Smått och gott

Vi flyr 60-timmarsveckorna för en kort stund och visar ett livstecken genom att skriva lite om vad som druckits de senaste veckorna.

Vi börjar med en udda italienare: 2004 Cantina Terlano Lagrein - Südtirol Porphyr Riserva (248 kr) från Alto Adige, eller Südtirol som det också kallas, i det allra nordligaste av Italien. Vinet är gjort på den blå druvan Lagrein, en ovanlig druva som nästan enbart odlas i just Alto Adige, även om det finns ett fåtal odlingar i Australien och USA.

Vinet är mörkt blårött i glaset och vi möts av en aningen gräddig doft med björnbär, körsbär, jästa plommon, färskt gräs och choklad. Stort och modernt, inte så illa faktiskt. Smaken är fyllig, fruktig och följsam med snälla tanniner och bra längd, men jag saknar syror som balanserar upp fylligheten. Vinet är gott, men det hela blir tyvärr lite menlöst. Jag vet inte vad man hade gissat på för druva om detta druckits blint. Druvan befinner sig någonstans i gränslandet mellan Shiraz och Merlot.

Pinot Noir från Russian River Valley i Sonoma har vi goda erfarenheter av och vi dricker med nöje ännu en: 2005 Lynmar Pinot Noir (329 kr). Vinet har en ganska mörk färg för att vara Pinot och doften är stor, varm och kryddig med hallon - inte hallonbåtar, riktiga hallon - sötlakrits och pepparkaksdeg. En ren, klar och tydlig doft, men den har också ett litet ganska snällt animaliskt inslag, så några svaga bourgogne-vibbar får vi när stoppar näsan i glaset. Här finns även en dust av mörk choklad och lite vaniljfat. Vinet är smakrikt och saftigt, men med en ordentlig udd i syrorna. Detta är en mycket bra representant för nya världens Pinot Noir.

Dessutom har vi druckit en andra flaska av 1981 Domäne Freie Weingärtner Wachau Riesling Kabinett (149 kr). Vi hade inget emot den förra, men ibland ska man vara glad för flaskvariation: den här var både piggare och mer balanserad än sist och det är nästan svårt att tro på etikettens intygan om att denna torra Riesling är 27 år gammal. Tack för det, FWW.

Annars har det mest slunkit ner gamla trotjänare som 2003 Pio Cesare Langhe Nebbiolo, 2005 Delas Frères Crozes-Hermitage Les Launes och 2004 Barone Ricasoli Chianti Classico Riserva Rocca Guicciarda. Vi har varit för trötta för anteckningar och analys, låt oss bara kort säga att ingen av dem har svikit. Detta är mycket bra viner som inte kostar skjortan. Nu, till sängen.