McLaren Vale, 750 ml (99394) 268 kr
• 2005 Mangan, Cullen Wines, Margaret River, 750 ml (97974) 199 kr

Frankrike

• 2005 Chambertin Grand Cru, Domaine Tortochot, Chambertin, 750 ml (97792) 658 kr
• 2004 Côte Rôtie, Earl Jasmin, Côte-Rôtie, 750 ml (97973) 350 kr
• 2001 Château Destieux, Saint-Emilion Grand Cru, 750 ml (99827) 329 kr
• 2004 Gourt de Mautens, Domaine Gourt de Mautens, Côtes-du-Rhône-Villages, 750 ml (97995) 292 kr
• 2002 Monthélie Rouge, Domaine Parent, Monthélie, 750 ml (97971) 224 kr
• 2005 Hermitage, Chave, Hermitage, 750 ml (99594) 422 kr
• 2004 Kastelberg Riesling, Domaine Marc Kreydenweiss, Alsace Grand Cru, 750 ml (99530) 395 kr
• 2005 Puligny-Montrachet, Louis Chavy, Puligny-Montrachet, 750 ml (99479) 291 kr

Italien

• 2003 Sagrantino di Montefalco 25 Anni, Arnaldo Caprai, Umbrien, 750 ml (97986) 695 kr
• 1995 Vigna Spuntali Brunello di Montalcino, Tenimenti Angelini, Brunello di Montalcino, 750 ml (99065) 563 kr
• 2004 Ai Suma, Braida, Barbera d'Asti, 750 ml (97957) 550 kr
• 2004 Bricco della Bigotta, Braida, Barbera d'Asti, 750 ml (97959) 439 kr
• 2004 Bricco dell'Uccellone, Braida, Barbera d'Asti, 750 ml (97958) 439 kr
• 2003 Sagrantino di Montefalco Collepiano, Arnaldo Caprai, Umbrien, 750 ml (97988) 395 kr
• 2004 Rosso Outsider, Arnaldo Caprai, Umbrien, 750 ml (97984) 395 kr
• 2003 Contemporare, Arnaldo Caprai, Umbrien, 750 ml (97983) 259 kr
• 2006 Braida Brachetto d'Acqui, Braida, Brachetto d'Acqui, 750 ml (97987) 145 kr

Portugal

• 2003 Hexagon, José Maria da Fonseca, Terras do Sado, 1500 ml (98090) 495 kr
• 2005 Quinta de Chocapalha Reserva Red, Quinta de Chocapalha, Estremadura, 750 ml (98016) 179 kr

Tyskland

• 2005 Groebe Kirchspiel Riesling Grosses Gewächs, Groebe, Rheinhessen, 750 ml (98214) 219 kr
• 2005 Groebe Aulerde Riesling Grosses Gewächs, Groebe, Rheinhessen, 750 ml (98213) 219 kr
• 1998 Dr Pauly-Bergweiler Erdener Treppchen Riesling Spätlese, Dr Pauly-Bergweiler, Mosel-Saar-Ruwer, 750 ml (97461) 129 kr
• 1994 Kanzemer Altenberg Riesling Spätlese, Von Othegraven, Mosel-Saar-Ruwer, 750 ml (97306) 99 kr

Österrike

• 2006 Schilfwein, Sepp Moser, Neusiedlersee, 375 ml (98003) 228 kr

För mig är många av dessa viner obekanta, men det kanske finns kunnigare läsare som har något intressant vin att peka ut i denna lista. Viner som redan väckt mitt intresse är 2001 Château Destieux och 2005 Hermitage från Chave (fast det är med största sannolikhet Yann Chave, inte Jean-Louis Chave, därtill är priset för lågt), men här finns säkert många fler som kan vara värda uppmärksamhet.

Den 17 september dyker dessa viner upp på välsorterade systembolag. En tanke: börjar det köas även på mellansläppen nu?

2005 E. Guigal Côtes du Rhône Blanc

Alsace marknadsför sig numera som den region vars viner passar bäst när det står asiatisk mat på bordet. Druvor som Pinot Gris och Riesling fungerar i de allra flesta fall alldeles utmärkt till kinesiskt, thailändskt eller till och med japanskt (däremot knappast till indiskt). Även Tyskland och Österrike (där man också kan lägga Grüner Veltliner till denna druvlista) kan naturligtvis också bidra med viner som passar till dessa rätter. En fjärde druva som gör sig mycket bra till asiatiska rätter är den kryddiga Viognier som har sitt ursprung i Rhône.

Systembolaget har tyvärr mycket få Rhône-viner baserade på Viognier, åtminstone i den prisklass man normalt associerar med sin hemtagna pappkartong asiatiskt käk. Det finns en handfull viner från Condrieu i norra Rhône, men de klockar alla in runt 300 kronor, vilket är för mycket för thai-curryn en regnig måndagskväll.

Men det visar sig att i beställningssortimentet finns 2005 E. Guigal Côtes du Rhône Blanc (106 kr). Vi provar: doften innehåller melon, citrus och något som bäst beskrivs som typisk Viognier-krydda. Vinet är smakrikt, fruktigt och syrligt med spår av grönt te. Ett rättframt, välgjort och gott vin som passar mycket bra till kvällens thai-mat. Detta vin är nog så bra som Guigals röda Côtes du Rhône (som det i och för sig var ett tag sedan vi drack), så varför finns inte det vita i det ordinarie sortimentet? Där finns helt klart ett hål att fylla.

2001 Château Batailley

Till en klassisk Oxfilé Provencale dricker vi en tvättäkta Grand Cru Classé från Pauillac i Bordeaux, om än att det bara är en femte-cru, nämligen 2001 Château Batailley (299 kr). Vinet är dominerat av Cabernet Sauvignon, men innhåller även Merlot, Cabernet Franc och Petit Verdot.

Doften är klassisk bordeaux: svarta vinbär, blyertspenna och mandelmassa som när man lyfter på locket på en semla. Här finns också nyskuren palsternacka, sockerslungade rotsaker och en gnutta lakritsrot. Doften påminner en hel del om den Château Pichon Lalande vi drack i somras. Doften når naturligtvis inte upp till Lalandes höjder, men släktskapet är tydligt.

Smaken är medelfyllig, med friska syror och en markant kryddighet, men den är också lite ihålig och vi hittar en liten stjälkighet i eftersmaken. Tanninerna är tydliga men silkiga och lätthanterliga. Som matvin fungerar Batailley bra, men svagheterna står ut lite väl mycket när maten är slut. Doften är betydligt större än smaken.

Det här är egentligen inget dåligt vin alls, det är en helt ok bordeaux från ett helt ok år. Det är priset det är fel på; det är nog bara i Bordeaux (och i Bourgogne) man regelmässigt kan ta ut 300 spänn för ett vin som är värt ungefär hälften. Skärpning!

Fler var nyfikna på detta vin: Finare Vinare drack samma vin samma kväll och vi tycks vara på samma våglängd.

Middagen från helvetet (eller hur man lagar en avancerad middag som man också hinner äta)

Middagsgästerna sitter vid bordet. Värdparet ställer triumferande och lite lätt svettiga fram en häftig förrätt. Några minuter senare tittar värdparet oroligt på varandra och sneglar lite nervöst ut mot köket för att sedan ursäkta sig och försvinna iväg. Från köket hörs snart slammer från kastruller samt stressad konversation när det upptäcks att spisen har en platta mindre än vad som behövs för tillfället. Huvudrätten kommer omsider till bordet och njutes i några minuter innan värdparet återigen försvinner ut i köket med en lätt panik i blicken. Mer skrammel hörs när man försöker skapa utrymme bland använda kastruller och bunkar för att preparera efterrätten. Detta är dock det sista som ska lagas. De tappra kockarna kan till slut torka svetten ur pannan, koppla av och njuta av efterrätten - tills de kommer ihåg hur köket ser ut.

Vem känner igen denna situation?

Jag har sett den ett antal gånger. Jag har gjort det själv och jag har sett andra göra samma sak när matintresset börjat spira och man i entusiasm komponerar - Middagen från helvetet.

Rätterna passar i och för sig ihop väl och är mycket goda och spännande men man har helt glömt att man både ska laga maten och äta den tillsammans med sina gäster. Valet har skett utifrån häftiga bilder i kokböcker och tidningar men utan hänsyn till den logistik som krävs när man ska laga 3-5 rätter. Här följer några råd och tips om hur man kan undvika detta skräckscenario:

• Gå igenom alla recept och lista upp alla delmoment i dem, skriv ned dem om du är nybörjare. Fundera på hur lång tid varje moment tar och när det behöver utföras i förhållande till serveringen. Markera vad som kan göras långt i förväg, kort i förväg och vad som måste ske i direkt anslutning till serveringen. På detta sätt kan du enkelt se om det finns många moment som kommer krocka i tid och du kan också se om du får problem med för få spisplattor eller för få ugnar (jodå, jag har lyckats med att behöva en ugn mer än jag hade tillgång till). Undvik en meny där alla rätter har många eller tidskrävande moment direkt i anslutning till servering och ätande. Överplanera tills du fått in vanan och gör detta mer eller mindre automatiskt. Kom ihåg att planera in tid för att duscha och fräscha upp sig i lagom tid.
  
• Lek TV-kock och hacka och skär allt i förväg. Detta gör att när man kommer till själva matlagningen slipper man sådana roliga övningar som att hacka tre sorters grönsaker samtidigt som man bevakar två kastruller på spisen. En annan fördel är att man kan diska undan skärbrädor och knivar innan man fortsätter med matlagningen och frigör på så sätt arbetsytor. Kom dock ihåg att vissa saker kan oxidera och behöver ligga i vatten eller droppas med citronsaft eller något annat syrligt.
• Gör så mycket i förväg som du bara kan och modifiera recepten om det behövs. Till exempel kan många såser kan göras i god tid och blir ofta godare av att få stå till sig. Tänk dock på hygienen.
• Diska, diska, diska. Så fort ett moment är klart, diska de redskap du använde. Det gäller att hålla undan så länge man kan. Om köket är i kaos redan vid förrätten är du på god väg mot katastrof. Om du innan slutmonteringen av förrätten har allt undandiskat och alla ytor rentorkade ligger du bra till.
  
• Helstek köttet. Visst är det kul att lägga upp maffiga stekta entrecôter men om ni är åtta till bordet kan det vara svårt att ha stekpannor nog. Dessutom är det inte så kul att springa ut i köket och stå i stekos i 10-15 minuter mellan förrätt och huvudrätt. Att helsteka är ett betydligt stressfriare sätt att laga stora mängder kött. Det blir ofta godare också. Entrecôte, lammrack, kotlettrad, karré, oxfile, lammytterfile ... listan är lång. Detta råd kan naturligtvis tillämpas på fisk.

Lycka till med matlagningen!

2004 Clos Bagatelle La Gloire de Mon Père

2004 Clos Bagatelle Saint-Chinian La Gloire de Mon Père (222 kr) är ett vin från appellationen Saint-Chinian i Languedoc-Roussillon i södra Frankrike. Druvblandningen visar på vinets hemmahörighet i ett medelhavsklimat, 40% Mourvèdre, 30% Grenache och 30% Syrah, och vinet har legat drygt ett år på nya franska ekfat. Den tunga flaskan har en ovanlig och mycket snygg form, men en varning utfärdas för flaskans bristande stabilitet; vi höll på att få vinet i knät.

Doften är stor och inleder lite jordigt och animaliskt (rökt korv) men snart visar glaset upp utvecklad frukt med söta körsbär, plommon och björnbär. Här finns också en hel påse vingummi, torra örter och mörk choklad. I munnen är vinet smakrikt, yppigt och munfyllande, harmoniskt och fortfarande ganska strävt men inte outvecklat. I smaken återkommer både körsbären och plommonen från doften, men här finns även läder och en gnutta chili. Ovanpå alltihop ligger en tydligt lager av romtopf - rom-marinerade blåbär, hallon och smultron, nästan lite portvinstoner. Det här är ett strålande gott vin som smälte ihop perfekt med den Boeuf Bourguignon det serverades till. Passa på att inhandla några av det femtiotal flaskor som i skrivande stund finns kvar på Systembolaget, detta är ett riktigt vinfynd.

2004 Nino Negri Sassella Le Tense

Ett tips vi fått på ett bra men inte alltför dyrt vin är 2004 Nino Negri Valtellina Superiore Sassella Le Tense (126 kr). Chiavennasca står det på etiketten, men det är Nebbiolo i flaskan; Chiavennasca är nämligen den synonym som används för Nebbiolo i appellationen Valtellina Superiore, som ligger i Lombardiet, långt norrut i Italien, uppklämt mot den Schweiziska gränsen. Enligt Nino Negris sajt är druvorna "picked by hand and vinified by the red wine method" och det låter ju bra. Dessutom lagras vinet dels 15 månader på barriques, dels 24 månader i stora ektunnor, och får sedan ligga till sig ytterligare en tid i flaskan innan de börjar säljas.

Vinet har en mycket klar färg, nästan åt Pinot Noir-hållet. Doften är elegant, körsbär med nypon, mandelmassa med grädde, torra örter, violpastiller och torkad frukt, fina fattoner. Smaken är även den elegant, medelfyllig, med bra syror och en hel del tanniner kvar. Vinet är kryddigt och läskande med lite viol även i smaken. Mycket gott och matpassande. Efter ett öppnat dygn i kylen kan vi dessutom lägga till spår av en tawny port i doften. Vänsterprassel i kylskåpet?

Är Le Tense bättre än Pio Cesare Langhe Nebbiolo i (nästan) samma prisklass? Le Tense är något elegantare (en term som tycks vara nyckelordet för detta vin), och som Finare Vinare säger, kanske mer lagringsvärt, men vilket av de två vinerna som är bäst för tillfället, det är en smaksak. Båda två är riktigt bra viner.

Semester i Skåne - summering

Sista dagens mat blev enkel. Vi köpte chorizo och lammkorv och gjorde en gryta på det med bönor, kalvfond, tomater och lite rökt sidfläsk som vi hade köpt tidigare. Till detta drack vi öl. Vi hade nästan slut på vin och det kändes inte riktigt som rätt mat till de två flaskor Bordeaux vi hade kvar. Efterrätten var en tatinpäron-kaka med jordgubbar och en 2005 Château Grillon. Jag glömde att anteckna något om Grillon men det var en typisk god budgetsauternes, enkel, frisk och rakt på sak med doft av botrytis och torkad frukt samt balanserad syra och sötma i smaken.

Denna typ av semester är något jag personligen uppskattar enormt. Avslappnat leverne i ett hus på landet med goda vänner, god mat och god dryck. Vädret var lite sisådär men vad gör det när man laddat med sällskapsspel som Ticket to Ride Europe, Puerto Rico, Texas Hold'em och Guitar Hero.

Veckans vinhöjdare: Morgenhof Première Sélection 2000 var riktigt smaskig och var i mitt tycke en mycket bättre Bordeaux än de viner från Bordeaux man kan köpa för samma pris. Det var dessutom kul att langa upp en magnumflaska på bordet. De två vinerna från Bruno Rocca som Göran köpte på Simon Unna vinhandel i Helsingör, 2005 Barbera D'Asti och Barbera D'Alba, var också mycket goda.

Veckans mathöjdare: De marinerade lammrack vi köpte från Kötthallen i Boarp blev fantastiskt möra och saftiga. Lägg till den enkla och mycket goda rödvinssås som beskrivs nedan och det blir himmelskt. En annan höjdare var något så enkelt som rotsaker och lök rostade i ugn med olivolja och balsamvinäger och kryddade med kummin och färsk timjan.

Rödvinssås à la HP
Ett vinrecept som nedärvts från en kollega till Göran. Alla goda ting är tre, socker, alkohol och fett. Karamellisera 3 msk socker med en liten skätt vatten i en tjockbottnad kastrull. Slå över 3 msk balsamico-vinäger, 3 dl rödvin. Rör om tills sockret löser sig igen. Tillsätt ca 2 - 3 msk kalvfond (efter behag, efter behag, ...). Reducera till önskad koncentration och smaka av med lite peppar. Red lätt med arrowrot, potatismjöl eller majsena och blanka av med en rejäl klick smör.

Vi drack också en del whiskey under kvällarna. Min favorit var Caol Isla 18 Years old som kombinerar den typiska rökiga torven hos en Islay-whiskey med inslag av vanilj och träkol (bourbonfat månne?). Den är marginellt dyrare än Ardbeg Ten Years som vi nämnt tidigare. Longmorn 15 Years old, en whiskey från Speyside, var också mycket god med bland annat en smaskig smörkola i doften.

Ett speciellt tack till G & B för att de lånade ut sitt sommarhus till oss.

Höstpremiär på Vinbaren

För ungefär en vecka sedan begick vi höstpremiär på Gondolens vinbar och utan större ceremonier högg vi in på den nykomponerade vinlistan. Det har nästan blivit till en tradition att börja med en Puligny-Montrachet på Vinbaren och så fick det bli även denna gång:

2004 Gérard Chavy & Fils Puligny-Montrachet 1er Cru Les Perrières
Sofistikerade dofter av moget grönt äpple, nötter, "skiffer efter regnet", en härlig citronkola och lite lakritsrot möter näsan. Smaken är intensiv, rik och lång med uppfriskande och balanserade syror. Detta är helt klart det bästa vin Puligny-Montrachet visat upp på Vinbaren hittills i år. Lysande gott.

1992 Dr. Pauly-Bergweiler Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese
Här hittar vi mogna, vaxiga dofter av päron, gul melon och petroleumdofter á la oljig verkstad. Smaken är moget halvsöt, äppelsaftig, frisk och mycket god. Hur kan tyskarna sälja sina mogna viner så här billigt?

2002 Château Pichon-Longueville Baron
Ett stort glas stor bordeaux fick förgylla lammfilén. Dofterna som trängs i glaset är choklad, köttbuljong, kanel, grönt bananskal(!), jord, ett väl använt stall och några få körsbär (inga svarta vinbär) men ganska lite frukt överhuvudtaget. Smaken är mycket sträv, pepprig och fyllig, men känns outvecklad och innehåller tyvärr en del störande gröna och stjälkiga toner. Jag hade mycket svårt att få bort de gröna bananskalen ur sinnet, även när vinet dracks till maten, och denna Pichon Baron blev tyvärr en besvikelse för min del. Jag hade förväntat mig mer.

2005 Domaine Santa Duc Côtes du Rhône Sélection Vieilles Vignes
En enkel men fullt duglig Côtes du Rhône: lite damm, massor med blåbärssoppa, vitpeppar och mjölkchoklad. Smaken är medelfyllig, kryddig, läskande och pepprig. Klart godkänt.

2004 Fernando Remírez de Ganuza Rioja Trasnocho
Denna ultramoderna och svåröverkomliga "superrioja" är tillverkad i något som anses vara det renaste "labbet" i Spanien och nog smakar det rent: överväldigande dofter av gräddbakelse, smörkola, vältvättade slånbär och bakkryddor (kardemumma i smörig bulldeg). Vinet är supersträvt, tungkrullande (passande nog som att äta slånbär) och ännu inlindat i ett tjockt babyhull. Gott men svårdrucket för tillfället. Att det är från Rioja får man läsa sig till, för det går inte att känna igen vinet som en rioja; dofterna påminner mig dock om en annan fet spanjor, Finca Sandoval, trots att dessa viner inte har några druvor gemensamt (Tempranillo vs Syrah). It's a strange world.

Utöver dessa viner drack andra i sällskapet även 2004 "S" de Suduiraut ("fönsterkitt, fast väldigt gott fönsterkitt"), 2001 Allegrinis La Poja ("en höjdare, återigen") och en enklare 2002 Marsannay. Förutom besvikelsen med Pichon Baron så var alla nöjda med sina vinupplevelser. Det lär bli fler besök.

2004 Villa Maria Pinot Noir Taylors Pass

Villa Maria Estate är en av Nya Zeelands mest kända vinproducenter. De gör vin på i stort sett alla druvor som behagar växa i Nya Zeeland och är en helt korkfri zon; alla deras viner försluts med skruvkork. Vi drack 2004 Villa Maria Pinot Noir Taylors Pass (291 kr), ett av deras mer exklusiva viner som är lagrat ett knappt år på franska ekfat varav en majoritet var nya.

En underbar Pinot Noir-doft med gräddiga plommon ("Rosendals plommonmarmelad med vaniljstång"), höst-rotsaker, "solvarma barr i en mossig granskogsdunge" och lite cykelverkstad. Därefter följer en elegant och balanserad, rik och silkeslen smak, fat men inte för mycket fat och inte alls omogen. Eftersmaken är lång och ganska eldig (vinet håller 14.5%). Det här är inte långt efter en riktigt bra bourgogne, inte efter alls om man tar hänsyn till priset; en riktigt bra bourgogne kostar ofta mer än så här. Ett mycket bra vin som är drickfärdigt redan idag även om längre lagring förmodligen skulle ge mer komplexitet.

Till vinet lagade vi en ganska ovanlig pastarätt signerad Mario Batali: Tagliatelle med palsternacka och pancetta. Pancettan tärnas, bryns och dess fett får smälta ned, fläsket lyfts ur pannan och halvcentimetertjocka palsternacksskivor steks nästan knapriga i det smälta pancetta-fettet. Salta, peppra och ha i hackad bladpersilja den sista minuten i pannan. Palsternackans sötma matchade det eklagrade Pinot Noir-vinet perfekt. En mycket lyckad kombination.

Semester i Skåne - dag sex

Idag tog vi tog färjan över till Helsingör idag för att leta vin och ost. I en vinaffär såg vi en rad med olika viner från den pålitlige producenten Bruno Rocca. Göran plockade upp en 2005 Bruno Rocca Barbera D'Asti samt en 2005 Bruno Rocca Barbera D'Alba. Själv spanade jag in en flaska 1996 Cuvée St Vincent från Legras, den champagne vi provat tidigare. Ett snabbt samtal med Magnus verifierade att det vinet var slut i Stockholm [red.anm: Dvs, det var slut i hyllorna på Regeringsgatan, det finns dock fortfarande att köpa på andra Systembolag] så jag plockade upp en flaska - något att öppna till nyårsmiddagen.

Till middag hade vi köpt kallrökta revbensspjäll från Heberleins i Förslöv. Vi körde dem ett tag på grillen och serverade dem till en ljummen potatissallad med färska örter, olivolja, rödlök och balsamvinäger. Vi började med Barbera D'Asti, som föga förvånande hade en mörk blåröd färg. Doften bjöd på typiska violpastiller och röda bär. Smaken var frisk och balanserad och gick i den medelfylliga och mer traditionella stilen. Smaken bjöd också på bär, samt en anstrykning av mandelmassa. Barbera D'Alba hade en kryddigare och jordigare doft med mandelmassa plommon och lite rödbeta. Smaken är fatig och frisk, med en högre syra än D'Asti. Vinet är aggressivare och fylligare i munnen med fina tanniner. Av dessa två kändes D'Asti mer drickmoget.